Hej världen!
12:32:25 Här kommer en bloggning utförd av mej, Moa Astete!
Känns coolt att heta nåt annat i efternamn. När man får hem vykort och räkningar(oftast) så känner jag mej verkligen som en 50-talshustru som inte vill annat än att stå i den kalla skuggan av sin äkta make.
Emelie va hemma nyss! Vilket förgyllde min vardag massor! Ska bli så himla kul när hon och Jonas flyttar upp och blir nästan granne med oss på Anderstorp. Vi festade! Vi hade försfest hemma hos hennes föräldrar och ja, det var FF. Som vanligt är förfesterna alltid kul. Man kommer igång, blodet rusar i ådrorna som vatten och känns inte alls lika trögflytande och kolesterolsmittat som i vanliga fall. Man dricker sprit och blir stark som Pippi Långstrump. Man blir frispråkig, öppen och varmhjärtad. Visst är de väl ett bra sätt att droga sej på? Lagligt och helt okej för omvärlden.
Sen skulle vi ut på Verandan. Jag tyckte jag va så häftig att jag cyklade dt fortaste jag kunde in till stan. Jag flåsade inte ens. Lyssnade på Manu Chao hela vägen till stan och fundrade nästan på att vä'nda om och försöka hitta honom och föreslå ett samlag.
Manu Chao!
Istället ställde vi oss i kön, betalade inträde och köpte öl. Hela gruppen av tjejer jag kom dit med splittrades. Naturligtvis. Jag blev äckligt danssugen, men hittade inte någon jag kände. Jag blev Moa Svensson.
Jag vågar inte dansa ensam, vad ska folk tycka? För alla här lär ju minnas Konstiga Tjejen som stod och dansade utan kompisar.
Resten av kvällen gled jag omkring. Pratade med några jag känner, några från högstadiet, en arbetskompis, storasyrran och tillslut hittade jag några kompisar jag kom dit med. Utekvällen blev långdragen och rätt så tråkg. Bestämde mej för att cykla hem. I en ilande fart cyklade jag. Stannade några gånger på vägen för att bröla: "DU DU! HAR DU TÄNDARE!???" Ja, jag brukar feströka också. Ingen hade tändare, eller så hade alla, fast dom tyckte jag va ett äckel som minsann kunde fortsätta suga på det blöta cigarettfiltret utan att röka.
När jag kom hem satt Glenn vid datorn(surprise!) och jag kröp upp i hans knä och ville förföra honom. Sen började jag må illa, jag insåg att stolen vi satt på är för ranglig för att jag ska sitta där och kladda(utan att göra tåtricket) så jag gick och la mej och bad Glenn hämta en hink. Jag tror Glenn va less på mej, för jag fick ingen hink. Sen somnade jag som ett litet barn och vaknade tidigt av att Vicente slog mej i ansiktet. Tack Vicente.
Idag skiner solen som aldrig förr. Istället för att jobba på solbrännan, sitter jag inne och får strålning av datorn. Måste laga lunch. Är så jävla hungrig.
HOJ!
ps. Har googlat skillnadn på dopamin och endorfin. Intressant läsning.