Hej bloggen. Hur mår du?

 

Jag mår bra. Förutom några småsaker.

 

Yes, hade laddat som fan inför uppkörningen. Den hände 26/3. Alltså, i torsdags. Jag var ganska så övertygad om att jag skulle klara det eftersom det var exakt 3 år sedan Glenn flyttade till Sverige, så jag hade det datumet som turdag. Min söte körlärare sa innan att jag körde jättebra och vi liksom "avslutade". Ni vet, han sa typ: "Moa, det har varit kul att ha dej som elev och jag önskar dej lycka till!"

Det kunde ju inte betyda annat än att han verkligen trodde att jag skulle klara det?

Men ack så fel vi hade.

Vi startade med en ytterst simpel säkerhetskontroll. Jag skulle spola bak och-framrutorna. Piece of cake. Jag började fram. Spolade, torkade. Sen fick jag hjärnsläpp och spolade framrutan typ 30gånger, eftersom jag blev nervös och stressad. Tillslut kom jag ihåg hur man spolade bakrutan. Så jävla enkelt.

Vi åkte iväg, jag var avslappnad, körtjejen va jättettrevlig och vi pratade om ditt och datt.

 

Vi körde upp mot Solbacken och när vi kom ut ur rondellen, så fuckade jag upp växlarna. Bilen kom aldrig upp i fart och körtjejen sa lugnt: "Moa, du måste lägga i trean."

Självklart visste jag att jag skulle vara tvungen att lägga i trean. Men mitt i min stressade hjärna fanns inte trean. Det fanns knappt en växelspak. Jag växlade hur många ggr som helst. Och där insåg jag att jag skulle få underkänt. Jag var en trafikfara. En gangster. Hemsk.

Sedan körde vi ner mot Moröbacke, längst med Östra leden, typ farligaste vägen ever. Jag är fullt medveten om att det är en huvudled och att jag hade företräde. Ändå stannad jag i korsningen och bara glodde.

Jag vet inte varför. Jag har gått igenom scenariot flera gånger. Vafaan stannade jag för?

Sen åkte vi ner mot alla småhus. Jag skulle backa runt hörn. Äntligen skulle jag få visa vad jag är bra på!

Men jag var inte alls bra. Jag backade upp på trottoaren. Jag fick gråten i halsen. Min halspulsåder sprängdes nästan av stress. "Heh.." flåsade jag. Jag fortsatte krångla med ratten i alla riktningar. Jag var mitt ute på vägen och sen uppe på trottoaren igen. Jag avslutade med att konstatera "Ja, det blev ju tight." Körtjejen sa ingenting.

Halva bilen stod på trottoaren, och andra halven på vägen.

Vi åkte tillbaka mot Vägverket, där hon fick break the news: Jag var underkänd.

 

Det var väl ingen överraskning precis. Men aj, så ont det gjorde i lilla själen.

Jag tog på mej mina solglasögon och grät bakom dom, genom hela stan, för jag va tvungen att promenera till körskolan där min cykel stod.

Det kändes som varenda person inne i centrum visste vad jag hade sysslat med.

Jag kände mej naken, rädd, exposed.

När jag kom hem så blev jag tröstad och kramad av Glenn. Sen for jag till Coop och köpte glass. På natten vaknade jag och fortsatte grina flera gånger.

 

Imorgon har jag körlektion. Hoppas vi kan boka en ny uppkörning.

 

 

Det är kul när det går bra för andra, brukar man ju säga. Ett nykärt par har ju verkligen all rätt i världen att få utöva sina lustar. Dom får slingra sina kroppar om varandra och svettas passionerat hur mycket dom vill.

Detta är naturligtvis helt ok, så länge deras säng inte gnisslar.

Nästan varje natt/kväll/dag får man höra minst en gång: Gnissel, gnissel, gnissel. Sen blir gnisslet lite intensivare och snabbare. Sen uppnår gnisslet ett tempo som jag trodde endast Duracellkaniner kunde uppnå. Ibland kan man även höra gnisslet blandas tillsammans med vilda stön.

Måste vi acceptera detta gnissel gång på gång? Hör dom inte själva att det gnisslar? Det skulle vara lättare om oljuden kom från typ hög musik, då kan man ju säga till. Men hur säger man på ett fint sätt att dom borde dra åt skruvarna i sängen?

Jag saknar tiden då jag kunde skämma bort mej själv. Typ köpa kläder, gå till frisören, köpa skor, gardiner, mattor och annat onödigt, utan dåligt samvete.

Lade ut en surfplatta till försäljning idag på facebook. Den får för sej att bli trög och haka upp sej ibland och då måste man göra en sk. batteriåterställning, vilket är ganska enkelt, men ganska så irriterande om man vill använda surfplattan ofta. Hade tänkt skicka in den för lagning(alltså, den har krånglat sedan den var ny, så det är et fabriksfel), medan garantin fortfarande gällde, men glömde bort det gång på gång. Slumpade bort den för 350:-, vilket är ca 1000:- mindre än vad vi betalade för den, för ca 1 år sedan. Dessutom är den knappt använd. En kvinna skrev: "Köper", vilket i min värld betyder typ: "Jag ska ha den och kommer och hämtar den så snart jag kan."

Istället mejlade jag och denna kvinna fram och tillbaka ca tusen gånger, eftersom hon frågade massor med saker. Efter varje besvarad fråga, så tänkte jag att: "Nu kan hon ju inte ha fler frågor." så visst frågade hon lite mera. I hennes värld, betyder nog "Köper" ungefär "Jag skriver att jag ska köpa den, så ingen annan hinner ta den innan jag har frågat alla mina jättekorkade frågor, den är ju sååå billig!"

Det slutade med att jag skrev till kvinnan att jag föreslår att du köper en helt ny surfplatta istället, om hon nu så gärna vill att den ska fungera felfritt, ha kvar garanti osv.

Då slutade hon svara.

Jag lade även ut en palett med ögonskuggor på facebook, för 100:-. Vilket är extremt billigt. Nypriset på en sådan är typ 300:-

Ändå får jag mejl där det står: "Får jag den för 80:-?"

Less.

 

Jo.

 

Med endast 4 fel. Applåd till mej.

 

Jag hittade barnvagnen, alldeles själv, vilket nästan gör mej tillfärdigutbildad polis/privatdetektiv.

Och hör och häpna, jag hittade den utanför dagis, när jag skulle hämta Vicente.

Jag vet vem tjuven är, jag vet hur hon ser ut, var hon bor och vad hon heter.

Polisen kom och hämtade vagnen, så den är i tryggt förvar på polisstationen.

 

Tjuven är en väldigt korkad person, eftersom hon snott den från våran terass och hon bor på gatan brevid. Sen använder hon alltså vagnen på dagis som ligger ca 10 minuters promenad från brottsplatsen. Och det slutar inte där.. Dagen efter polisen varit där, så använder hon väskorna som hör till våran vagn, på sin "nya" vagn.

Kan även berätta att den stulna vagnen är i sämre skick än någonsin. Den är skitig, trasig coh äcklig. Inte för att den var någon Rolls Royce före, men inte fan var det då en skrothög.

 

Mina barn är friska och lyckliga, och det gör mitt liv värt att leva :)

 

Vi får se hur nästa inlägg blir. Om jag kuggar igen så gnäller jag väl och om det gått bra så lär jag skryta.