Nytt år, nytt jobb, nya rutiner

Hej bloggen!
Hur mår du? Jag mår bra.
 
Som sagt, jag har ett nytt extraknäck. Städa hotellrum! Ett helt ok jobb.
Arbetskompisarna är jättetrevliga och själva jobbet är rätt stressigt, men härligt. När man kommer hem är man inte söndersliten i hjärnan, utan i kroppen istället, vilket, enligt mej, är en mycket bättre typ av utmattning, än att känna sej tom i huvudet. Eftersom jag aldrig haft problem med värk i kroppen så passar de ju utmärkt.
 
Naturligtvis har jag hunnit göra bort mej. Vad annars?
Sist när jag jobbade skulle jag spela cool och världsvan genom att bjuda mej själv på en kopp kaffe från kaffemaskinen. Liksom: "Yes, jag jobbar här, jag får ta kaffe från maskinen och sitta och chilla, precis som alla andra som är anställda! Jag frågra inte om lov som nån annan jävla praktikant..hehe.."
Känner du igen den känslan?
 
Jag tar en en kopp från hyllan i personalrummet, ställer den lite nonchalant i kaffemaskinen, trycker på en knapp där det står tydligt KAFFE och frågar en av arbetskamraterna "Huuuuur är läget?"" lite klämkäckt.
Varpå hon ropar: "Nej nej nej!" Hon stirrar förskräckt på min kaffekopp som fylls om och om igen av svart kaffe och svämmar över tusentals gånger. Jag har alltså tryckt på fel knapp. Inte en-kopp kaffe-knappen, utan en-hel-jävla-1,5liters-kanna-knappen. Bra Moa. Där sjönk du i allas ögon.
Min puls går upp i skyhöga slag. Mina kinder blir röda. Jag vill självdö.
Vad gör man? Jag stod kvar och tittade skamset på kaffet som forsar, medan alla andra trängs runt mej i köket och ska värma sina lunchlådor. Kändes som flera timmar innan kaffemaskinen  hade pumpat ut allt.
Upprepade vid ett flertal tillfällen: "Hehe, de där gör jag aldrig om.. Hehe.." för att liksom släta över händelsen. Och nej, jag kände mej inte alls så cool och anställd som jag hade gjort några minuter innan. Jag hade sjunkit ner till praktikant-nivå. Hej, jag går i nian.
 

Händelse nummer två är att jag blev skickad ner i källargaraget för att tvätta ur och fylla på en hink med vatten som gästerna kan använda till att tvätta sina bilrutor. Piece of cake!
Jag rengjorde hinken med omsorg och hängde sedan fast den på kranen för att fylla på med vatten.
När jag stängde av kranen föll hinken till marken och dunsade mot mitt smalben=allt vatten rann ut och blötte ner hela mitt vänstra ben, från låret ner till socken. Tur jag hade foppatofflor iaf.
När jag kom upp igen till dom andra frågade en tjej: "Gick de bra? De va väl inte så svårt."
"Nänänä" svarade jag och vickade på mina dyngsura tår.
 
Vicente är inne på en miljonte inskolningsveckan på dagis. Först fick han magsjuka, sen fick han de igen och nu i veckan har dom varit underbemannade på dagis, så vi har bara varit där igår och idag. Förhoppningsvis går nästa vecka galant, så han har blivit inskolad på riktigt. Det verkar inte vara några problem, han har jättekul på dagis. Tittar på dom andra barnen, provar olika leksaker och utforskar alla rum. Han är så söt.
 
 
Glenn har jobbat för första gången igår. Han hade haft de jättebra och ska jobba igen ikväll.
Han är så duktig som både pluggar och jobbar!
Jag skulle behöva ett till jobb så ekonomin går ihop. Va in på mitt gamla jobb idag och hälsade på, men ingen som jobbade idag har jobbat med mej där tidigare. Måste ha bytts ut en hel del personal sen jag va där för tusen år sedan. Dom behövde tydligen vikarier, sa dom jag träffade i personalrummet.
Jag gick till chefens dörr( ny chef tydligen, ingen jag känner) och tänkte knacka på, men upptaget-lampan lyste, så jag vågade inte. Alla vet ju att om man knackar på en dörr när upptaget-lampan lyser, så blir man antingen mördad eller iaf ordentligt skadad. Jag lät bli.
 
Vi blev inbjudna til kyrkan för ett par helger sedan. Man fick äta crepes och tårta gratis om man hade döpt sitt barn i a-torpkyrkan under 2012. Det va så mysigt!
 
 
 
På fettisdag blev jag, Glenn och Vicente hembjudna till mamma och Leo på semlor. JA TACK! Åt endast två.
 
 
Mamma har varit hundvakt till chihuahuan Link, som är riktigt söt. Brukar ha väldigt svårt för chihuahuor i vanliga fall, men den här hunden är helt ok. Skäller inte, är mysig och är mer som en katt än en hund. Till och med Glenn gosade med honom. Försökte hetsa Glenn till att kyssa Link så jag kunde få de på bild, men de gick tydligen för långt. Till och med mamma protesterade.
 
Idag är de fredag. Sweet.
 
HOJ!
 
 
 
 
 
 

1 år

Vicente är nu 1 år gammal. Känns jättekonstigt. Nu är han tydligen inte bäbis längre, utan han är ett litet barn.
Pga Vicentes födelsedag har jag fikat och fikat och fikat. I torsdags handlade jag en citronmoussetårta, som vi skulle fika med pappa på fredag. Jag och Sandra blev sugna i förväg och provsmakade ungefär halva tårtan. På fredag kom pappa och åt middag och åt också citronmoussetårta.. och jag med..
Lördag kom resten av min familj. Vi fikade igen. Tårta, kakor och bullar.
 
 
 
 
 
 
Igår kom mina kompisar över och vi fikade IGEN! Tänker inte ställa mej på vågen på ett bra tag! Inte förrän nån snäll mäniska ger mej en liter laxoberaldroppar jag kan dricka i morgonkaffet.
Vicente fick så himla många fina presenter. Tack allihopa!
 
Idag va vi på dagis. Bara en timma, men Vicente va riktigt trött när vi kom hem. Jag har varit nervös och orolig i flera veckor.. Helt i onödan. Personalen verkar jättegulliga, lokalerna är hur fina som helst och alla barnen va så söta! Vicente verkade inte alls rädd eller blyg. Han kröp omkring på golvet, lekte med leksakerna och tittade på dom andra barnen. Det ska nog gå fint de här. Knock on wood!
 
 
Vicente och pappsen på dagis.
 
Kommer att sakna mitt lilla troll.
När vi kom hem fikade Vicente en banan och macka med leverpastej, sen fick han lägga sej och sova.
Nu medan han sover ska jag lata mej lite. Är inte van att stiga upp före 8 på morgonen.
 
I övrigt är jag livrädd att vi ska bli ännu mer fattiga än vi redan är, innan jag har börjat få jobba nog mycke. Mina föräldradagar är slut nämligen(ja, hade räknat totalt jävla fel). Håll tummarna för oss!
Men i slutändan brukar de ju ordna sej ändå :)

Längtar till jag ska på inskolningpå mitt nya jobb!!!
 
 
HOJ!
 
 
 
 
 
 

Gratis

Idag har jag och Glenn levt de ljuva, avslappnade livet. Dagen började med städ av hela lägenheten, sedan vila, sen promenad och sen kalas hemma hos Evylin, för lille Adrian som fyllde 3! Rätt va de är så kommer Vicente också att fylla 3. Hur skall detta gå? Han kommer ju bara att bli äldre och äldre! Hoppas han aldrig flyttar hemifrån och lämnar mej i sticket.
 
 
 
I torsdags va jag på typ arbetsintervju. Varför jag lägger in ett "typ" är för att de kändes inte som en intervju. Mer som ett trevligt möte med en glad och sprallig(använder ALDRIG de ordet.. konstigt de känns) kvinna.
Det gällde alltså extrajobb på Malmia. Städa hotellrum. En dröm har gått i uppfyllelse! Hoppas jag får vara kvar där in till pensionen. Jag vill bli fast anställd på städ. Fan va skönt. Ska på inskolning 4/2! Hoppas dom älskar mej och vill ha mej! För jag vill ha dom! Nu gäller de bara att lille Vicente ska inskolas på dagis. Åååh, så tungt de kommer att bli att lämna bort honom.
 
Nu har jag jävligt tråkigt. Tur att Sandra kommer snart. Glenn har somnat. Vicente också. Jag har inga vänner. Nä, nu överdrev jag. Jag har massor av vänner.
Sitter och kollar på en sån där sida med gratissaker. Desperat. Tycker ni jag ska beställa en förpackning omega3 och bara betala för frakten? Nej tack.
Varför är de aldrig gratis dyrsmink, mobiler och presentkort på coop? Bara kattmat, bantningspiller och visitkort. Suck.
 
 
Såhär såg iaf Vicente ut i sin pulka idag.
 
Nä, han kräks inte och han äter inte en orm. Har har ett sk. tuttesnöre. Den bästa uppfinningen för den lata föräldern. Tycker han är söt.
 
Nu ska jag gå och gräva i kylen efter nå gott. Jag är hungrig.
 
HOJ!

Jahapp

Sitter och och irriterar mej över lite saker. Vänligen sluta läs nu om du lider av dåligt hjärta, allergi mot gnäll eller bara tycker jag är patetisk.
 
1. Folk som tycker att dom bestämmer hur andra ska leva sitt liv.
Jodu, dom finns. Som exempel har vi dom som gnäller över att min mamma och hennes Per har flyttat igen!
Jag har tom fått frågan av en person: "Men va? Flyttat igen? Varför vill man bo dääääär?! Dit skulle då jag aldrig flytta!" Okej. Tack.
Min mamma blir säkert jätteglad när hon får höra såna saker(<---ironi)! En del är såna riktiga glädjespridare! Dom är så mysigt avundsjuka och rädda för förändringar.
 
2. Alla curvy girls.


Visst är hon väl snygg? Jo, de tycker jag med. Jag skulle kunna gå över lik, för att få en sådan kropp. Tyvärr har jag förstört mej själv med dåliga gener, gravidkilon och kolhydrater. De va 2 år sedan min mage höll sej ovanför troskanten. Har vi inte alla träffat den där killen som gjort en grej av att han "bara ääälskar tjejer som är lite att ta i" ??? Här kommer sanningen: De gör han inte alls. En sån här tjej med curves, ser ju precis likadan ut i kroppen som en anorektisk topmodel, bara med lite bredare höfter och större bröst. Jag tänker lite att de inte är ett smalideal vi är inpräntade i huvudet med, utan de är ju för fasiken en kroppsform som styr hur vi vill se ut eller hur vi vill att andra ska se ut.
Jag har stirrat mej blind på jämförelsebilder med texten: When did this (bilder på supersmala tjejer) become hotter than this: (bilder på Marilyn Monroe mlf). Och ja, jag erkänner. Jag har både gillat och delat såna bilder på facebook. Jag skäms. Marilyn Monroe hade välför fan inga bristningar, sladdrigt gäddhäng eller knubbiga händer? Hon var en smal kvinna med stora bröst=sexig och fet, tydligen.
 
Nu undrar jag, när är de my time to shine? När får jag posera i baddräkt i solnedgången, med hängbuk, olika stora tissar och plattröv? Aldrig. För jag är curvy på fel sätt. Synd. Jag hade passat in bra på Elle-galan. Jag hade minglat med ett glas champange, blivit lagom berusad och inte försökt bråka med dom andra gästerna. Men jag får inte vara där!
Summan av detta: Om man är kurvig ska man ha stor röv, smal midja och stora bröst. Gärna smala armar också. Om man är fet har man tjock mage, celluliter och sladdrigt skinn. Om man är kurvig är man hälsosam. Man äter ändå choklad i mängder, pratar om hur man hatar att träna men ändå älskar sej själv. Om man är fet är man antagligen arbetslös, man har dålig självkänsla och ful(desperat) pojkvän. Även fast man kanske har samma BMI som den kurviga, är man fortfarande fet.
 
Ja, såna saker tänker jag på.
 
HOJ!

Tvätta

Nu har vi fått nog!
Vi glömmer alltid våra bokade tvättider! Grannarna hatar säkert tvättlås nr 71, eftersom ingen utnyttjar maskinerna på dennes bokade tid! Tvättstugan är alltid skitig, filtret är alltid fullt med damm och man får alltid börja sin tvättid med städning. Våran tvättkorg är rågad och har svämmat över på golvet.
Vi har haft turen att få(låna) en tvättmaskin av mamma och Per, som dom inte behövde nu när dom flyttat.
"Tvätta då!" tänker du säkert.
Jo, de skulle jag gärna göra.
Intväntar en rörmokare som ska koppla in den. Fattiglappen Moa har inga pengar till att hyra in en rörmokare. Pappa betalar(bling bling!)
Eftersom jag aldrig haft en chans i mitt liv att ringa en proffsig yrkesman(även där brukar pappa komma in i bilden, med sin verktygslåda), så vet jag inte riktigt vad man säger då man ringer. Såhär lät de på ett ungefär:
"Ja de är blablabla(namn)"
"Jamen hej, Moa Lundmark heter jag...är du..ehhmm..rörmokare?"
"Jo, de stämmer."
"Mmm... Så bra. Jag har en tvättmaskin hemma."
"Okej?"
"Och..ehhmm..Jag skulle behöva nån som kopplar in den."
"?"
"Kan du sånt?" Sluta låta så jävla dum Moa!!!!
"Haha! Jo!" Skrattade han hjärtligt.
"Så bra(igen)" Här väntar jag på att han ska ta över kommandot och liksom börja fråga var jag bor och sånt. Flås flås.
"Har du tvättmaskinen hemma nu? Var bor du? Får vi gå in med huvudnyckel? Osv osv..."
 
Hoppas innerligt att de kommer nån idag. Han som kommer ska tydligen heta Mange. Hoppas han inte är snygg och trevlig. Hoppas han är 50 år gammal, jobbar på som fan, vill kanske till och med ha en kopp kaffe och en mandelkubb, sen sticker han till nästa. Jag blir nervös av snygga hantverkare. Vem blir inte de?!
Tänker tillbaka på den snygga killen som kom och tapetserade min etta när jag gick i gymnasiet. Jag var ständig högröd i ansiktet när han sensuellt spacklade väggen, slipade och kladdade med klistret.
Något jag inte vill minnas, men tyvärr gör allt för tydligt, är att jag såg honom på festivalen nån vecka efter tapetseringen och jag slöddrade nåt i stil med: Men tjabbaaahhhh! Med min tonårsröst. Tror han gav mej en förvirrad blick som sa: Du är en av många som har suttit och stirrat på mej med äckliga tankar, du är inte unik och jag minns dej knappt.
Med andra ord, vi blev inte ihop.
 
Jag tror denna rörmokar-Mange inte är 50. De finns väl ingen som är 50 som heter Mange?
 
HOJ!
 
 
 

2013?!

Sitter här i mitt kök, med spotify och bloggen som sällskap. Emelie, Jonas och Glenn har gått till grannen på fest. Vicente sover som en liten stock.
 
Här får ni läsa min nyårskrönika. Heter de så?
 
2012 har varit ett superbra år!
2009 träffades jag och Glenn på internet och blev väldigt goda vänner(tur att internetdating inte är tabu längre, annars hade jag dött pinsamhetsdöden.). Hade aldrig trott i hela mitt liv att en karl från Chile skulle resa hela vägen hit för att träffa mej. Tydligen är jag väldigt fantastisk, så 2010 kom min Glenn och vände upp och ner på hela mitt universum. Efter ett par års längtande, turistvisum och svindyra telefonsamtal så flyttade Glenn hit den 26 Mars 2012. Då fick Glenn träffa sin son, Vicente, för första gången. Vicente var då 2 månader gammal. Kan inte ens föreställa mej hur de känns att ha en son som man aldrig träffat på andra sidan jorden. Som Glenn måste ha längtat!
Jag är lyckligt lottad som aldrig har behövt hålla på med att byta jobb, lägenhet, sälja alla mina saker och att flytta hem till mina föräldrar för att ha råd att åka till Glenn. Men det har han gjort, för min och för våran skull.
Glenn är en man med mycke tålamod. När jag är gnällig och tvär blir han aldrig arg. Han är öppen med sina känslor och har aldrig lekt katt och råtta med mina känslor. Han har uppmuntrat mej att sluta äta middag i vardagsrummet och plocka bort smutsiga kläder från golvet. Glenn visar ofta att han älskar mej, precis som jag är. Han vill inte ha nån som är bättre på att laga mat, nån smalare eller nån som rakar benen oftare. Jag får vara Moa, som är impulsiv och har sämsta tålamodet i världens historia. Glenn är min solstråle, kort och gott.
Och det bästa måste vara att han är åtminstinde 50% av Vicente.
 
Glenn och jag, nyårsafton.
 
Den största händelsen 2012 är Vicente, född i blod, svett och litervis med tårar. Den 27/1 klockan 02.28 kom han ut i friska sjukhusluften i Uppsala. Alldeles blå och skrynklig med kolsvarta, misstänksamma ögon och en liten boll på magen som Fru Doktor opererade bort. Han är min största källa till lycka, även fast han är sur ibland. Den lilla sovande klumpen har förvandlats till en stor och stark pojke som snart blir 1 år. Han har alltid varit ett sk. snällt barn. Han ger oss sovmorgon till 08 på morgonen, han äter som en häst och han skrattar högt och ljudligt åt allt. När jag tittar på honom känns de som mitt hjärta ska hoppa ut ur bröstkorgen och jag kan fortfarande inte fatta att han är min. Det känns tryggt att vad som än händer, kommer han alltid att vara mitt kött och blod, och även fast han kommer att bli en tjurig 6åring, en tjuvrökand tonåring eller en stor karl med fruga och ungar så kan han inte smita ifrån mej och mitt hjärta kommer fortfarande nästan att hoppa ut ur min bröstkorg när jag ser honom.
 

Vicente nyårsafton, 11 månader.
 
 
Så man kan säga att 2012 är året då jag lärt mej ÄNNU mer om kärlek.
Tack till alla er som finns i mitt liv som gör de så rikt och värt att leva.
 
Gott nytt år! HOJ!

Pass

Nu flög julen förbi som en stressad fågel.
Vi va hemma hos mej på julafton, allså jag, Glenn, Vicente och pappa.
Vi åt julbord och massor av snask. Är redan less på all mat som står i kylen och tittar besviket på mej. Sillburkarna skriker efter att få bli uppätna, VB-pajen tog slut först igår och prinskorvarna äts sakta men säkert upp av Glenn.
 
 
 
 
Vicente blev sjuk på julaftonsnatten. Han hade varit snorig hela dagen, och på eftermiddag vägrade han äta och grinade massor. När pappa åkte hem, så for jag hem till Emelies familj och lämnade en julklapp. Sen när jag kom hem lät Vicente jättehes och Glenns sa att han hade varit otröstlig under hela tiden jag var borta.
Vi turades om att hålla i honom, eftersom det verkade som att han verkligen inte ville ligga ner. Stackars lilla gubben! På natten lät han konstig när han andades. Jättehes och tät och det liksom bubblade nere i hans hals. Jag blev rädd att han skulle sluta andas, så jag satt och höll honom upprätt medan han sov, hela natten, han vaknade och hostade ibland, men eftersom han i övrigt verkade sova gott, så ville jag inte väcka, klä och dra ut honom i kylan, för att åka till akuten. Dagen efter lät det fortfarande likadant, så jag hade bestämt mej för att han hade falsk krupp och att vi skulle åka till akuten. Jag ringde landstingets växel som fick beställa sjukresa med taxi.
På akuten träffade vi en gullig läkare och en gullig sköterska(skötare kanske de heter, han va ju faktiskt en man) som kollade crp, feber och såna saker. Sen fick Vicente andas in medicin från en maskin och han fick betapredtabletter. Hans andning blev mycke bättre. Skötaren kom med en piggelin som Vicente gladeligen åt upp. Han hade tydligen falsk krupp och inte astma eller något sånt. Falsk krupp
Jag citerar: "Falsk krupp (pseudocroup) är en infektion i luftstrupen som gör att slemhinnan svullnar strax nedanför stämbanden.Falsk krupp orsakas av en virusinfektion och drabbar framför allt barn från 6 månaders till 6-7 års ålder. Slemhinnan i luftvägen svullnar upp, och strax under stämbanden är det extra trångt. Här blir det så trångt ibland att luften får svårt att passera och barnet drabbas av andnöd, heshet och hosta. Svullnaden ökar när barnet ligger ner, varför besvären oftast börjar då barnet legat någon eller några timmar."
 

Sen vi kom hem har han bara varit "vanligt" förkyld, som tur är.
 
Emelie och Jonas hade skaffat biljetter till Allstar/Mollys innan, så vi gick ut på juldagen. Först kände jag mej som världens sämsta mamma som inte är hemma med mitt barn när han är sjuk, men sen kom jag på att han faktiskt har världens bästa pappa, som hade lovat att han skulle ringa om han ville att jag skulle komma hem(för Vicente skull alltså) men han ringde aldrig, så allt hade gått bra.
Vi förfestade hemma hos Elina och Mattias i deras fina hus, sen åkte vi taxi(hör och häpna, min mammas karl körde oss!) till stan och gick ut. Hela kvällen va jättekul! Jag träffade massor med folk som jag inte sett på länge.
 
Igår va jag inte bakis, bara trött pga vaknatten med Vicente och sen festnatt med ungdomarna. Idag tog jag en middagslur och har bara ätit en massa onyttigt. Knäck, rockyroad, mackor och kaffe. Åt faktiskt några bitar broccoli också, nu när jag tänker efter, så jag lär ju inte dö av näringsbrist än iaf.
 
På lördag bär de av till Piteå för att hälsa på mina syskon. Ska bli kul!!!
 
HOJ!
 

Virus?!!!

Hallå bloggen, hur är läääget?
Med mej är de bara bra. Emelie och Jonas har kommit upp till Skellet och ska stanna ungefär 3 veckor. Sweet!
Idag trillade barnbidraget in och imorgon kommer föräldrapenningen. Kan de bli bättre? Jag vill ha mat!
 
Här om dagen fick jag besked från landstinget ,om cellprovet, att jag tydligen har ett HPV-virus som orsakar cellförändringar. Om inte viruset försvinner, så kan de ligga kvar och orsaka livmoderhalscancer. Är inte speciellet orolig, eftersom det stod: Lindriga cellförändringar. Ska få en kallelse till herr/fru doktor inom 3 månader=inte akut=inte farligt.
 
Samma dag som jag fick beskedet hände massor med roliga saker. Jag hjälpte en kvinna hålla i paket inne på OKQ8 som hon skulle posta och som tack fick jag en megastor kartong med Tofiffee. Naturligtvis är den redan slut. Glenn, som fortfarande är en slav under LCHF påstår att jag: "bring evil into this house" med munnen full av Tofiffee. Han verkade gilla dom iaf. Senare samma dag, under kvällen kom min granne/vän/partner in crime Julia och knackade på dörren. Och hon hade med sej den bästa julklappen man kan tänka sej, Varmrökt lax med peppar! Den är snart slut också, trots att den varit i min ägo i bara ett par dagar.
 
Anledningen varför jag mötte den trevliga Tofiffee-kvinnan tidigare, var att jag också hade ärenden på posten. Jag hade nämligen beställt glasögon på nätet för 199:-.
 
 
När jag skulle beställa hade jag bestämt mej för att jag minsann skulle hitta ett par stora glasögon, dels för at jag har ett stort ansikte(känns de som) och dels för att de är rätt snyggt. Vet inte om dom kanske blev lite väl stora, men de va svårt att bedöma bara genom att se bilder på glasögon.
Dom här får duga, med andra ord.
Jag har som sagt brytningsfel, inte så farligt mycke, men ack vilken skillnad det är att läsa nu! Ögonen blir inte trötta och ibland har de känts som att jag har haft kramp i ögongloben efter nån timmas läsning.
 
Minns ni förr i tiden, när jag hade en hemlig relation med min tandläkare(i min fantasi alltså)? Han grävde ut hela innehållet i en av mina tänder och fyllde den med plast istället, för några år sedan. Han måste ju ha varit dökär i mej, eftersom jag ständigt va tvungen att komma tillbaka på återbesök. Och ibland "Hann han inte klaaart". Ha! Pyttsan! Bara en anledning att få träffa mej igen. Hur som helst, har han varit otrogen, den lilla huggormen. Såg i tidningen att han fått barn med en blondin. Kanske man skulle bli stalker och färga håret blont, krossa tänderna och boka in tio appointments på en gång? Jag skulle kunna vara med i tv3s Stalkers och bli Tuff-Moa med hela svenska folket. Som Prins Daniel ungefär(med våra feelings all over the place och smörigt leende), fast med krossade tänder och tom plånbok.
 
HOJ!
 
ps. hoppas ingen som läser känner tandläkaren.

Dagarna går och inte jag

Man har visst ett år på sej efter förlossningen att banta ner sej de man gick upp. Jag har mindre än 2 månader kvar och 6 kilo! Hur ska detta gå? Hoppas min barnmorska inte ringer och tvingar mej att stå på vågen. Som sagt, jag gick upp ca 33kg(fika hos mamma, lathet, nattamat och kanske 30 kilo mandariner)och har ju faktiskt gått ner de mesta. Får vara glad för de!
 
En sida som min vän Evylin rekomenderade är taaz.com
Superkul! Man kan välja olika frisyrer och smink, så man kan testa sej fram vad man passar i.
Här kommer ett litet smakprov:
 
 
Vad tycker ni? Passar han i blont?
Vi gjorde Glenn med olika frisyrer också, men jag har svurit på mitt liv att inte visa någon, trots tjat från mitt håll.
- Glenn, kan jag inte få lägga en på facebook? Jag lovar att inte tagga!
- Nej.
- På bloggen då?
-Nej.
Jaha.
 
Igår va Sandra här och jag klippte henne lite. Sen drack vi te.
Jag har ett te hemma med torkade bär, som är så himla gott. När jag stoppade ner te-kulan i påsen så såg jag något konstigt. En rund svart grej, stor som en tumnagel. Jag tar upp den och klämmer den lite i handen. Är de ett stort blåbär kanske? Jag biter på den och slickar lite. Efter mycket funderande och studerande kommer jag och Sandra fram till att de är bajs. Möjligen från en hare. Kul. Men de finns tydligen svindyrt kaffe som är utbajsade kaffebönor av nåt konstigt djur, som folk betalar multum för, så varför ska jag vara sämre?
 
Min mor ska flytta i helgen. Hon och Per ska lämna oss ensamma kvar på A-torp, för dom flyr till Myckle. Vem ska jag då sitta och dricka kaffe med om dagarna? Vem ska jag då snål-läsa Norran hos?
 
I eftermiddag ska jag, Vicente, mamma och Leo till Leos dagis och fira Lucia. Ska bli så mysigt och gulligt att se småbarnen sjunga i sina outfits. Gullegull! Längtar till Vicente får börja göra coola saker på sitt dagis. Trots att jag vill vara mammaledig för evigt, så tror jag ändå att min lille kulting kommer att få de jättebra då han börjar dagis. Som tydligen numera heter förskola?
 
HOJ!
 
 

Vinter, vinter..

Yes, jag lever. Jag har inte blivit insnöad. Jag kan öppna lägenhetsdörren, mitt internet funkar och jag är inte fast på nån flygplats.
 
Den 24e november åkte jag, Linnea, Ida, Anna, Julia, Sandra och Hanna till Umeå och bodde på hotell.
LYX! Hotellet va jättefint och fancy med en massa coola discoljus i korridorerna. Umeå är en väldigt fin stad, med ett trevligt torg(alla torg är nog snygga om man jämför med Skellefteå, som bara kan erbjuda en kuk, kebab och kläder från pakistan på torget). Vi började med att lämna bagaget på hotellrummet. Sen blev de shoppa på stan, indisk lunchbuffé(fanns mycke vegetariskt) och uppladdning inför kvällen.
Vi började dricka tidigt och jag hade inte sovit natten före, så trötheten tog över i slutändan.
Vi gick på Allstar för att äta middag. Först fick vi en otrevlig servitris som snäste och verkade jättestressad. Jag känner igen syndromet, jag hatade också mitt servitrisjobb som jag hade när jag va 18, men jag tror aldrig jag va otrevlig mot gästerna. Sen fick vi en superservitris! Vi beställde mat och dricka som smakade gudomligt och lite senare började de droppa in festfolk. Jag hade köpt en klänning for the occasion, en svart kort sak som döljde valspäcket ganska bra. Något jag inte hade räknat med, var att den gled upp för varje gång jag rörde mej. Jag kan alltså konstatera att ungefär 10% av Umeås befolkning har sett mina knalrosa trosor som sken igenom under mina strumpbyxor. Härligt.
 
Efter ett par timmar pallade jag inte längre. Ida och jag gick till hotellet och la oss i varsin säng. Fan att jag inte va piggare. Dagen efter åt vi hotellfrukost! Åh vad jag älskar de! Jag åt tusen amerikanska pancakes, frukt, yoghurt, mackor, ostar, bär, müsli, kladdkaka och drack kaffe, juice och mjölk. Vilket paradis för den glupske!
 
 
Utanför hotellet
 
 
I rummet
 
 
Kvällens näring
 
 
Discokorridoren
 
 
Moa med blottarklänning och smink
 
 
En söt farbror som spelade piano i hotellbaren
 
 
Halväten frukost
 
Har haft besök av Katta och lilla Millie i veckan. Hon är så sööööt! Millie alltså, ja, Katta är också söt iofs, men Millie tar priset! Sen på kvällen samma dag kom Frida med lilla Melissa(som också är söööööt!) undrar vilken som kommer att bli Vicentes fru? Spännande.
 
Idag på förmiddagen har jag, Glenn och Vicente varit på Anderstorpkyrkan. Där träffade vi Andrea, Vega och Hugo. Vi fikade, lekte och pratade med andra mammor och barn.
Något som jag aldrig skulle tro om mej själv har hänt. Jag är orolig för Vicentes utveckling. Medan alla andra barn i hans ålder kryper, står och kanske tom går, så sitter Vicente på samma fläck på golvet och bara myser. Jag vet, alla barn är olika. Men deep down, så undrar jag om jag är en dålig förälder som inte lyckats lära min son att vara mer självständig. Wää! Nää, jag är bara fjantig. Det kommer tids nog.
 
Idag är de fredag den sjunde december. Julen är snart här och denna julafton kommer att bli mycke mysigare än förra året, för då hade jag Vicente i magen, jag va fet, otymplig och lat. Nu är både Glenn och Vicente mina sambosar. Så fint att ha mina favoritkillar nära :)
 
Vi får se om jag kanske får extrajobb som hotellstäderska i framtiden. Skulle vara underbart. Städa, äta lunch, städa, gå hem. Rena himmelriket!
 
 
Mitt lilla hjärta <3
 
HOJ!

Asså ja..

Vicente har fått eget rum. Han sover gott om dagarna, men är lite orolig på natten. Tror de kan ha att göra med att han har mycke mardrömmar just nu. Han kan somna, men efter nån timma vaknar han och verkar rädd, lille stackarn. Tur att våran säng rymmer en liten pojke också :) i övrigt verkar han trivas i sitt rum. Vi brukar leka på mattan, ta fram leksaker, han älskar att stå och hålla i sej i spjälsängen och känna sej lång och cool.
 
Igår gick jag och Sandra till Traversen(studentbaren på campus). Sandra gick in gratis och hon betalade en avgift för mej som gäst, 20:-. Ölen kostade typ mellan 25-35 kronor, drinkarna 40:-. Helt sjukt billigt! Skulle nästan kunna börja plugga bara för den saken!
När vi hade hängt av oss jackorna gick vi in i självaste baren, som va full med killar. Inte en enda tjej så långt ögat kunde nå. Och nej, inte hotta, snoffsiga läkarstudenter, utan typ alla som studerar data, IT och allt vad de nu heter.
En kille som såg ut att spendera all sin tid framför datorn(och inte ute på motionsrunda) med misslyckad Justin Beiber frilla tittade förföriskt på oss och sa sammetslent: Heeej, tjejer! Flås! Samma kille, senare under kvällen, skymtade jag i ögonvrån när han höjde sin öl med en skål mot mej och eftersom jag inte hade nåt att skåla med så struntade jag i honom, varpå han skränade: "SCHKKÅÅLA DÅÅ FÖR FAAN!" Jag skålade inte.
 
Min sugarmommy Sandra bjöd på en öl och vi satte oss vid ett bord. Efter en stund kom en liten mager kille och en större kille med felknäpptskjorta och satte sej med oss. Dom frågade vad vi pluggade, vi frågade samma sak tillbaka. Vi pratade om ditt och datt, dom va riktigt trevliga, dock väldigt överförfriskade av den billiga ölen.
Dom sprang fram och tillbaka mellan olika kompisar från klassen, presenterade oss för det ena geniet efter det andra.
"Han har läst si och så mycke komplicerad matte!"
"Han kan räkna ut hur mycke alkohol du får i dej av den ölen!"
"Han är bög!"
"Dom brukar kalla mej Sheldon, från 'The big bang theory', vet ni vad de är för serie?"
"Han pratar flytande franska!"
 
 
And so on...
Kändes helt otroligt att så många nördar(i positiv bemärkelse) kunde vara i samma rum samtidigt.
Men när jag ställde mej vid baren och skulle beställa, så trodde jag knappt mina öron. En kille förklarade, med själ och hjärta, för en annan kille:
- Sen låg jag där, utan antibiotika, helt ensam.
Jag tänkte direkt: Men stackars kille, han kanske har varit utomlands på nåt ställe där ingen människa satt sin fot förr, blivit biten av en ökenräv, såret har blivit infekterat, inget sjukhus, inget vatten. Herregud, vilken äventyrare!
Tills jag hörde den fortsatta konversationen...
- ... Och sen kom en hel zombiecrowd och jag ba...Blablabla..Fick ett nytt quest.
Ja, mina damer och herrar, han va också en nörd.
 
Allt som allt, va de en mycke trevlig kväll.
Annat blev de då jag kom hem. Jag frös, min sida av sängen va upptagen av Vicente, jag ville inte flytta på han och kanske väcka både han och Glenn. Jag lade mej på soffan, slog igång ett avsnitt av SATC och somnade efter en stund. Jag vaknade av 4 hårda dunsar(tänk er 10 pers som hoppar samtidigt alt en elefant som går omkring), från nån av lägenheterna ovanför. Eftersom jag höll på att dö av frossa, så gick jag till sovrummet, för dunsarna hade ändå väckt Glenn och Vicente. Jag kröp ner under det varma täcket, dunsarna hade bytts ut på gällt skrik, som kunde liknas vid sång av fulla ungdomar.Vi fick höra One direction, vi fick höra den där Lalallaaa-låten från eurovision song contest och annat man inte vill höra 4 på morgonen. Vicente, jag och Glenn låg vakna.
- Om dom inte slutar snart ringer jag störningsjouren, muttrade jag ungefär 5 gånger.
Eftersom jag äntligen hade blivit någorlunda varm, ville jag inte kliva upp och googla numret till störningsjouren. Men strax efter klockan 5 blev dom tysta. Misstänker starkt att någon annan hade ringt och klagat, för det var verkligen ett abrupt slut på festen. Tack till dej som gjorde de, I love you.
 
Så idag har vi varit trötta och lata. Vicente har varit missövd hela dagen och sov 3 timmar i sträck vid sin middagslur. Tack grannen, nästa gång får du komma ner och vagga Vicente till sömns, när du är riktigt bakis och vrålhungrig efter buremål.
 
Nu ska jag och Glenn klura ut en film att se. Han vill se skräck, jag vill se drama. Var ska detta sluta?
 
HOJ!
 
 
 
 

Sånt är liiivet

Har varit hos optikern.
Sist jag kollade synen va nog 3-4 år sedan, då sa fru optiker att jag har lite synfel, hon nämde även i förbifarten att jag skelar lite.
 
Jag klev in på Smarteyes(bokade där för dom hade en annons i Norran om att synundersökning bara kostar 5kr inom vissa datum) och kände mej orolig. Om man har ett sånt bra erbjudande, finns alltid en baktanke!
En kille kom fram och undrade om jag ville ha hjälp. Jag sa att jag har en tid bokad kl 13.50.
Jag fick sitta och titta in i en maskin på en tecknad bild. Jag trodde han va optikern, så jag började avslöja min skelning, hur länge sen de är jag gjorde en synundersökning senast osv osv.
Han va måttligt intresserad av min skelning, utan liksom bara nickade och sa: Jaha, okej...
 
Sen kom den riktiga optikern. En söt kvinna med kavaj och finbyxor. Faktiskt inga glasögon, som dom flesta brukar ha. Hon frågade frågor om mediciner, sjukdomar, var jag sist gjorde undersökningen, när och hur jag hittade till Smarteyes. Bla blablaaaa... Sen gjorde hon kollen, och de kändes som den aldrig skulle ta slut.
- Röd, eller grön? Den eller den? Översta raden? Nedersta raden? Vilka linjer? osv.
 
Efter detta säger optikern att jag har brytningsfel, ett  litet, så jag skulle inte märka speciellt stor skillnad om jag köpte glasögon, så de skulle inte ge nåt. Vilken bra försäljare hon va. Citat:
- Ja, om man inte är en sån som "tycker de är jättesnyggt med glasögon", sa hon med lite ironi.
Jag tog åt mej, jag är ju en av dom! Sen fortsatte hon:
- Däremot kan jag ju skriva en remiss till ögon, så att du kan få hjälp med skelningen.
Åh nej! Jag vill inte sitta i väntrummet på lassa med alla ögonlappsbarn!
- Nej tack, de är lungt. Svarade jag.
Sen gick jag till kassan och väntade på baktanken. Jag kramade min femma i handen, men ingen optiker kom och ville ha betalt. Ska jag gå utan ett betala? Tycker dom att 5 spänn är en pissdroppe i havet, och dom kanske tänker att jag är en tönt som vill betala? Är jag ocool om jag betalar? Skulle en gangster göra de?
 
Tillslut kom optikern och sa:
- Ja, just de.. 5 kronor va?
- Hehe.. Jo, sa jag och kände mej gammal och snål.
 
Nu är ju problemet att jag glömde fråga efter receptet(för jag blev så fixerad av att ge bort min femma). I ärlighetens namn, så tycker jag faktiskt att de är lite jobbigt när mina ögon ska ställa om sej från att titta ner i en bok tex, till att titta upp på nåt annat. Googlade även brytningsfel och blev väldigt upplyst.
Alltid när jag har varit utomlands i stark sol, har jag gått omkring med solglasögon hela tiden, så i slutet av semestern har jag haft bleka ringar kring ögonen, för jag pallar helt enkelt inte med starkt ljus. Samma sak här hemma, när Glenn har velat fota mej ute i solen och sagt:
- Titta upp Moa! Titta på mej! Titta då!
Då har jag tvingat mej själv att titta upp, och alltid sett grinfärdig ut på alla bilder. Fan va google är bra. Där lär man sej ju allt.
 
Så mina vänner, ska jag ringa smarteyes och fråga om jag kan hämta receptet? Dom borde ju ha de sparat i datorn tycker man? Kanske jag kan köpa ett par fula glasögon att gå omkring med hemma, så slipper jag anstränga mej så förbannat i mina skelögon? Eller ska jag go wild och beställa ett par från internet? SÄG!
 
HOJ!

Från mej till dej: Gnäll

Idag gnäller jag på:
 
1. Min kroppsform

Ja, visst är de väl trevligt att allt fett lägger sej på magen och armarna? Alla byxor blir sladder på rumpan och kvävattack i midjan. Varför fick jag såna gener? Om du har en sån där snygg kropp med lår och stjärt, va glad.
Tittade på bilder idag från Vicentes dop. Fy faan, säger jag.
 
Jag vägrar lägga ut den riktiga bilden, där jag såg som värst ut. Men såhär va de ungefär. Dom andra två på bilden är Glenn och Vicente. Och ja, den i klänning föreställer mej.
 
2. Halal-Smink

På facebook kommer de ju alltid upp reklam på sidan. Där såg jag reklam för Halal-smink. Läste under bilden(av en muslimsk fräsch kvinna) att sminket är utan alkohol och grisfett. Okej?
Människan hittar på så himla dumma saker, bara för att få sälja och tjäna pengar.
Har vi inte bättre saker att oroa oss för i livet än ifall jag skulle råka bli lite salongsberusad av mitt icke alkoholfria lipgloss?
 
3. Presidentvalet i USA

Jag ska inte påstå att jag kan så mycke om politik, särskilt inte politiken i USA.
Men varför all denna hysteri? Imorse skulle jag och Vicente relaxa i sängen och titta på nyheterna. Det pratades om Obamas seger heeela tiden, texten som rullade under nyhetsläsaren handlade bara om Obama, president, dollarn, blablabla, och en liiiiten text om några flyktingar som hade dött.
Det utlovas tydligen att USAsoldaterna ska vara ute ur Afghanistan 2014. Jaså? Varför kan dom inte pallra sej hem nu och bara ge fan i att döda folk? Det dummaste man kan göra är väl att kriga för fred? Kan folk inte bara va ärliga och säga rakt ut att de är oljan som lockar? Hoppas dom har hunnit få sin beskärda del, amerikanerna, innan 2014, annars blir de väl ett ännu längre krig.
 
4. Min fylla i fredags
 
Jodu, den va redig. Jag kräktes, Glenn fick hjälpa mej till sängen, klä av mej, ta av mej örhängena som stack mej bakom örat och hämta hink. Dum som jag är, så drack jag sprit, även fast de är strängt förbjudet. Nu kanske man har lärt sej?
 
Nu skall jag städa upp mitt hem. Bebisen är badad, han har fått sina tänder borstade och magen är full med välling. Klart!
 
 
 
 
 
 

Beställa nytt leg

Hej dagboken!
 
Idag har jag legat och haft ont höger sida av ryggen hela dagen, tills Bella kom på besök och jag va illa tvungen att ta på mej BH och sluta befalla Glenn att koka te till mej. He he.
Vi satt och snackade dynga ett tag och sen gick jag och Glenn till coop. När jag kom hem hade påskharen lämnat gravad lax och en flaska vin i postlådan.
Påskharen, aka pappa, hade varit så duktig och gjort egen gravad lax hemma. Gott!
Om jag hade haft problem med spriten hade jag gömt flaskan och istället druckit två stycken flaskor imorron, då jag är bjuden på fest. Hade nämligen investerat i en flaska rödtjut redan igår. Men men, nu är ju jag väldigt generös och mina alkoholproblem är små, så jag och Glenn ska nog dela på en av flaskorna när Vicente har lagt sej.
 
Igår när jag va på systemet så gick jag omkring bland hyllorna och funderade på vad jag skulle köpa. Jag blir tokig av sprit, så de går bort direkt, cider sånt blask blir man så less på efter ett tag, öl blir jag så mätt av och vitt vin är oftast inte gott. Så som vanligt blev de rött vin.
Till min fasa såg jag att de va Arga tanten som satt i kassan. NEEEJ! Arga tanten har läxat upp mej 2 gånger förut för att mitt leg har gått ut.
- Det gick ut i mars det här året, snäser hon.
- Åhhh, jahaaa, säger jag lite väl överraskat.
Arga tanten muttrar, sen säger hon:
- Ja, nu ser jag ju att de är du, men nu vet du till nästa gång...
 
Jag gick omkring lite extra inne på systemet och önskade att hon skulle gå på fika snart (självklart va de den enda kassan som va öppen) men hon satt kvar. Tillslut va jag ju tvungen. Jag hade varit där inne i kanske 10 minuter och låtsats läsa katalogen, titta på olika flaskor osv osv. Om jag inte skulle betala snart, skulle dom misstänka mej för snatteri, där jag smög runt och glodde osäkert mot personalen.
Bara att bita i de sura äpplet.
 
- Hej hej! Sa jag och försökte se lång och över 30 ut.
- Heeej.. Svarade hon. Jag la fram mitt leg.
- Det gick ut i mars det här året, snäser hon, i vanlig ordning.
- Åååhhh, jahaaa, säger jag och famlar efter leget(som jag för övrigt är så jävla ful på)
Arga tanten muttrar, sen säger hon:
- Ja, nu ser jag ju att de är du, men nu vet du till nästa gång... Du kanske har någon annan ID-handling, ett pass?
- Jo, de har jag ju iofs.. Säger jag, underlägset.
- Du kan ju ta med de nästa gång då, svarar hon otrevligt.
 
Snälla Gud, kan de inte öppna ett systembolag där de inte finns en arg tant? Varför går hon aldrig i pension?
 
Jag har lagt fram förslag till Glenn att vi kan gifta oss, så slipper jag skaffa ett nytt leg två gånger, snål som jag är. Medan vi spårar ut totalt i coola sätt att gifta oss på, så kommer vi alltid fram till samma slutsats: Moa måste gå ner 1200 kilo för att komma i en klänning, vi måste jobba för att ha råd och visst är de väl trevligare att ha en fest efteråt, än att bara gifta sej i ett fult rum på Brinken och sen gå hem och äta fil och flingor?
 
HOJ!
 
 

Minnet är bra

Sitter nu med rinnsnuva, som de så vackert heter.
De känns ungefär som att högra sidan av mitt ansikte har blivit förlamat och jag har ingen kontroll på näsborren, ögat eller munnen. De rinner snor, jag får tics i ögat(som när man har ätit nåt jättesurt ni vet) och munnen hänger inte med på nåt vis. Han snytit ut minst 5 dl snor, and there is more to come, om man så säger. Förlåt för detaljerna.
 
Jag väntar på att få mitt gamla slutbetyg från gymnasiet. Naturligtvis har jag slarvat bort de, så skolan skulle skicka ett nytt. Sweet. Andledningen varför jag behöver betygen, är för att jag kaaanske ska söka in på att läsa Naturkunskap B, så jag sedan kan söka apotekstekniker på distans.
Visst sore de väl smart att göra nåt av livet?
Om jag pluggar på distans kan jag ju jobba samtidigt. Grejen är att när jag ringde Lernia och frågade om utbildningen, så va dom inte säkra på om dom skulle köra utbildningen nästa år. Men annars finns de ju säkert andra ställen att söka in på hoppas jag.
 
Har bokat tid för att kolla synen. I norran hittade jag en kupong att de bara kostar 5:- på smarteyes. Är lite irriterad att jag känner mej överansträngd i ögonen när nåt kommer för nära. Kan även vara min skelning som spökar. Skelning? Tänker du. Jo, de är sant. Jag skelar tydligen. En optiker sa de till mej för några år sedan.
Om dom luras, att jag måste betala fullt pris för undersökingen, så dör jag. Är sämst på att argumentera, särskilt i såna sammanhang där de finns risk att man låter snål. Kan knappt gå tillbaka till affärer och byta in varor som man inte blev nöjd med, mot pengar. När jag skulle ringa och boka fågade jag med min snälla, smöriga röst: Gäller det priset bara vid köp av glasögon?
- Nej, svarade kvinnan i telefonen.
Hoppas hon inte pratade tvärtomspråket.
 
Jag måste ta tag i mitt eget nackskinn, ruska om och skrika i mitt eget öra: SKRIV ETT CV FÖR FAN!
Just nu är min bortförklaring: Näää, nu vaknar ju Vicente snart och vill äta lunch, då ge de ju inget att börja.
Tycker den är giltig för idag iaf.
 
HOJ!
 
ps. ångrar att jag skrev rinnsnuva innan, ändrar mej till forssnuva. Fy faan.
 
 
 
 
 

Peppen

På senaste tiden har de varit sjukvårdsbesök. Först för knölen i bröstet. Ett helt onödigt besök. Satt med doktorn på hans kontor(mitt emot varann). Han läste journalen högt för mej, där de stod att de va vänster bröst som knölen satt i.
- Nä, höger, sa jag.
- Jaså? Det står vänster överallt i journalen, i alla anteckningar. Konstigt, sa doktorn.
Tvingade honom att sätta fingret på knölen för att jag skulle få valuta för pengarna.

Sen gick jag hem.
 
Dagen efter va de cellprov.
Fick samma barnmorska som jag hade när jag väntade Vicente. Hon har ett väldigt bra minne må jag säga.
Frågade hur de va med Vicente, om Glenn hade uppehållstillstånd osv.
Nåt som gjorde mej lite fundersam va att hon frågade om jag kom ihåg att göra mina knipövningar. Alltid kul att höra att man är slapp, just efter att nån varit och grävt.
- Jadå, ljög jag.
 
Nu försöker jag peppa mej själv till att plocka ur diskmaskinen och sedan plocka in berget som står och väntar på bänken. Allt är så jobbigt. Har på mej byxor som klämmer i midjan varje gång jag böjer mej ner. Ni ska veta att jag sitter här och plågas när jag skriver, all for your entertainment!
 

Är väldigt avis på alla som åker utomlands.
Malin har just kommit hem från Marocko, Frida med familj är i Turkiet, Carro åker till Gambia, Evylin har varit i Barcelona och sen Paris.
Jag vill ha sol och D-vitamin! Jag vill bli brun.
Kanske de vore ok om jag frågade Glenn om jag får ha en sugardaddy? En sån man får resa med och äta dyr mat med? Fast de går väl inte att hitta nån sån så länge jag inte gör mina knipövningar.
 
Nu har jag skrivit ner en massa dynga klart.
Ska ställa mej upp i mina trånga byxor innan jag kvävs/krossar tarmarna och ta itu med mina sysslor.
 
 
Visst ser jag väldigt smart ut med Glenns glasögon?
 
HOJ!
 
 
 
 
 
 

Frisk som en nötkärna

Har spenderat snart en vecka med feber och en hosta från Hin Ondes eldar!
Idag är första feberfria dagen. Vicente har också varit krasslig, men verkar återhämta sej fortare än sin sjuka gamla mor. Glenn har inte varit ett uns sjuk. Säkert för att han äter LCHF och är nyttig.
 
Förra helgen va jag och Sandra ute på vift. Old williams för att vara exakt. Kanske de va då jag drog på mej förkylningen? Ute på puben träffade vi en fd arbetskamrat. Kul att träffa han! Min systerson Felix va också där med sin kompis och vi drack lite öl. Minnet är lite oklart från krogen. Vill inte riktigt veta heller. Minns att jag sjöng(högt!) påväg ner för trappen. Fy faan, skäms ihjäl. Antagligen tyckte min fulla hjärna att jag sjöng jättesnyggt.
Sen fick jag för mej att jag och Sandra skulle minsann inte GÅ hem. "Vi ska ha skjuts!"
 
Domsparkeringen nästa. Där åkte som vanligt fordonskillarna åk 3 omkring i sina bilar. Jag slog på charmen. Med mina fyllo-ögon såg jag det perfekta bytet. Jag( och Sandra) gick fram till en bil med 27 kronor i handen och frågade snällt om skjuts. Chauffören tyckte 27 kronor va snålt.Jag skulle skoja lite med en tjej som satt i baksätet och sa att där i baksätet ser de ju mysigt ut, där kan man ju hångla(nej, för fan, henne ville jag inte hångla med, menade i största allmänhet).
Tjejen sträckte sej över till motsatta dörren och låste, snabbt som ögat, i skräck. Jag skulle försöka släta över mitt äckliga skämt, stack in huvudet genom förarsidan och sa: Nä, du behöver inte va rädd, jag skulle aldrig röra dej! Tänk er då att jag säger detta med sluddrande röst. Stackars tjej.
 
Tillslut kom en anna bil till parkeringen. Den chauffören hade nog tråkigt och älskade att köra bil, för han ville absolut köra oss hem. Jag satte mej fram för att vara artig.
- Håll den här, sa han bestämt och tufft.
Jag tittade ner mot hans utsträckta arm och förväntade mej att få se en pistol, en crackpipa eller en olaglig porrtidning, men där ser jag: En lyxshake från Max, chokladsmak.
..Yeah...
Jag höll snällt lyxshaken hela vägen hem till a-torp.
Vem vet annars vad han kunde ha gjort? Kastat sugröret på mej?!
 
Dagen efter va vi ganska pigga. Vi köpte äcklig pizza från Handlarn och chillade. Sen hade min gode vän Evylin fest på kvällen med temat Glamourös eller Uteliggare. Naturligtvis är de roligare att vara uteliggare, man går ju alltid annars finklädd på fest! Jag hade på mej: Svarta jeans, en av Glenns rutiga skjortor, ullsockar, foppatofflor, torgvantar, keps, mustasch och vin i papperspåse. Min utklädnad va en fullträff, för jag råkade visst skrämma livet ur Frida på parkeringen påväg till festen. Ser de som ett gott betyg.
Orkade inte stanna så länge, pga att jag hade festat kvällen före och nu i efterhand fattar jag att jag antagligen redan då hade blivit sjuk. Men i övrigt va de kul att va där :)
 
Under veckan har jag sovit, sovit, tyckt synd om mej själv, tagit hand om Vicente och sovit. Ätit 3 mackor, 1 äpple och druckit otaliga koppar te under dessa dagar.
Nu har jag även infört mollipect och nipaxon i kosten. Vilket inte hjälper så mycke. Hostar ändå som en idiot, dag och natt. Fick löfte av en sköterska i telefon från VC att få cocillana utskrivet, men när jag skulle hämta ut så fanns bara recept för mollipect. Gick då till VC och pratade med historiens mest sega sköterska. Ids inte skriva ner hela historien, men typ detta hände:
Jag haffade en sköterska på VC som kollade i datorn vad som skulle kunna vara problemet. Hon sa att doktorn va upptagen med en patient, så vi va tvugna att vänta. Då sa jag att den patienten redan har gått, för jag träffade henne inne på apoteket. De va sanning, för hon kom just in på apoteket när jag skulle gå, eftersom vi har jobbat ihop pratade vi en stund och bla bla bla. Du fattar.
- Jahaaaa, sa sköterskan och fortsatte klicka på datorn. Men hur ska vi göra? Sa hon.
Tick tack, tick tack... Klockan närmade sej 17 och då skulle både VC och apotek stänga.
- De va du som va Moa, som undrade över receptet? Frågade hon.
- Eeeh, joo, Moa Lundmark, svarade jag.
- Mmm, ja.. Doktorn har ju en patient nu.
- Nä, hon har gått, hon som hade problem med ögat, sa jag.
- Jo, precis, hon. Svarade sköterskan. Tick tack, tick tack. Men ja, vi skulle ju kunnnaaahhh...
Tillslut fattade hon iaf att doktorn va ledig. Vi gick till hans kontor och där sitter han och säger att han inte vill skriva ut cocillana tillsammans med mollipect. Nähä. Jag gav upp och gick snällt till apoteket och köpte mollipect-äckel.
Nu håller jag tummarn att hostan snart ska ge sej och jag slipper låta som en som rökt i 50 år.
 
Så har jag haft de. Du då?
 
HOJ!
 
 
 

Raindrops keeps falling on my lingon

Idag vaknar familjen Lundmark/Astete upp till regn och rusk. De räcker inte bara med att de ska hälla ner från himlen, utan de ska storma också. Varför Gud, varför?

Jag är så jävla lat att jag inte ens har rensat klart lingonen som jag fick va pappa för en vecka sedan. Är dom ruttna nu? Idag ska jag verkligen ta itu med de, jag lovar. Får dåligt samvete när jag tänker på min gamle far som är 66 år gammal, som har åkt fyrhjuling all the way upp till lia, stått där hukad med sin 66åriga rygg och plockat med tanken: Det här ska jag ge till min fina dotter, fast jag är ju så gammal och sliten, så hon får rensa själv, men de gör hon i ett nafs, hon är ju bara 24!
 
Ja, du läste rätt, jag har fyllt 24. Ingen speciell ålder tyvärr. Jag får redan köpa cigaretter och folköl, jag får redan gå på systemet. Är de 25 man måste vara för att få gå på erotic videoshop? Måste kollas upp. Nåt måste man ju ha att se fram emot till nästa födelsedag.
 
Födelsedagen firades blygsamt, vilket va skönt, eftersom jag är livrädd för att stå i centrum. Evylin kom över med presenter och glasstårta och vi tittade på tv3 play medan vi drack kaffe.
Presenten från Glenn fick jag redan dagen före. Han tjatade och tjatade.
- Vill du ha presenten nu? Du kan få den nu, men bara om du vill!
- Nää, Glenn, vi tar den imorron.
- Okej...(2 minuters tystnad) Men Moa, jag vill inte vänta! Jag hämtar den nu, går de bra?!
 
Dagen efter gick vi ut på restaurang och åt. Mysigt. Sandra va barnvakt till Vicente. Kändes konstig att sitta och äta i lugn och ro.
 
 
Jag fick födelsedagspengar av pappa och mamma. Har köpt 2 par välförtjänta jeans, har haft leggings och mjukisar alldeles för länge nu. Och jag som trodde att jag skulle kunna ha mina gamla jeans vid den här tiden, men kanske nästa år :P
Köpte en jacka på Myrorna också. Åh vad jag älskar second hand!
 
Förra fredagen va vi i kyrkan på.. Ja, vad va de för nåt? Barntimme kanske?
De va frukost, sång och lekar ocfh chill. Ska verkligen gå dit imorron också. Hur mysigt som helst.
 
 
 
Idag ska jag göra tråkiga saker tänkte jag. Betala räkningar till exempel. Sen idag kan jag ju iaf försöka städa lite kanske så Glenn inte slänger ut mej.
 
HOJ!
 

Vad hände?

Tyvärr har jag aldrig nåt kul att skriva om.
Som idag tex har jag varit på BVC och gjort om hörseltestet på Vicente(gick bra, Glenn har i hemlighet varit jätterädd att han skule vara döv på ena örat), hämtat 2 snygga kuddar och blivit blöt i regnet.
Åh, va kul.
 
Kan även berätta att jag ringt landstinget och skulle boka om min cellprovstid. Man kan logga in med sitt personnr på vll.se och där kan man tydligen boka om, men inte välja en annan vårdcentral. Jag är alltså kallad till Lövångers VC, och de känns ju inte så smidig när jag har 200 meter till a-torp VC.
 
Iaf, så kom jag till växeln och sa vad mitt ärende handlade om, hon kopplade mej och där säger en röst: Vi har inte kvar några tider idag, vi öppnar igen imorgon klockan (rösten ändras) åttahhh... noll..nolll.
 
Ja, en sak till att komma ihåg i mitt hektiska liv. Jag tänker även fråga lite försiktigt om dom inte kan slå två flugor i en smäll och sätta in en kopparspiral på samma gång. Tror ni man får de? Jag menar, de är ju inget dröm-besök hos farbror doktorn direkt, så när man lix ligger där och blottar sej så kan dom väl göra allt som krävs på en gång?
 
Nu skall jag invänta att Vicente ska sova eftermiddag, så ska jag rensa lingon! MUMS!

Vebomark

I helgen har vi varit i Vebomark. Jag, Glenn, Sandra och Vicente.
Vi startad fredagkvällen med att äta surströmming på Vebomarksskolan. Mmm! Vicente fick smaka, och han tyckte de va helt ok. Duktig grabb de där. Allt eftersom tiden gick blev Vicente mer och mer trött, febrig och ledsen. Lördagnatt hade han ungefär 39,5 i feber. Han fick coca cola i nappflaska(kändes konstigt) för att undvika att han skulle få kramper av febern. Han åt eller drack ingenting. Kräktes ut en Skellefteälv och en bureälv på Glenn och sen på mej. På söndagen började han må bra igen, skrattade och glädjeropade hela dagen. Tack och lov.
 
Jag och Glenn hottade några kantareller. Som vanligt när man några så vill man ha fler.
Sandra, pappa och jag tog fyrhjulingen upp till "lia" och letade febrilt.
 
 


 
 
 
Ser ni vagnen som är bakom fyrhjulingen? Den åkte jag och Sandra på. Idag har jag ett blått arsle.
Då hade jag ett blött arsle. Tack Sverige för att du har behagat att ge regn till oss hela sommaren, vilket reulterar i tusentals surhål på skogsvägarna. Nej, jag skyller inte ifrån mej, jag hade INTE kissat på mej.
 


Gammalt gravröse.
 
På söndag hälsade jag och Sandra på Simon. Han hade gjort fin musik på datorn som han spelade för oss. Han är så duktig :) Sen på kvällen fick vi skjuts upp till Schtaan igen och pappa har sovit över inatt.
 
Idag är vi hundvakt till Fannys lilla Marta. Hon gör inte mycke väsen av sej. Jag och Vicente tog en promenad hem till mamma och hämtade Martas mat.
 



 
Då fick Vicente passa på att göra praktik som popcorn-försäljare. Men de va nog inget för honom. Han va alldeles för frikostig med saltet.
 
För övrigt har jag fått en lyxig personlig invitation till att göra cellprov från livmoderhalsen, eller va de nu heter. Känner mej verkligen utvald och speciell.
 
 
HOJ!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu
Spela poker, casino, bingo m.m online. Massor av bonusar på Bonusar inom Poker, Casino, Slots med mera - PokerCasinoBonus