Sitter nu med rinnsnuva, som de så vackert heter.

De känns ungefär som att högra sidan av mitt ansikte har blivit förlamat och jag har ingen kontroll på näsborren, ögat eller munnen. De rinner snor, jag får tics i ögat(som när man har ätit nåt jättesurt ni vet) och munnen hänger inte med på nåt vis. Han snytit ut minst 5 dl snor, and there is more to come, om man så säger. Förlåt för detaljerna.

 

Jag väntar på att få mitt gamla slutbetyg från gymnasiet. Naturligtvis har jag slarvat bort de, så skolan skulle skicka ett nytt. Sweet. Andledningen varför jag behöver betygen, är för att jag kaaanske ska söka in på att läsa Naturkunskap B, så jag sedan kan söka apotekstekniker på distans.

Visst sore de väl smart att göra nåt av livet?

Om jag pluggar på distans kan jag ju jobba samtidigt. Grejen är att när jag ringde Lernia och frågade om utbildningen, så va dom inte säkra på om dom skulle köra utbildningen nästa år. Men annars finns de ju säkert andra ställen att söka in på hoppas jag.

 

Har bokat tid för att kolla synen. I norran hittade jag en kupong att de bara kostar 5:- på smarteyes. Är lite irriterad att jag känner mej överansträngd i ögonen när nåt kommer för nära. Kan även vara min skelning som spökar. Skelning? Tänker du. Jo, de är sant. Jag skelar tydligen. En optiker sa de till mej för några år sedan.

Om dom luras, att jag måste betala fullt pris för undersökingen, så dör jag. Är sämst på att argumentera, särskilt i såna sammanhang där de finns risk att man låter snål. Kan knappt gå tillbaka till affärer och byta in varor som man inte blev nöjd med, mot pengar. När jag skulle ringa och boka fågade jag med min snälla, smöriga röst: Gäller det priset bara vid köp av glasögon?

- Nej, svarade kvinnan i telefonen.

Hoppas hon inte pratade tvärtomspråket.

 

Jag måste ta tag i mitt eget nackskinn, ruska om och skrika i mitt eget öra: SKRIV ETT CV FÖR FAN!

Just nu är min bortförklaring: Näää, nu vaknar ju Vicente snart och vill äta lunch, då ge de ju inget att börja.

Tycker den är giltig för idag iaf.

 

HOJ!

 

ps. ångrar att jag skrev rinnsnuva innan, ändrar mej till forssnuva. Fy faan.

 

 

 

 

 

På senaste tiden har de varit sjukvårdsbesök. Först för knölen i bröstet. Ett helt onödigt besök. Satt med doktorn på hans kontor(mitt emot varann). Han läste journalen högt för mej, där de stod att de va vänster bröst som knölen satt i.

- Nä, höger, sa jag.

- Jaså? Det står vänster överallt i journalen, i alla anteckningar. Konstigt, sa doktorn.

Tvingade honom att sätta fingret på knölen för att jag skulle få valuta för pengarna.

Sen gick jag hem.

 

Dagen efter va de cellprov.

Fick samma barnmorska som jag hade när jag väntade Vicente. Hon har ett väldigt bra minne må jag säga.

Frågade hur de va med Vicente, om Glenn hade uppehållstillstånd osv.

Nåt som gjorde mej lite fundersam va att hon frågade om jag kom ihåg att göra mina knipövningar. Alltid kul att höra att man är slapp, just efter att nån varit och grävt.

- Jadå, ljög jag.

 

Nu försöker jag peppa mej själv till att plocka ur diskmaskinen och sedan plocka in berget som står och väntar på bänken. Allt är så jobbigt. Har på mej byxor som klämmer i midjan varje gång jag böjer mej ner. Ni ska veta att jag sitter här och plågas när jag skriver, all for your entertainment!

Är väldigt avis på alla som åker utomlands.

Malin har just kommit hem från Marocko, Frida med familj är i Turkiet, Carro åker till Gambia, Evylin har varit i Barcelona och sen Paris.

Jag vill ha sol och D-vitamin! Jag vill bli brun.

Kanske de vore ok om jag frågade Glenn om jag får ha en sugardaddy? En sån man får resa med och äta dyr mat med? Fast de går väl inte att hitta nån sån så länge jag inte gör mina knipövningar.

 

Nu har jag skrivit ner en massa dynga klart.

Ska ställa mej upp i mina trånga byxor innan jag kvävs/krossar tarmarna och ta itu med mina sysslor.

 

 

HOJ!

 

 

 

 

Har spenderat snart en vecka med feber och en hosta från Hin Ondes eldar!

Idag är första feberfria dagen. Vicente har också varit krasslig, men verkar återhämta sej fortare än sin sjuka gamla mor. Glenn har inte varit ett uns sjuk. Säkert för att han äter LCHF och är nyttig.

 

Förra helgen va jag och Sandra ute på vift. Old williams för att vara exakt. Kanske de va då jag drog på mej förkylningen? Ute på puben träffade vi en fd arbetskamrat. Kul att träffa han! Min systerson Felix va också där med sin kompis och vi drack lite öl. Minnet är lite oklart från krogen. Vill inte riktigt veta heller. Minns att jag sjöng(högt!) påväg ner för trappen. Fy faan, skäms ihjäl. Antagligen tyckte min fulla hjärna att jag sjöng jättesnyggt.

Sen fick jag för mej att jag och Sandra skulle minsann inte GÅ hem. "Vi ska ha skjuts!"

 

Domsparkeringen nästa. Där åkte som vanligt fordonskillarna åk 3 omkring i sina bilar. Jag slog på charmen. Med mina fyllo-ögon såg jag det perfekta bytet. Jag( och Sandra) gick fram till en bil med 27 kronor i handen och frågade snällt om skjuts. Chauffören tyckte 27 kronor va snålt.Jag skulle skoja lite med en tjej som satt i baksätet och sa att där i baksätet ser de ju mysigt ut, där kan man ju hångla(nej, för fan, henne ville jag inte hångla med, menade i största allmänhet).

Tjejen sträckte sej över till motsatta dörren och låste, snabbt som ögat, i skräck. Jag skulle försöka släta över mitt äckliga skämt, stack in huvudet genom förarsidan och sa: Nä, du behöver inte va rädd, jag skulle aldrig röra dej! Tänk er då att jag säger detta med sluddrande röst. Stackars tjej.

 

Tillslut kom en anna bil till parkeringen. Den chauffören hade nog tråkigt och älskade att köra bil, för han ville absolut köra oss hem. Jag satte mej fram för att vara artig.

- Håll den här, sa han bestämt och tufft.

Jag tittade ner mot hans utsträckta arm och förväntade mej att få se en pistol, en crackpipa eller en olaglig porrtidning, men där ser jag: En lyxshake från Max, chokladsmak.

..Yeah...

Jag höll snällt lyxshaken hela vägen hem till a-torp.

Vem vet annars vad han kunde ha gjort? Kastat sugröret på mej?!

 

Dagen efter va vi ganska pigga. Vi köpte äcklig pizza från Handlarn och chillade. Sen hade min gode vän Evylin fest på kvällen med temat Glamourös eller Uteliggare. Naturligtvis är de roligare att vara uteliggare, man går ju alltid annars finklädd på fest! Jag hade på mej: Svarta jeans, en av Glenns rutiga skjortor, ullsockar, foppatofflor, torgvantar, keps, mustasch och vin i papperspåse. Min utklädnad va en fullträff, för jag råkade visst skrämma livet ur Frida på parkeringen påväg till festen. Ser de som ett gott betyg.
Orkade inte stanna så länge, pga att jag hade festat kvällen före och nu i efterhand fattar jag att jag antagligen redan då hade blivit sjuk. Men i övrigt va de kul att va där :)

 

Under veckan har jag sovit, sovit, tyckt synd om mej själv, tagit hand om Vicente och sovit. Ätit 3 mackor, 1 äpple och druckit otaliga koppar te under dessa dagar.

Nu har jag även infört mollipect och nipaxon i kosten. Vilket inte hjälper så mycke. Hostar ändå som en idiot, dag och natt. Fick löfte av en sköterska i telefon från VC att få cocillana utskrivet, men när jag skulle hämta ut så fanns bara recept för mollipect. Gick då till VC och pratade med historiens mest sega sköterska. Ids inte skriva ner hela historien, men typ detta hände:

Jag haffade en sköterska på VC som kollade i datorn vad som skulle kunna vara problemet. Hon sa att doktorn va upptagen med en patient, så vi va tvugna att vänta. Då sa jag att den patienten redan har gått, för jag träffade henne inne på apoteket. De va sanning, för hon kom just in på apoteket när jag skulle gå, eftersom vi har jobbat ihop pratade vi en stund och bla bla bla. Du fattar.

- Jahaaaa, sa sköterskan och fortsatte klicka på datorn. Men hur ska vi göra? Sa hon.

Tick tack, tick tack... Klockan närmade sej 17 och då skulle både VC och apotek stänga.

- De va du som va Moa, som undrade över receptet? Frågade hon.

- Eeeh, joo, Moa Lundmark, svarade jag.

- Mmm, ja.. Doktorn har ju en patient nu.

- Nä, hon har gått, hon som hade problem med ögat, sa jag.

- Jo, precis, hon. Svarade sköterskan. Tick tack, tick tack. Men ja, vi skulle ju kunnnaaahhh...

Tillslut fattade hon iaf att doktorn va ledig. Vi gick till hans kontor och där sitter han och säger att han inte vill skriva ut cocillana tillsammans med mollipect. Nähä. Jag gav upp och gick snällt till apoteket och köpte mollipect-äckel.

Nu håller jag tummarn att hostan snart ska ge sej och jag slipper låta som en som rökt i 50 år.

 

Så har jag haft de. Du då?

 

HOJ!