Har varit på mitt tredje ultraljud

Men hejsan.
Precis osm rubriken säger: Va på mitt tredje ultraljud.
Cia och jag skulle åka till NUS(norrlands universitetssjukhus) och träffa läkaren klockan 13.00
Min kära vän Helena skulle åka med för hennes sambo Greger ligger inne på lassa där.

När klockan närmade sej 10.30 så hade jag fått 2-3 sms av Helena där hon undrade var, när och hur vi skulle åka.
Ja, de undrade jag med. Jag ringde Cia som va däckad. Leo hade hållt henne vaken hela natten och hon va inte alls pigg på att köra. Okej, mamma och hennes Per skulle skjutsa till Umeå ist. Sweet. Per hade ärenden på stan, men skulle höra av sej då vi kunde åka.
Tick tack, tick tack..
Tiden gick och blev snart 11.30. Inte en enda Per hade ringt. Cia och mamma hade försökt få tag på honom ,men han var spårlöst försvunnen. Fan, satan, helvete, på ren svenska.
Att hinna till Umeå från Skellefteå på mindre än 1,5 timma är en omöjlighet. E4an som är fullproppad av släpar, långtradare och vägbyggen. Dessutom var Viktoriabron typ halverst avstängd, dagen till ära.
Varför blir de alltid såhär?

Cia, den stackarn, tog sin lilla bil och hämtade först upp Helena, sen mej.
Vi stressåkte till Umeå, jag ringde Spec mödravården och sa att jag skulle bli typ 30 min sen. Självklart blev telefon-tanten sur. "Jaha, nöff nöff" flåsade hon i luren "då får du vara beredd på att vänta lääänge på att få träffa läkaren." Som straff då eller?

Vi hann dit, 30 minuter sena, som lovat! Helena gick till Greger och vi gick till specialist mödravården.
Jag anmälde mej vid disken.
"Moa Lundmark, jag hade en tid klockan 13, men.."
"Just deeejaaahhh.. Du som ringde och skulle bli seeeen.."

Vi fick vänta 30 minuter, sen kom en söt läkare och hämtade oss. De va inte Maria, som förra gången, hon hade varit tvungen att åka hem och ta hand om sjukt barn eller nåt sånt. De här hette Ingrid(tror jag) och hade kort, silvergrått hår och va allmänt söt.
Först ultraljudade hon mej i ett rum, sen gick vi till ett annat där maskinen tydligen va mycke bättre.
Då gjorde Ingrid en fantastisk upptäckt: Det såg inte ut som ett navelbråck/omfalocele!

Om man tittade nära, så såg man att navelsträngen gick ut ur babyns mage, sen kom knölen, på navelsträngen.
Man såg kärlen som slingrade sej ut i navelsträngen och den såg fin ut i övrigt.
Läkaren va i extas. Påriktigt, nu överdriver jag inte som jag alltid brukar göra.
Ingrid zoomade in, visade detaljer, zoomade ut, visade igen, visade på sin egen mage hur ett navelbråck brukar sitta, visade på bilden. Om och om igen. Tillslut sa hon: "Nä, men vi skulle ju titta på hjärtat."
Hon började leta en bra vinkel för att titta på hjärtat, men då kom hon in på en bra vinkel att titta på knölen igen.
"Kolla nu, kolla! Hääär ser man tydligt, titta! Vilken bra bild!" Sa Ingrid.
Jag och Cia höll med och sa att vi förstod exakt vad hon menade. Vi såg att knölen inte satt på magen.
Ingrid försökte skärpa till sej och började koncentrera sej på att räkna förmak och kammare och allt vad de nu heter. Men hon kunde inte låta bli: "Titta, här ser vi ju navelsträngen! Och här, dääär är ju knölen!"
Hon visade återigen från en ny vinkel, pekade, förklarade, visade på sin egen mage igen, pekade lite till, brättade om blodkärlen i navelsträngen osv osv.
Ingrid va så söt och så engagerad. Rätt kvinna för rätt jobb, I tell you.
Hon kunde liksom inte släppa upptäckten hon just hade gjort. Hon ville se mer, undersöka, forska och ta reda på.
Vilken otrolig tur jag har med läkare.

Jag fick en ny tid om 3 veckor. Den 3e oktober klockan 13.30
Då ska Maria titta igen. Umeå, God bless you.
Om de är så att det bara är en knöl på navelsträngen, så betyder de att jag inte behöver bli snittad i Uppsala, utan jag ska få offra blod, svett och tårar i Skellefteå och få uppleva en förlossning på naturlig väg, vilket ska bli otroligt spännande.

Innan vi for hem mot Skellefteå igen tittade vi in till Greger och drack kaffe. De va kul att se han :)
Sen for vi hem. Blodsockret va på lägsta tänkbara nivå, tröttheten på både passagerare och chaufför va oändlig.
Äntligan va vi hos Cia.
Mamma som hade passat barnen, hade kokat soppa och bakat äppelpaj som jag tryckte i mej. Mamma blev lättad över att dom inte hade hittat några fel, hon erkände till och med att hon hade bett til Gud. Mamma som inte ens är speciellt troende. Gulligt. Sen fick jag skjuts hem. Nu är jag hemma. De är mörkt ute och regnar och jag är så trött så trött.

HOJ!




Kommentarer från er söta läsare.
» Katta

ÅÅh, det lät ju toppenbra ju!! <3 <3 <3

2011-09-12 // 22:45:02
URL: http://www.letmesayasingleword.blogspot.com
» Emma E

Så otroligt roligt och vilken lättnad för er om det är på navelsträngen. Håller verkligen tummarna att det är så <3

2011-09-13 // 07:07:48
» Sofia

Lät som underbara nyheter!Håller tummarna =)

2011-09-13 // 11:15:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu
Spela poker, casino, bingo m.m online. Massor av bonusar på Bonusar inom Poker, Casino, Slots med mera - PokerCasinoBonus