Umeå alltså

Ides inte skriva något igår om hur de gick i Umeå. Jag va så trött i hela kroppen och hjärnan att jag inte kunde tänka klart. Nu har jag fått en god natts sömn och rensat tankarna lite grann iaf :)

Jag, Cia och hennes lilla Leo kom till Umeå vid 10-tiden, och det tog kanske 10 minuter innan vi hade hittat rätt. NUS är ju typ ett helt otroligt stort sjukhus, med ändlösa korridorer, allt ser ganska likadant ut, låsta dörrar, konstiga namn på skyltarna(tänkt er att vi skulle hitta en korridor som hette Qa, bara en sån sak..) vi följde Qa och frågade efter vägen till mödravårdspecialisten. Till och med dom som jobbade där va lite tveksamma var man skulle gå. Men sen hittade vi, slog oss ner och väntade. Tick tack. Jag va kissnödig som tusan, och på dörren till toan stod det: "Ska du göra ultraljud och är under 20 veckor gången? Kissa inte före"

Jaha, bara att försöka hålla sej.
Att vara kissnödig, nervös och gravid är inget jag rekomenderar. Speciellt inte när man sitter i ett väntrum och inte kan tänka på annat än: "Guuud vad jag behöver kissa!" och "Hur ska detta gå?!"

Det kom 2 kvinnliga läkare som följde mej till undersökningsrummet. Nu skulle dödsdomen komma, tänkte jag.
Cia och Leo intog Pappa-stolen brevid britsen och läkarna gjorde ultraljudet. Först den ena och sen den andra.
Dom mätte, räknade fingrar, titta om bebben hade gomspalt, tittade på ryggraden, hjärnan, formen på huvudet och naturligtvis på bråcket.
(någonstans här fick jag gå och kissa)

Läkarna fick en att känna sej trygg. Jag va inte rädd längre. Dom sa att allt såg fint ut, det var bra att innehållet i magen inte låg och flöt utanför kroppen, utan det ligger liksom samlat i en hinna på magen, alldeles vid navelsträngen. Babyns mage va drygt 3 cm i längd och bråcket ca 1 cm.

Även fast allt ser bra ut, så frågade dom om jag ville göra ett fostervattensprov. Det ville jag. Man ska inte ropa Hej förrän man är över bäcken, tänkte jag. Dom spritade min mage, la dit gröna dukar, och stoppade in en nål som va minst hundra meter lång. Jag blundade hela tiden. Cia, som älskar allt som är äckligt, njöt i fulla drag när dom drog upp fostervatten i nålen. Läkaren försäkrade mej om att det fanns massor av fostervatten kvar och att bebben inte kommer att märka någon skillnad.

Provsvaret kommer senast på tisdag. Det känns otroligt härligt att ha fått detta gjort. En stor tung blyklump har lyfts från mitt bröst. Jag har aldrig i hela mitt liv känt mej så hjälplös och rädd tidigare. Det är klart, det är en jobbig väntan, men allt känns bättre ändå. Läkarna var så professionella, trevliga, jordnära och underbara. Dom sa att chansen att det finns någon kromosomavvikelse inte är så stor, men att det är ändå är bra att vi kollar.

Hur som helst är det en välmående baby. Den rör sej konstant. Det sparkar med sina små ben (jag såg tydligt dom små fötterna) den vrider och vänder sej och verkar bara ha de otroligt bra. Ibland rörde bebben sej så mycke att det blev svårt för läkarna att utföra ultraljudet. Pigg som tusan alltså.
Vi va även 3 stycken som va överens om att det är en pojke. Vi såg en liten liten snopp :)
Men läkaren skulle ändå kryssa i att vi ville veta könet på labb-papperet, så vet vi med 100% säkerhet sen. Lite skillnad på läkare i Umeå och Skellefteå, må jag säga.

Om det nu skulle vara så, att barnet kommer att klara sej, så måste jag bli förlöst i Uppsala. Kanske inte det roligaste man kan tänka sej, men det känns som jag struntar i vilket, så länge lillpojken mår bra.
Antingen sätter dom igång mej, eller så blir jag snittad.
Om det blir så att det inte finns några kromosomfel, så lovar jag här och nu världen att jag ska försöka i det längsta, att inte gnälla över småsaker.

Käre Gode Gud, gör så att jag och Glenn får en välmående liten pojke, Amen.

Kommentarer från er söta läsare.
» Cia

Älskar dig så mycket! Håller alla tummar och tår. Längtar efter att bli moster och jag tackar för förtroendet att vara ditt stöd. PUSS!

2011-08-27 // 12:09:48
» Ulla Larsson

Tyckte det här lät så bra som det kan :)Kromosomfel var det som barnbarnet också var lite rädd för, men det är sällan det är så. Hamnar du i Uppsala kommer ni att bli omhändertagna på allra bästa sätt, både du, blivande pappa och lilla knytet.

Nu önskar jag er all Lycka i världen.

Kram/Ulla

2011-08-27 // 12:30:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu
Spela poker, casino, bingo m.m online. Massor av bonusar på Bonusar inom Poker, Casino, Slots med mera - PokerCasinoBonus