Igår satt jag och ammade min lilla Vicente. Inget konstigt med de, han äter 10000 miljoner gånger per dygn(känns de som ibland) men igår satte jag tummen på en hård knöl i bröstet. Höger sida för att vara exakt.
Jag ringde direkt och bokade tid på vårdcentralen, så nu har jag just varit där.

När jag bokade tiden sa kvinnan att jag skulle prova febern, dricka mycket och låta Vicente äta mycket på "knöl-bröstet". Jag hade ingen feber, jag har hällt i mej vatten och Vicente har fått äta som ett tok.
Idag fick jag träffa en gullig sköterska. Hon kände på knölen, frågade om jag hade feber och om jag var öm.
Hon misstänkte mjölkstockning.
Sen fick jag sitta i ett rum och läsa en SE&HÖR från 2011. Efter ungefär 20 min kikade hon in och sa att läkaren ville skicka mej direkt till mammografi. Dom skulle skicka en remiss och sen skulle jag få veta datum och tid.

Magkänslan säger att det inte är nåt farligt. Säkert en fettknöl eller nåt annat mysigt.
Det blir nog bra det här. Har ju faktiskt inte tid för några sjukdomar och lipande.
Jag vill bara njuta resten av mitt liv med mina 2 underbara pojkar, Glenn och Vicente.

HOJ!

Vad har hänt sen sist?

Glenn har gjort SFI-prov och det gick jättebra, så nu går han vidare från introduktionen till "riktiga" SFI.
Super! Han är så smart och fin min Glenn.

Igår var det den stora finalen i eurovision. Aldrig tidigare har jag hejat så himla mycke på Sverige! Vilken underbar låt, vilken fantastisk och vacker artist och vilket helt otroligt uppträdande. Tack för att du finns Loreen och grattis(om du nu mot förmodan brukar läsa min blogg.) Vill du bli min livskamrat så är de bara att höra av sej.
Vet inte om de är mycke pga amningshormonerna, men varje gång jag hör låten så börjar jag grina. Attraktivt, jag vet.. En överkänslig numera tunnhårig och lite överviktig tjej som sitter och snyftar till eurovision.

Vi samlades hemma hos mej igårkväll, tryckte godis och snacks och hade så himla trevligt.
Stämningen va på topp hela kvällen och efter segern gick några av mina kompisar ut på krogen och Glenn följde med. När jag hade städat bort i vardagsrummet gick jag och sminkade av mej, tog på mej min mysigaste t-shirt och kröp ner i sängen och lyssnade till Vicentes snarkningar.
Jag kunde inte riktigt somna. Jag tänkte att klockan va ju nästan 3 på natten, så Glenn borde ju komma hem snart. Jag väntade och väntade. Vicente vaknade, åt och somnade. Jag hade igång ett avsnitt High chaparall på datorn(Vince Neil som "gäst") och tänkte att de kanske va lättare att somna om jag hörde lite ljud i bakgrunden.
Tillslut sovde jag som en stock och en timma senare klampar en förfriskad Glenn in i sovrummet och verkade ha glömt bort all engelska han någonsin hade lärt sej.
Han talade endast spanska. Och nej, jag kan inte spanska.
Jag förstod iaf att han hade ramlat med cykeln och att han hade haft kul.
Idag har Glenn varit väldigt lugn, stillsam och trött. Jag undrar varför.

Eftermiddagen spenderades hos min lilla mamma med storasyster Cia och 3 av hennes fina barn.
Vi åt middag och jordgubbstårta. Smaskens!
Tycker ändå att jag har ätit ganska normalt. Fikat lite då och då, varit ute och rört på mej. Har gått ner drygt 24kg nu och har ca 8 kilo kvar till det jag vägde innan jag blev gravid. Hoppas dom kilona försvinner snabbt som ögat! Sommaren är här för tusan och jag har tonvis med fina sommarkläder som vill bli använda!

Ikväll blir de Big brother!!!
Har hållt tummarna för att Lars ska vinna, men han har verkligen spårat ur och nu vill jag inget hellre än att Hanna ska vinna.

HOJ!

I lördags var vi på bröllop.
Dagen före hade jag desperat försökt hitta en klänning jag kunde klämma mej ner i.
Va på alla affärer på solbacken. Hittade inget som dög.
Alla affärer i centrum. Hittade en klänning som dög, men kostade tyvärr 400:- och jag skulle nog aldrig använda den igen, trots att den va otroligt fin. Kanske alldeles för fin.
Jag va arg. Irriterad. Stressad. och gav upp.
- Nu åker vi hem.. sa jag bittert. Och kom på i samma sekund att jag behövde en ny ögonbrynspenna. Gick in på H&M och tog det jag skulle ha och fastande vid ett REA-ställ som jag hade missat.
Och där va den! The ultimate dress! En klänning som inte va i strl 34! En klänning som inte tillverkades upp till strl 58 och såg ut som en potatissäck! En klänning som inte va svindyr! 75:-, jättefin och passade utmärkt.

När vi skulle åka till kyrkan i Kusmark så blev vi sena.
Vi hittade inte bilnycklarna, min klänning gick sönder, barnvagnen va omöjlig att fälla ihop och jag fastande med ena klacken i strumpbyxan påväg in i bilen så det gick världens största maska. Ibland känns de verkligen som att man är med i en komedi.

Vigseln va jättefin. Bröllopsfesten va kul, vacker och mycket trevlig. Många fina tal hölls så man blev tårögd, maten va jättegod och lekarna va riktigt roliga. Jag hann träffa Emelie och Jonas innan dom skulle dra sej neråt, hem till Göteborg igen, dagen efter med flyg.
Vi åkte hem vid 22-tiden.

Jag har fått en snigel på ögat.

Här om dagen låg jag däckad i soffan av utmattning.
Jag hade migrän och telefonen ringde som aldrig förr! Vilken innebar att jag vaknade gång på gång, för jag va på tok för lat för att stiga upp ur soffan, hämta telefonen ur väskan och ha på ljudlös.
Det enda jag hade hemma var alvedon, som i princip aldrig hjälper mot migrän.

Efter att de har ringt tusen gånger på telefonen så ringer de tillslut på dörren.
Jag ligger kvar i soffan i hopp om att Glenn ska gå och öppna.
Jag drar filten över huvudet och blundar.
Det ringer på dörren igen.
Jag tar bort filten och sneglar mot Glenn.
Ingen reaktion.
Jag tänker: "Jaha! Man får då fan göra allting själv!"
Rusar upp från soffan, till dörren, i tron om att de är typ mamma som ringer på.
Jag öppnar dörren och kisar mot ljuset och ser en okänd kille.
Första tanken är att han antagligen är ett jehovas vittne eller så.
Killen är lång, lite rödlätt och och håller i ett block.

-Bla bla bla! Säger killen.
Migränen hade inte bara påverkat huvudet, utan även min hörsel.
- Vad säger du? Svarar jag långsamt och nyvaket.
- Jag kommer från radiotjänst! Hur länge har du haft tvn?!!! Säger killen hetsigt.
I såna här situationer ska man vara snabbtänkt, cool,  och inte ha några problem med att ljuga.
I just denna situation va jag nyvaken, mesig, svag och jag ljuger lika bra som en femåring. Det syns direkt när jag inte talar sanning.
- Men inte vet jag.. Två dagar typ. Vad faan säger jag?!
- Du vet vad lagen om blablabla innebär? Säger han ännu hetsigare.
- Jaja.. Svarar jag och kommer på att perseinnen till lillrummet är öppen, där det står en gammal tjocktv som syns från där radiotjänstkillen står. Skulle inte tjäna någonting till att ens försöka tala osanning.
- Vad heter du?
- Det står på postlådan (sa inte så för att verka otrevlig, utan ville visa upp mina nya klisternamnlappar som jag fått av Micke samma dag.)
Han frågar tusen frågor till och rätt vad de är står jag med typ ett "kvitto" i handen och tvkillen går förnöjt iväg mot nästa offer.
Jaha, så nu ska man alltså börja betala för sej.
Dagen efter ringer jag radiotjänst och tänker avanmäla mitt tvinnehav.
Kvinnan svarar att jag inte är registrerad än, men att det går bra att ringa om ca en vecka för att avanmäla. Tackar.

Efter den här incidenten känner jag mej faktiskt antastad på något vis.
När jag har vaknat av att Vicente ska äta på natten så är tvkillen och radiotjänst det enda jag har tänkt på.
Jag har legat och blivit arg och nästan grinfärdig.
Största anledningen till det är nog sättet tvkillen va på. Typ som att han tog tillfället i akt att jag va in a weak moment. Äckligt. Hur hans ögon liksom glittrade när han insåg att jag skulle vara lätt att snärja.

Ska från och med nu alltid:
*Titta i kikhålet innan jag öppnar.
*Ha persiennerna nere.
*Bli bättre på att ljuga.

HOJ!