En kvinna ringde imorse från Uppsala.
Hon meddelade att jag är inbokad hos dom den 15/12 klockan 10.45
Fan så amazing. De lutar åt att storasyster Carro följer med.
Dock är detta typ ett "inför-besök" före the real deal.
Ska bli väldigt kul och spännande att få träffa barnkirurgen och dom andra där nere och höra vad dom tror.
Typ om vi kanske måste stanna kvar länge på sjukhus, om jag verkligen måste bli snittad osv osv.
Och de allra bästa är ju att jag kanske kommer att få det riktiga förlossningsdatumet.

Grreat!

HOJ!

Har varit hos barnmorskan idag igen.
Glömmer urinprov typ jämt, men de är tur att jag har en snäll barnmorska.
Allt verkade vara som de skulle. Mätandet, lyssnandet och klämmandet va helt ok. Hon hade även med sej en student som gjode en massa saker också.
En sak gör mej fundersam. Varför detta tjat om att vara med i en föräldragrupp?
- Få se nu, du va inte intresserad av att vara med i föräldragrupp, hur kommer de sej?

Jaa, för att jag behöver inte 10 personer till som frågar varje vecka: när kommer Glenn? Har han ett jobb? Kan han svenska? Hur länge tar uppehållstillståndet  att ordna? Känns jobbigt att Glenn är långt borta? Hur ofta pratar ni? Ska han vara med på förlossningen? Därför vill jag inte vara med i föräldragrupp.

- Nää, jag är helt enkelt inte intresserad, svarar jag.
- Är du inte intresserad av att få mer information?
Suck. Som sagt: Tur hon är snäll.

Har julpyntat lite idag. Jag som inte brukar börja pynta förrän typ en vecka före jul.
De blev ganska mysigt :) Jag är väl ingen stor-pyntare, men gardiner och dukar och lite ljusstakar går väl an.
Snart, snart blir jag långledig. Känns konstigt när man jobbat året runt for so long, att bara poff! vara ledig hur länge som helst. Tror 1/12 blir sista jobbardagen faktiskt. Guuu'se laat jag ska bli.


HOJ!

Händelse i busskur:
jag sätter mej ner, en skabbig karl dyker upp och säger:
- Bli int rädd för mä!
- Nädå, säger jag
- Men ska du till anderstorp?
- Nej tyvärr.
- När går bussen till anderstorp?
- Jag vet inte
- Men kolla! Där kommer den för faan! Säger den skabbige mannen och rusar iväg, vänder sej om mot mej och säger:
- Ha ett bra liv!

Varför tar bara "special-people" kontakt med mej?
Ser jag ut som en alkis?

Har iaf byggt ihop ett stycke spjälsäng(Tack Emma!). Har tänkt måla den, men vi får se om den lata Moa tar över och bestämmer. De va ganska svettigt att lyckas skruva OCH hålla i delarna samtidigt.
va tvungen att meddela Glenn följande: De finns en anledning till att man ska vara två när man ska ha barn. Har byggt ihop spjälsängen. Puss.

Ja, fast jag skrev ju på engelska. Men vill inte översätta till min svengelska, för då kanske jag blir retad av nån som kan mer än jag. Heh.

HOJ!

Nu har de hänt.
Tvn som jag fick av en snäll fd arbetskamrat har dött.
Den bara sa "poff!" sen blev den svart. Jag har försökt återuppliva den på minst 10 olika sätt, men inget fungerar. Tillslut va jag tvungen att rycka upp mej, ge mej själv en örfil och säga: Its not worth it! Its too late!

Jag var stark. Jag brast ej i gråt.
Istället gungade jag mej upp ur soffan och gick till extrarummet. Där stod den: Gammel-lill-tvn.
Som har varit mej trogen i många år och före mej har den tjänat mamma och kanske även Fanny.
Jag hoppades att gammeltvn skulle godta min ursäkt, att jag låtit den stå avslagen i ett mörkt rum i flera månader.
Jag bar den kärleksfullt med svettiga händer till tvbänken och ställde ner den brevid stortvn.
Den funkar perfekt. tack gode gud!

Min första tanke(förutom alla fula ord) när stortvn dog, var att jag genast måste köpa en ny.
Vet inte hur de blir med de. Ska kolla runt vad de finns osv. Jag har ju ingen aning om vad man ska ha. LCD, LED, Plasma, 50", 30" .. what the fuck?
Jag är inte en sån som har att se på film som passion. Inte så att jag måste ha stor tv, högtalare, surround och bra bild. Nöjer med oftast med att se film på min surrande, överhettade, gamla, fula dator.

Jobbar igen i helgen. Bara en helg kvar till jag är ledig. Men sista helgen har jag ansökt om semester. Lat lat lat är jag. Nu gnäller jag, men när jag väl är ledig kommer jag säkert att vilja jobba ist. Hoppas jag blir upptagen med att ta körkort. Heja MOA!

HOJ!

Idag åkte jag och mamma till Umeå.
Vi åkte med en seg buss, med en rolig busschaufför.
han va inte rolig Haha-haa-Jag-Skämtar! Utan mer: Fan-vad-sur-jag-låter-med-utländsk-brytning.
Charmig kille med andra ord.

Väl framme i Umeå efter drygt 2 timmar i buss, så åt vi lunch.
Jag åt spenatsoppa, som va otroligt god och mamma högg in på dagens: pytt i panna med ägg och rödbetor!
Sen en snabb kaffe från kaffemaskin på de, och sen iväg i Qa-korridoren och upp till spec mödravården.

Jag anmälde mej vid infodisken till en barnmorska vid namn Gudrun.
Hon bläddrade på datorn och tog sen med mej och mamma in i undersökningsrummet.
Jag la mej på britsen, fick glidmedel på magen och hon sa att jag skulle dra ner brallorna längre. Jag gjorde de, men hon va inte nöjd.
- Lite längre ner, sa Gudrun.
- Jaha, okej, sa jag och gjorde som hon befallde.
- Lite längre.
Jag drog ner, och tänkte samtidigt litegrann: What the fuck?
Gudrun började ultraljuda, låångt ner. Nu snackar vi typ skruttan. Ingen baby syntes på rutan, däremot andra saker (som jag nu vet var livmodertappen) syntes tydligt.
- Brukar ni göra ultraljudet vaginalt eller? Frågade Gudrun.
- Eeehh, nää.. Svarar jag.
Gudrun mätte och sa:
- 5 centimeter, sådär, nu va de klart.
Jag kände mej lite förvirrad. Vad faan? Ingen superdoktor Maria? Inga bilder på bebben? Ingen information om bråcket?
- Du ska inte titta på bråcket?
- Bråcket? Säger Gudrun
- Ja, de är därför jag är här, jag har farit från Skellefteå för att bli undersökt.
Gudrun tittar förvirrat på mej och mamma. Hon tittar sedan förvirrat på datorn och inser då sitt misstag: Hon har blandat ihop mej med nån annan.
Alla brister ut i skratt.
- Haha! Förlåt, men här har du i alla fall en fin bild på din livmodertapp! Haha!
Jag tycker inte de gör nåt, ingen skada skedd. Vi fick ett gott skratt och Gudrun va då så gullig och förvirrad.

Min superhero Maria kom! Vi berättade om misstaget och hon tyckte de va lika roligt som vi.
Sen började undersökningen.
Allt såg bra ut. Inga svullna tarmar, bråcket hade inte växt mer än ett par millimeter sen sist(3 veckor sedan) han vägde ungefär 1,2 kilo, hade växt precis som han ska, rörde sej, mådde super, hjärtat slog, flödet i navelsträngen va normalt och allt annat också.
jag fick med bilder hem på lilla ansiktet. Vi fick även se i 3D, men den jäkla moderkakan va i vägen för att de skulle kunna bli bra bilder, men de va ändå spännande att se :)

Och eftersom allt ser så bra ut, så kan jag börja fara på ultraljud i Skellet ist för att åka till Umeå.
Innan vi gav oss av kramade jag och Maria varann, jag tackade tusen gånger och sa verkligen hur glad jag är över att hon har hjälpt oss. Ska absolut skicka fika eller nåt sånt till spec mvc i Umeå nån gång. Helt fantastisk personal!

Eeehh, thats about it. Jag och mamma har kommit hem till Skellefteå, jag har skickat bilderna till Glenn och han är så stolt :) Snart ska jag nattas.
HOJ!

Trot eller ej, men har blivit raggad på 2 gånger den här veckan.
Nu är de ju kanske inga drömragg, men ändå.
Vid båda tillfällena har jag sett ganska ful ut och båda gångerna har jag cyklat.
Är fula cykel-tjejer back in style eller?

Första tillfället va i torsdags.
Jag cyklade till jobbet och skulle just hoppa av vid cykelstället(som tack och lov har varit ganska tomt, alla snorungar har haft lov)och jag ser att Radiomannen närmar sej.
För er som inte vet vem Radiomannen är: Radiomannen är en karl med grått långt skägg med lika grått och långt hår, som har en radio på sin cykel, som spelar melodier från kanske 40-talet eller så. Han hör till kategorin "Missförstådda genier i samhället, som pga psykisk sjukdom inte passar in"
Du kan inte ha missat honom om du befunnit dej på sjungande någon gång i ditt liv.

Radiomannen sa hej, jag sa hej tillbaka, sen mumlar han nåt med ordet kvinna..
Jag säger: Va?
Radiomannen säger: Du är en mycke mycke vacker kvinna!
Jag säger: Jaha, ja, tackar. Och sen låser jag cykeln och ska just vända mej om, så han säger: Kvinnor ska ha några extra kilon på sej, precis som du!

Jag tackade inte.


Andra tillfället var nu ikväll. Jag cyklar den här gången från jobbet, lagomt fräsch efter en delad tur.
En kille ropar: Hee-ee-j! Var är du påväg ikväll?
- Hem, svarar jag.
- Ska du heeem?! Nää, följ oss till a-torp istället!
- Nej tack, hej då! Säger jag med min snäll-röst.
- Okej, ha de så kul hemma då! Cykla försiktigt! Ropar killen. Sen säger han till sin kompis när jag hunnit några meter: Ey! Säg till om de kommer nån snygg!
Desperadooo...

Tack gode gud att Glenn raggar på mej varje dag.
Han är snygg tycker jag.

HOJ!