Jag måste ju få nåt slags pris i att skrämma upp mej själv. Iiiinte smart!
Nu när jag cyklade hem från jobbet så tittade jag upp i mitt fönster och konstaterade att lampan i köksfönstret var på och att de såg mysigt ut. Sen började jag tänka:

"Tänk om jag skulle se nån gå förbi fönstret nu! Eller nån som typ tittade ut på mej och liksom vinkade lite äckligt.
Vad fan skulle jag göra då?! Ringer man polisen? Eller skulle jag banka på hos Sven-Erik och flänna?
Knappast gå upp själv iallafall."

Vid de här laget står jag och låser cykeln.

"Fast jag såg ju ingen i lägenheten. Men man vet ju aldrig, nån kan ju komma smygandes i källartrappen bakom mej och typ hugga mej i ryggen när jag öppnar dörren. Nää, knappast."

Här går jag upp för trappen och tittar lite då och då över axeln. Jävla tönt, säger jag åt mej själv i tankarna.
Jag låser upp dörren och får en hemsk känsla i magen. "Nu är ju säkert den där vinkande jäkeln i köket lika förbannat! Jaha, då får jag väl dö då. Hoppas nån underrättar Glenn så han slipper fundera på varför jag aldrig hör av mej längre..."

Jag går ett varv i lägenheten och tänder alla lysen. Ingen här. Bara Zinna som vrålar och tigger mat.
Vilken tur jag har ibland :)

Nu ska jag strax natta mej själv.

HOJ!