Jag har jobbat helg. Jag är duktig. Idag är jag ledig och jätteglad. Jag känner mej utvilad, lugn och lycklig.

Idag har jag hunnit: Färga håret, varit ute med Vicente, gått till öppna förskolan(men dom va ute och grillade nånstans), lagat lunch, försökt tvinga Vicente att äta(blev en hårdmacka och vatten till lunch istället för den delikata pyttipannan med ägg och rödbetor som jag hade slavat ihop), lagt Vicente för att sova middag, suckat över att jag måste ta iu med städningen.

 

 

Hade medarbetarsamtal igår. Jag och bossen satt i nästan 2 timmar och pratade. Hade aldrig haft medarbetarsamtal förut, så de va en intressant upplevelse. Hon är söt min chef.

Jag fick berätta om mej själv, min familj osv. Hon ställde frågor, bla om vad man har för mål när man jobbar, hur man trivs med olika saker, vad man vill utveckla osv osv.

2 timmar kändes som 10 minuter, måste jag säga. Det verkar som att det går bra för mej på jobbet iaf. Jag kan pusta ut!

 

Nu är det mindre än 2 veckor kvar till jag och Glenn åker till Spanien och är borta en hel vecka. Vicente ska vara hos mamma och bli bortskämd.

På resan ska vi gå på Dalímuseet och hälsa på Glenns syster i Madrid. Eftersom jag aldrig träffat någon från Glenns släkt förut, så ska de bli riktigt kul.

Har blivit väldigt less på att jobba, om jag ska vara ärlig. Jobbet i sej är inga problem, det är bara det att jag och Glenn får aldrig tid för varandra, vilket jag tror skapar mer konflikter och frustration än nödvändigt, därför ska det bli extra jävla underbart att åka bort och inte tänka på nåt som måste göras hemma eller på jobbet.

Jag ska ha klänning på mej helatiden, alltid smutta på ett glas vin och bara finnas som en amöba typ. Jag ska bli brun, gå ner 20 kilo i vikt, äta tapas och använda min nya baddräkt. Ni kommer inte att känna igen mej när jag kommer hem med knullrufs och en helt ny fantastisk figur.

 

Hold on be, strong!

 

Nu ska jag fundera en stund på om jag ska skrubba badkaret med svinto eller låta det falla i glömska.

 

HOJ!

 

 

Har lämnat Vicente på dagis för en stund sedan, så jag slipper väcka honom och dra honom till dagis innan min jobbarkväll börjar. Det innebär att jag blir ensam ett par timmar, vilket är extremt ovanligt. 7th heaven på tvn, jag har slurpat i mej 2 koppar kaffe och jag äter hårda karameller. Inbillar mej att man blir mindre tjock av hårt godis. Är sötsugen och tycker synd om mej själv som är svullen, ful och flännig. Ja, det är den tiden som infaller en gång i månaden i dom flesta kvinnors liv. Femman är just nu en säker kanal att titta på. Tjatet om att prinsessan är gravid och att Obama har kommit till Stockholm får mej att vilja kräkas.

Tanken på att Madde ska föda en socialbidragstagare gör mej varken rörd eller glad. Vanligt folk får barn hela tiden, jobbar arslet av sej för att det ska gå ihop ekonomiskt, räknar föräldradagar, köper endast kläder på rea och kämpar utan minsta lilla beröm.

Måste kungligheter förresten låtsas att dom inte har knullat före äktenskapet? Varför blir dom gravida så fort dom sagt ja i kyrkan? Bor vi inte i ett ganska fördomsfritt Sverige, där man faktiskt kan räkna ut att Chris och prinsessan inte kunnat hålla sina juvelprydda fingrar i styr?

 

Jag är numera stolt ägare av ett promenadband. Har promenerat 30 min i rask takt 3 kvällar nu. Det är nog ingen mirakelkur som ska få mej att gå ner 10 kilo i veckan, men måste iallafall inbilla mej själv att så länge man får upp flåset och svettas lite så är ju det bra. Tänker INTE väga mej förrän jag är alldeles säker på att jag gått ner i vikt, annars kommer jag att bli tokig.

 

Annars är livet bra. Våran förlorade dotter har kommit tillbaka från småland, Vicente är frisk, jag och Glenn är fortfarande kära i varandra, jag har ett jobb, ett hem och en katt. Vad mer kan man begära?

 

HOJ!

ps. Jo, man kan visst begära mer. Massor för att vara ärlig. Brukar sitta på altanen om kvällarna i mörkret och låtsas att jag är utomlands.