Jag har jobbat helg. Jag är duktig. Idag är jag ledig och jätteglad. Jag känner mej utvilad, lugn och lycklig.

Idag har jag hunnit: Färga håret, varit ute med Vicente, gått till öppna förskolan(men dom va ute och grillade nånstans), lagat lunch, försökt tvinga Vicente att äta(blev en hårdmacka och vatten till lunch istället för den delikata pyttipannan med ägg och rödbetor som jag hade slavat ihop), lagt Vicente för att sova middag, suckat över att jag måste ta iu med städningen.

 

 

Hade medarbetarsamtal igår. Jag och bossen satt i nästan 2 timmar och pratade. Hade aldrig haft medarbetarsamtal förut, så de va en intressant upplevelse. Hon är söt min chef.

Jag fick berätta om mej själv, min familj osv. Hon ställde frågor, bla om vad man har för mål när man jobbar, hur man trivs med olika saker, vad man vill utveckla osv osv.

2 timmar kändes som 10 minuter, måste jag säga. Det verkar som att det går bra för mej på jobbet iaf. Jag kan pusta ut!

 

Nu är det mindre än 2 veckor kvar till jag och Glenn åker till Spanien och är borta en hel vecka. Vicente ska vara hos mamma och bli bortskämd.

På resan ska vi gå på Dalímuseet och hälsa på Glenns syster i Madrid. Eftersom jag aldrig träffat någon från Glenns släkt förut, så ska de bli riktigt kul.

Har blivit väldigt less på att jobba, om jag ska vara ärlig. Jobbet i sej är inga problem, det är bara det att jag och Glenn får aldrig tid för varandra, vilket jag tror skapar mer konflikter och frustration än nödvändigt, därför ska det bli extra jävla underbart att åka bort och inte tänka på nåt som måste göras hemma eller på jobbet.

Jag ska ha klänning på mej helatiden, alltid smutta på ett glas vin och bara finnas som en amöba typ. Jag ska bli brun, gå ner 20 kilo i vikt, äta tapas och använda min nya baddräkt. Ni kommer inte att känna igen mej när jag kommer hem med knullrufs och en helt ny fantastisk figur.

 

Hold on be, strong!

 

Nu ska jag fundera en stund på om jag ska skrubba badkaret med svinto eller låta det falla i glömska.

 

HOJ!