Idag har jag jobbat 6.45-16.30
Jag kom hem, va dötrött, åt middag osv osv. Jag la mej i soffan och kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre.
Faan! Om jag somnar, så vänder jag på dygnet, och jag som senast idag hade tänkt: Jag heter Moa, och jag har rutiner i livet.(Hej Moa!)

Lösningen på detta var att ta en uppfriskande promenad med Rally. Jag älskar att gå brevid älven, men är fortfarande lika nervös att han ska hoppa i (igen) varje gång vi går där. Men vafaan, man ska inte låta rädsla ta över sånt som man tycker är roligt. Vi gick genom bonnstan och ner på strandpromenaden. Idag är en sån där dag då jag känner mej extra fet, så jag gick fort som tusan. Mina arbetskamrater, båda pinnsmala, hade suttit i soffan idag och sagt att dom hade gått upp i vikt och dom hade kärlekshandtag och allt. Och där, mitt bland dom, sitter den fetaste och bara ler som ett fån. Jag drog till med min bästa historia som handlar om mina komplex för mina tjocka armar.
Här kommer historien:

För ett par år sedan jobbade jag som servitris på..låt oss säga, Skellefteås sämsta restaurang, och där hade man på sej vit långärmad skjorta. En kväll skulle vi ha personalfest, dvs att chefen gav oss rabatt på ölen efter stängning och att vi satt och blev fulla ihop. Hur som haver, så hade jag tagit på mej ett linne och typ jeans och snygga skor den kvällen för att riktigt styla att jag kan se normal ut utanför jobbet typ. En dåvarande arb.kamrat tittade storögt på mej. Jag tänkte: jaha, där ser man, han tycker jag är en riktig pingla ikväll! Jag flinade för mej själv. Varpå arb.kamraten sa: Men Moa! Tränar du?! Vilka stora armar du har!!!
Tack, jävla ärthjärna.


Iallafall, så tyckte mina nuvarande arb.kamrater att historien va riktigt rolig, men dom påpeka att mina armar inte alls är så stora och att jag borde ha tagit de som en komplimang att jag såg tränad ut.
Lätt för dom att säga.

När jag gick där efter älven så va Rally lös och sprang efter pinnar och va så himla glad.
Solen va påväg ner bakom björkarna, några små blommor har börjat titta fram ur de vissna gräset. Så underbart!
När vi kom till nordanå så lekte vi på gräset och sen hade vi hamnat vid en av ankdammarna. Rally, som uppenbarligen älskar att bada, hoppade i. Jag blev livrädd, även fast vattnet är typ 15 cm djupt där, men sen insåg jag ju att han bara tyckte att de va roligt och att han inte alls skulle drunkna.
Så glad hund har jag aldrig sett i hela mitt lvi tror jag. Mitt hjärta hoppade högt. Så himla fin han är.
























Men ser ni inte hur gullig han är?! Jag smälter!

HOJ!