Moa Lundmark -

Hej Bloggen. Hur är det i höstrusket?

Jag är sur idag. Hela jävla dagen har jag hatat allt.

Mest har jag hatat klockan som gått i slowmotion.

Om jag hade haft ett gökur hade det känts ännu värre. Du vet, det där tragiska ensamma lätet som bara ett gökur kan göra.

Har stört mej på:

1. Folk som alltid ser till att få det som är bäst.

Såna som slingrar sej på alla möjliga vis. Typ materiella mäniskor som take pride i att pruta, spela på folks dåliga samvete osv.Jag kan antaga att dessa människor inte har växt upp med att måsta dela med sej, eller att faktiskt inte få allt på önskelistan. Det är så jävla äckligt.

2. En tjej som körde med sin jävla EU-moppe igår.

Det är tur att jag hade en fin körlärare, som verkligen fick mej att fatta att man kan inte anta att folk följer regler i trafiken. Ibland blev min körlärare arg och lutade sej över mej(ganska hetsigt) när vi hade lektion och tryckte argt på tutan när någon var olydig på vägen. Jag blev chockad när han gjorde så. Typ: "Oh my God! Att ta till tutan är väl lite väl häftigt? Vad hände med att hytta med näven och se allvarlig ut i blicken?"

Igår var jag och min lilla familj ute på Söndagsutflykt med vår fina, sexiga bil.

Vi var sugna på att äta nåt snaskigt, så vi körde til Stigs, men insåg att det var fullsmockat. Vi åkte vidare mot Parkbron, där jag såg en tjej komma farandes på sin EU-moppe. Vi kom från hennes höger, så hon borde ju åtminstone ha saktat in, men det sket hon fullständigt i. Hon glodde rakt fram och ägnade inte en tanke på att stanna för trafik från höger. Där önskar jag att jag hade varit lika cool som min körlärare: Jag skulle ha tryckt hårt och hämningslöst på tutan!

När vi sedan hade kört över Parkbron, så ser vi framför oss en bil som har stannat och en EU-moppe som ligger brevid och tjejen står med en kille som hjälper henne upp med moppen.

Hoppas moppen blev jätterepig och att hon fick jättemycke skäll av sina föräldrar när hon kom hem.

3. The fact att jag aldrig städar längre.

Typ såna här dagar tänker jag: "Oj, tänk om jag är deprimerad? Är det därför jag är arg och besviken på livet? Måste jag gå till Vårdcentralen nu? Måste jag googla det här?"

I själva verkat lider jag nog av sömnbrist och tidsbrist.. Jag är ju bara hemma och glor,men min lilla dotter är min stalker/svartsjuka flickvän/morsgris/bebis och därmed blir min son min lille Stalker/svartsjuke pojkvän/morsgris/bebis. Mitt liv är just nu ett vilt triangeldrama från en mexikansk såpopera.

4. Lathet som livsstil.

Denna rubrik hör ofta ihop med den första rubriken(Se ovan: Rubrik nr.1 Folk som alltid ser till att få det som är bäst.) men det är inte ett måste.

5. Att jag har typ noll föräldradagar kvar.

Och att Sverige har bestämt att Glenn måste ha 60 dagar, även fast jag skulle kunna döda för att få dom.

Tycker jag och Glenn är förbannat jämställda utan att nån politiker ska bestämma hur mycket jag ska få vara hemma med min unge.

Nu låter det ju som att jag är Wonderwoman genom hela livet. Självklart inte. Är bara arg idag.

När en dörr stängs..

2015-08-06

21:39:39

...Öppnas tydligen en annan, bättre, snyggare och coolare dörr.

Jag lever i mammaledighetens värld.

Man värderar sömn och tystnad högst av allt. För man är inte bortskämd med något av det.

Constantina blir 9 månader snart. Hon har sovit 2 hela nätter (när hon var 3 månader) av dessa 9 månader. Det betyder ju också att jag, hennes tröst, mejeri och bästa kompis, inte heller har sovit mer än 2 hela nätter under dessa månader. Och när jag tänker efter var jag vaken rätt mycket sista månaderna när jag va gravid också.

Ibland blir jag trött som fan. Jag blir irriterad. Mest på Glenn, tack och lov. Han får agera slagpåse i min sömniga ilska. Men oftast känner jag mej som vanligt. Glad, nöjd med tillvaron liksom. Antar att kroppen har något slags skydd mot långvarig sömnbrist, så man inte bryter ihop medan barnen är små.

Påtal om att bryta ihop.

Zinna, min kissemiss, är numera en ängel i himlen.

Hon blev tvärdålig och låg bara på soffan och flämtade. Hon vägrade äta och dricka, hon vinglade när hon gick och jag kände inte alls igen min goa fina kisse. Det enda rätta var ju naturligtvis att ta bort henne.

Jag och Glenn grät floder.

När vi sedan skulle "städa bort Zinna" så grät jag lite till.

Det var oerhört tungt att dammsuga bort pälsen som låg på hennes favoritplats i vårat sovrum. Det var liksom ett slag i ansiktet som sa: Hon kommer inte hem mera!

Vicente undrar lite då och då var Zinna håller hus. Jag har förklarat att Zinna blev sjuk och behövde sova.

" Zinna sover med solen och månen", brukar Vicente säga.

Just nu känns det som att jag aldrig någonsin vill ha ett husdjur igen. Mitt husdjurshjärta är krossat, kan man säga.

Nu till nåt roligare: Vi ska bli med hus. Ja, jag vet, det är fantastiskt.

Jag kommer att sakna att bo på Anderstorp, som har varit mitt hem superlänge.

Men man kan inte haka upp sej på såna saker. Vi är 4 personer i en lägenhet och vi längtar ut.

Jag vill odla egen mat! Tapetsera och måla! Jag vill komma hem och känna: Här bor vi och här ska vi stanna!

Jag vill vara nära skogen, ha det tyst och skönt.

Schtaan försvinner ju inte bara för att vi flyttar några mil ifrån.

Hela husgrejen har gjort så att jag har slutat städa. Jag bryr mej inte om hur det ser ut här hemma. "Vi ska ju lix flytta snart", tänker jag hela tiden. Typ: "Oj, spillde jag ut en hel tallrik med soppa på köksgolvet?! Det är okej, vi ska ju flyttstäda om ett par månader..." Eller: "Jag behöver inte vika tvätten. Vi ska ju ändå packa ner den snart." Äckligt va?

Vi va i Vebomark och hittade massor med kantareller!

Min förstfödde, min älskade Vicente

Min fina pappa aka Moffe och Constantina

Glenn och Constantina

Mekar-Vicente

Vad annars händer i mitt liv? Jag kör bil! Chocken att jag lyckats ta körkort har inte släppt än. Om polisen stoppar mej (för att typ blåsa) så kommer jag att kissa på mej. Ibland känner jag mej stygg och vild, som kör bil, tills jag kommer på att jag gör det ju helt lagligt.

Jag har börjat fundera på att utbilda mej. Jag älskar min arbetsplats, men om jag vill hålla mej kvar så måste jag bli Undersköterska. Varför inte?

Jag har alltid trott att jag har varit för trög för att plugga, men när jag läste körkortsboken och faktiskt VILLE lära mej, så gick det hur bra som helst.

Så ett mål för nästa år: Gå skola.

Tack för din dyrbara tid.

Moa och vuxen-kruxen

2015-03-30

20:46:37

Hej bloggen. Hur mår du?

Jag mår bra. Förutom några småsaker.

1. Min kuggade uppkörning

Yes, hade laddat som fan inför uppkörningen. Den hände 26/3. Alltså, i torsdags. Jag var ganska så övertygad om att jag skulle klara det eftersom det var exakt 3 år sedan Glenn flyttade till Sverige, så jag hade det datumet som turdag. Min söte körlärare sa innan att jag körde jättebra och vi liksom "avslutade". Ni vet, han sa typ: "Moa, det har varit kul att ha dej som elev och jag önskar dej lycka till!"

Det kunde ju inte betyda annat än att han verkligen trodde att jag skulle klara det?

Men ack så fel vi hade.

Vi startade med en ytterst simpel säkerhetskontroll. Jag skulle spola bak och-framrutorna. Piece of cake. Jag började fram. Spolade, torkade. Sen fick jag hjärnsläpp och spolade framrutan typ 30gånger, eftersom jag blev nervös och stressad. Tillslut kom jag ihåg hur man spolade bakrutan. Så jävla enkelt.

Vi åkte iväg, jag var avslappnad, körtjejen va jättettrevlig och vi pratade om ditt och datt.

Vi körde upp mot Solbacken och när vi kom ut ur rondellen, så fuckade jag upp växlarna. Bilen kom aldrig upp i fart och körtjejen sa lugnt: "Moa, du måste lägga i trean."

Självklart visste jag att jag skulle vara tvungen att lägga i trean. Men mitt i min stressade hjärna fanns inte trean. Det fanns knappt en växelspak. Jag växlade hur många ggr som helst. Och där insåg jag att jag skulle få underkänt. Jag var en trafikfara. En gangster. Hemsk.

Sedan körde vi ner mot Moröbacke, längst med Östra leden, typ farligaste vägen ever. Jag är fullt medveten om att det är en huvudled och att jag hade företräde. Ändå stannad jag i korsningen och bara glodde.

Jag vet inte varför. Jag har gått igenom scenariot flera gånger. Vafaan stannade jag för?

Sen åkte vi ner mot alla småhus. Jag skulle backa runt hörn. Äntligen skulle jag få visa vad jag är bra på!

Men jag var inte alls bra. Jag backade upp på trottoaren. Jag fick gråten i halsen. Min halspulsåder sprängdes nästan av stress. "Heh.." flåsade jag. Jag fortsatte krångla med ratten i alla riktningar. Jag var mitt ute på vägen och sen uppe på trottoaren igen. Jag avslutade med att konstatera "Ja, det blev ju tight." Körtjejen sa ingenting.

Halva bilen stod på trottoaren, och andra halven på vägen.

Vi åkte tillbaka mot Vägverket, där hon fick break the news: Jag var underkänd.

Det var väl ingen överraskning precis. Men aj, så ont det gjorde i lilla själen.

Jag tog på mej mina solglasögon och grät bakom dom, genom hela stan, för jag va tvungen att promenera till körskolan där min cykel stod.

Det kändes som varenda person inne i centrum visste vad jag hade sysslat med.

Jag kände mej naken, rädd, exposed.

När jag kom hem så blev jag tröstad och kramad av Glenn. Sen for jag till Coop och köpte glass. På natten vaknade jag och fortsatte grina flera gånger.

Imorgon har jag körlektion. Hoppas vi kan boka en ny uppkörning.

2.Mina grannars älskog

Det är kul när det går bra för andra, brukar man ju säga. Ett nykärt par har ju verkligen all rätt i världen att få utöva sina lustar. Dom får slingra sina kroppar om varandra och svettas passionerat hur mycket dom vill.

Detta är naturligtvis helt ok, så länge deras säng inte gnisslar.

Nästan varje natt/kväll/dag får man höra minst en gång: Gnissel, gnissel, gnissel. Sen blir gnisslet lite intensivare och snabbare. Sen uppnår gnisslet ett tempo som jag trodde endast Duracellkaniner kunde uppnå. Ibland kan man även höra gnisslet blandas tillsammans med vilda stön.

Måste vi acceptera detta gnissel gång på gång? Hör dom inte själva att det gnisslar? Det skulle vara lättare om oljuden kom från typ hög musik, då kan man ju säga till. Men hur säger man på ett fint sätt att dom borde dra åt skruvarna i sängen?

3.Min avsaknad av lyx

Jag saknar tiden då jag kunde skämma bort mej själv. Typ köpa kläder, gå till frisören, köpa skor, gardiner, mattor och annat onödigt, utan dåligt samvete.

4.Snål-jävla-tattare på facebook

Lade ut en surfplatta till försäljning idag på facebook. Den får för sej att bli trög och haka upp sej ibland och då måste man göra en sk. batteriåterställning, vilket är ganska enkelt, men ganska så irriterande om man vill använda surfplattan ofta. Hade tänkt skicka in den för lagning(alltså, den har krånglat sedan den var ny, så det är et fabriksfel), medan garantin fortfarande gällde, men glömde bort det gång på gång. Slumpade bort den för 350:-, vilket är ca 1000:- mindre än vad vi betalade för den, för ca 1 år sedan. Dessutom är den knappt använd. En kvinna skrev: "Köper", vilket i min värld betyder typ: "Jag ska ha den och kommer och hämtar den så snart jag kan."

Istället mejlade jag och denna kvinna fram och tillbaka ca tusen gånger, eftersom hon frågade massor med saker. Efter varje besvarad fråga, så tänkte jag att: "Nu kan hon ju inte ha fler frågor." så visst frågade hon lite mera. I hennes värld, betyder nog "Köper" ungefär "Jag skriver att jag ska köpa den, så ingen annan hinner ta den innan jag har frågat alla mina jättekorkade frågor, den är ju sååå billig!"

Det slutade med att jag skrev till kvinnan att jag föreslår att du köper en helt ny surfplatta istället, om hon nu så gärna vill att den ska fungera felfritt, ha kvar garanti osv.

Då slutade hon svara.

Jag lade även ut en palett med ögonskuggor på facebook, för 100:-. Vilket är extremt billigt. Nypriset på en sådan är typ 300:-

Ändå får jag mejl där det står: "Får jag den för 80:-?"

Less.

Bra saker då, Moa?

Jo.

1.Jag klarade teorin

Med endast 4 fel. Applåd till mej.

2.Barnvagnstjuven är identifierad

Jag hittade barnvagnen, alldeles själv, vilket nästan gör mej tillfärdigutbildad polis/privatdetektiv.

Och hör och häpna, jag hittade den utanför dagis, när jag skulle hämta Vicente.

Jag vet vem tjuven är, jag vet hur hon ser ut, var hon bor och vad hon heter.

Polisen kom och hämtade vagnen, så den är i tryggt förvar på polisstationen.

Tjuven är en väldigt korkad person, eftersom hon snott den från våran terass och hon bor på gatan brevid. Sen använder hon alltså vagnen på dagis som ligger ca 10 minuters promenad från brottsplatsen. Och det slutar inte där.. Dagen efter polisen varit där, så använder hon väskorna som hör till våran vagn, på sin "nya" vagn.

Kan även berätta att den stulna vagnen är i sämre skick än någonsin. Den är skitig, trasig coh äcklig. Inte för att den var någon Rolls Royce före, men inte fan var det då en skrothög.

3.Min familj

Mina barn är friska och lyckliga, och det gör mitt liv värt att leva :)

Vi får se hur nästa inlägg blir. Om jag kuggar igen så gnäller jag väl och om det gått bra så lär jag skryta.

Till havs!

2015-02-20

20:05:45

Har lovat mej själv att ta tag i det där med bloggandet, så mina fans vet att jag lever.

Och nu(trumvirvel!) ska jag skriva! Tadaa!

Vi kan ju börja med att gratulera mej. Jag har återigen blivit moder, Glenn har blivit fader och Vicente förvandlades från liten liten baby(en baby på 2år) till en storebror(som fyllde 3 år nyss).

Vi fick en liten flicka som heter Constantina(det betyder ståndaktiga och uthållig) och hon är så fin att jag nästan dör. Hon är så mjuk, glad och fantastisk. Hon är 3 månader gammal, ler nästan jämt och har börjat skratta för ett par veckor sedan. Världens finaste skratt.

Här var jag tjock!

Constantina, ca 10 minuter gammal.

Vicente är inte överdrivet förtjust i lillasyster, men är ändå väldigt snäll. Han har aldrig gjort illa henne med flit(en gång råkade han slå henne med sin lightsaber då han lekte, men då grät han hysteriskt i ca 20minuter för att han ångrade sej så mycket, lilla gubben) men han skulle gärna vilja lämna bort henne.

Det är nog större skillnad på att gå från 1 barn till 2, än det är att gå från 0 till 1.

När man har två, måste man lära sej att dela på sej, göra många många saker samtidigt och känslan av att vara otillräcklig kommer man inte ifrån på några som helst villkor.

Det är tur att man äskar sina barn gränslöst, annars skulle man väl blivit tokig.

Det är tydligen 2015 nu.

Jag brukar aldrig ha nyårslöften, men sådär lite i smyg är det väl att 1. Gå ner i vikt 2. Klara körkortet 3. Bli en ordentligare och mer organiserad människa. Har man inte sagt det högt, så gör det inget om man inte uppfyller målen. Det är bara att hålla tummarna.

Under 2014 lärde jag mej framförallt att saker och ting i livet är inte bara svart eller vitt. Det finns gråskalor, i det oändliga. Man måste inte tycka si eller så, eller göra si eller så. Man får blanda. Man får ångra sej och testa igen. Jag har även lärt mej, återigen, att pengar inte gör en lycklig. Jag är inte rik, har inte dyra saker, inget hus, ingen bil. Men ändå är jag glad varje dag. Jag är glad för att jag har mina barn som gör mej lycklig på så många vis, jag har min fina Glenn, som älskar mej precis för den jag är( och inte blir han en sämre kille av att vara väldigt snygg också) och jag har syskon, syskonbarn, en mamma+make, pappa, kompisar, arbetskamrater.. listan kan göras lång och allihopa är så himla bra! Tack för att ni finns!

Mina 3 största kärlekar.

Ikväll är jag ensam. Inte "ensam" med bitterhet i rösten, utan "ensam" med en lättnadens suck. Typ.

Glenn är med en kompis, Vicente somnade i sin säng med sitt Star Wars Lego och Constantina sover brevid mej. Jag ska passa på att njuta. Kanske se nån film som bara jag vill se, plugga lite teori och kaaaanske färga håret.

Jag har lugg igen. Jag ångrar mej lite, men det gör väl alla när dom klippt lugg?

Det är såååå jävla jobbigt att hålla på och fixa den och dessutom har jag ju lockigt hår, vilket inte gör saken bättre. Det är snyggt, men ändå inte.

Ska i alla fall börja med Balsammetoden. När vet jag inte än, men jag ska göra det. Har googlat före och efter-bilder, och jag kan säga att efterbilderna är supersnygga. Jag kommer att se ut som en prinsessa inom några månader.

Har missat massor som jag borde skriva, men nu ids jag inte mer. So long!

Att fiska

2014-10-29

09:55:54

Här sitter en stor padda och skriver.

Precis sådär känner jag mej just nu. Glupsk, oattraktiv, tunnhårig och stor. Drickandes kaffe. Om jag ska vara ärlig har jag överdrivit längden på ögonfransarna.

Det är 10 dagar kvar till beräknad förlossning. Men bara för att allt ska jäklas, så ska man väl behöva gå över tiden. Big time.

Jag tänker på dessa stackars människor som är jättetjocka helatiden. Dom som lever sitt liv i sängen och får bölder på kroppen. Dom som måste pudras mellan alla veck i huden så att dom inte ska få svamp. Är de värt de? Knappast. Jag är så sjukt less på att inte orka med saker som jag i vanliga fall klarar utan ansträngning. Ta på mej skorna, städa, sitta, leka med Vicente, gå promenader i rask takt osv.

Imorse tex så skulle jag vara duktig och låta Glenn sova(han hade jobbat sent) och jag skulle fixa i ordning mej själv och Vicente och ta med honom till dagis. Vicente är en väldigt snäll och fin pojke, innerst inne. Men ibland vill han visa vem som är den verklige herren i huset. Han springer iväg och lägger sej under bordet när jag ska tvätta honom, han vägrar äta frukosten, sparkas när jag ska klä honom, spottar och fräser vid tandborstningen.. Pust. Jag springer efter honom så fort jag kan, böjer mej ner och försöker fiska fram honom under bordet/stolen/sängen eller var han nu kan tänkas söka skydd. Innan jag har hunnit ner på golvet, så har han redan bytt gömställe. Mycket utmattande.

Tillslut var måttet rågat. Klockan tickade på, jag svettades, hade lågt blodsocker och sömnbristen gjorde sej påmind. Jag skrek åt Vicente att han skulle vara still. Jag skrek åt mitt barn, mitt eget kött och blod. Vicente började grina, jag började grina. Glenn kommer springandes, yrvaken, och undrar vad som har hänt.

Vilken härlig start på dagen.

Igår gjorde jag sista körlektionen innan förlossningen. Jag har bestämt mej för att vila dom här sista dagarna, så gott det går. Det ger inget just nu att lägga ut en massa pengar och energi på lektioner och sen ska jag ändå har uppehåll några veckor. Tror även min körlärare är orolig över att barnet ska födas i bilen. Han har skojat om det ganska många gånger, så jag tror nästan han menar allvar.

Känns ju jävligt tråkigt att jag inte hann med att ta körkortet innan, men jag har gjort bort det mesta iaf :) känner mej glad och nöjd över att jag har börjat och det finns ingenting som kan få mej att ge upp. Varenda människa har ju kökort, så hur svårt kan det vara?

Idag ska jag bara slappa. Har haft saker och göra typ varje dag sedan jag slutade jobba, faktiskt.

Har en massa saker jag borde göra, men det får vänta. Ha det bäst, mina kära fans.

HOJ!

Smashing!

2014-06-27

20:30:51

Hej allihopa. Det är Moa.

Stora nyheter:

Har varit hos frissan och färgat håret för ett par veckor sedan.

Jag bad om Sarah Jessica Parker, men fick typ Robinson-Mirre(eller vad hon nu hette)

Frissan va jätteduktig och trevlig. Hon pratade precis lagom mycket och frågade inte en massa saker hela tiden. När jag går till frisören vill jag vara tyst och bara få vara. Hon vill jag gå till igen.

"MEH! Du fick ju inte Sarah Jessica Parker som du bad om?!! Varför vill du dit igen?!" Undrar du nu.

Jo, det är så att hon informerade mej om att det gick inte att blondera mitt hår så hårt, utan att jag skulle behöva klippa mej och slinga håret igen för att få rätt resultat. Tack, I love ärlighet. Mycket bättre än att frissan ska låtsas att det blev Sarah Jessica Parker.

Skulle vara trevlig att veta om blondes have more fun. Även fast jag älskar mörkt hår.

Det går sisådär med att ta körkort. Har äntligen fått tillbaka papper från transportstyrelsen(?) så nu får jag övningsköra utan att polisen tar mej. Och i ärlighetens namn har jag varit så trött och ofokuserad på sistone att jag har haft fullt upp med att orka klä mej och mata mej själv. Skyller på höga hormon-nivåer och Vicente.

Vi har bråkat med Vicente varje kväll i flera veckor. Han vill inte sova! Vi har provat allt: extra kvällsfika, massor med lek och bus, avslappning, göra rummet mörkare, sova med oss osv osv. Tills en dag då jag insåg: Behöver han verkligen sova på dagen? Nu hoppar vi oftast över dagvilan och han somnar som en stock på kvällarna och ibland har han tom sagt själv att han är trött och vill gå till sängen. Tack gode gud. Det sliter på en själv och förhållandet när dagarna är fyllda med spring och bus och kvällarna likaså. Ingen egentid och ingen tid för varandra.

Vi väntar ett till litet barn också. Känns väldigt bra, men också väldigt omtumlande. Har frågat mej själv: Oh my God, är det verkligen möjligt att älska någon lika högt som jag älskar Vicente?

Missförstå mej rätt.

På ultraljudet gick allt jättebra. Jag såg en snippa och Glenn såg en snopp. Vi får väl se :) Spelar absolut ingen roll vad det blir. Bara bebben är frisk.

Ikväll har jag absolut egentid. Alla andra i hela Skellefteå är på festival inne i stan och jag sitter på sängen och flåsar över datorn. Glenn är på jobbet och ska gå på festivalen efteråt, Vicente sover och jag fick ingen barnvakt ikväll. Men det känns helt ok att vara hemma och slappa istället för att betala typ 400spänn och trängas med fyllon.

Jag passar på att lyssna på en massa härlig musik. Min favorit ikväll är https://www.youtube.com/watch?v=ELNvmFGNLRU

Jag är så gammal så jag vet inte hur man klistrar in en video längre. Klicka på länken!

Hej då!

Asså hej

2014-05-07

20:38:46

Är så grymt osocial att jag skäms.

Ids knappt umgås med folk efter jobbet. Är lat och gammal. Wäää!

Glad nyhet: Har gett mej faan på att ta körkort.

Blir dock nervös när jag googlar "ta körkort".

Folk skriver skräckhistorier om att körkortet kostade 25tusen, körskolan lurades, fick göra om teorin en miljon ggr, att det tog sammanlagt 1 år att fixa körkortet osv. Bara av att läsa sånt kan jag bli opeppad.

Har papper från trafikverket hemma som ligger och glor på mej varje gång jag går in till köket. Dom ligger i en hylla och skrattar åt mej.

- "Hah! Din latmask! DU kommer aldrig att skicka in oss!" Därefter följer alltid ett extremt elakt skratt. Hatar att ha ansvar. Speciellt över saker som betyder att man måste anstränga sej för sin egen skull. Måste boka tid hos optiker tydligen. Hälsointyg fattar jag inte nåt av. Vad betyder det? Ska jag väga och mäta mej och lova att jag inte knarkar?

I den bästa av världar kommer jag att vara bäst i världen på att köra bil, inte vara nervös och klara hela paketet på en månad.

Be för mej, du människa som har ett rent samvete och kan kasta stenen(och är utan synd) Amen!

Hej du

2014-02-07

21:35:13

Jag har haft ett hektiskt liv, bloggen. Jag har jobbat, stökat, tagit hand om min familj och unnat mej en och annan dusch. Därför har jag inte skrivit till dej. Förlåt.

Brukar känna mej peppad att skriva lite av och till. Jag börjar skriva några rader, sen dör det då jag märker att min roliga vardag inte är rolig alls. Typ: Idag va jag på coop. Det var slut polarkaka. Vad ska jag ta istället? Är så less på Pågens Längtan-bröd.

Jag är en nöjd, initiativlös människa. Jag glider med och trivs med det. Är då och då avundsjuk på folk med mål och stora drömmar, men det brukar gå över ganska fort när jag inser hur mysigt det är i soffan med en kopp kaffe istället för att bestiga ett berg eller volontärarbeta i nåt fattigt land.

Längtar så otroooligt mycket efter sommar nu! Är väldigt glad över att det är ljust på dagarna nu, annars hade jag nog självdött. Har kollat resor. Skulle vara helt jävla underbart att få åka tillbaka till Spanien.

Ska ta ut 4 veckors semester i sommar och spara lite dagar så man kan trösta sej i höstdepressionen med en resa. Låter väl som en bra idé?!

HOJ!

Katt, hatt, mormoner och natt

2013-11-01

21:12:32

Har spenderat min lediga fredag med mamma och Per i Myckle.

Jag och Vicente blev hämtade på förmiddagen. Hade egentligen tänkt fara med Vicente till kyrkan för att leka och fika, men det var tydligen stängt idag, till min fasa.
Hemma hos mamma har vi blivit matade med korvstroganoff och kakor. Vicente har hållit igång hela dagen med att bygga lego, läsa böcker och springa kors och tvärs. Pers 2 barnbarn kom och Vicente tyckte antagligen att dom va jättecoola storkillar(4 och 6 år gamla) så han försökte impa på dom på alla möjliga vis.

Under dagen har jag haft mina vanliga PMS-tankar som brukar infalla 1 gång/månad(i en vuxen kvinnas liv blablabla). Jag funderar över min framtid, vad jag ska bli, om man kanske skulle ta och börja med körkortet, jag börjar titta på hus, känna mej som en dålig förälder, jag brukar börja fundera hur länge jag och Glenn kommer att vara gifta osv osv. Självplågeri utan dess like.

Jag satt just och gjorde ett "vad-ska-jag-bli-när-jag-blir-stor-test". Jag blev Ekonomiska Eva. Vilket skämt. Jag hatar matematik, pappersjobb och seriösa saker. Ordet "Kundkontakt" får min mage att vändas ut och in och när ordet "daglig" står framför kräks jag nästan lite i munnen. Jag är ingen Ekonomisk jävla Eva. Vilket värdelöst test.

Blev påhoppad av mormonerna förra helgen förresten.

Det finns 3 kategorier som alltid pratar med mej: religiösa sekt-människor, missbrukare och psykiskt instabila.

Det är som att jag strålar med batmat-lampa på flera mils avstånd: Prata med mej, jag är snäll och kommer inte att rejecta dej!!!

Dom försökte locka mej till deras kyrka för att man får släktforska gratis. Jag svarade att jag inte alls är intresserad av släktforskning och att jag faktiskt aldrig provat, men för att inte verka otrevlig frågade jag dom(och tog över hela samtalet): "Har ni släktforskat? Jahaaa.. Intressant.. Hur långt bak i tiden? Hur många generationer blir det? Vad duktigt!" Vi pratade och pratade. Dom var trevliga. Jag försökte mej på Tack, men nej tack-taktiken, men den funkade ej. Dom förklarade var deras kyrka låg, jag var välkommen dit. För att dom skulle fatta att jag redan hängt i deras kyrka en gång i tiden(jag och en kompis gick dit några gånger för typ 5 år sedan för att en av killarna va så otroligt snygg) och inte blev medlem då(och inte skulle bli det nu heller), så berättade jag att jag redan varit där för några år sedan. Deras ögon lyste upp. Jag som trodde deras hopp skulle släckas totalt. Dom tog mitt nummer, jag sa att "jag är väldigt upptagen och inte kan lova något". Dom skakade min kalla, icketroende hand och gick vidare. Hoppas dom hatar mej och aldrig ringer.

Så typiskt. Back in the days måste jag ha varit historiens enklaste ragg. Kan man tro.

Kan det vara så att sektmänniskor och alkisar älskar mej för att jag är lågutbildad och jag ser lättlurad och snäll ut? Jag är kort, tjock och har runda kinder, precis som alla dumma tjejer i sagorna. Typ Guldlock och Rödluvan. Korta dumma barn som blir lurade av vargar och björnar, fan och hans moster. Om jag skulle ta och förvandla mej till Ekonomiska Eva, så kanske jag får lite mer pondus och jävlaranamma i blicken. För visst känns det väl mer troligt att Guldlock tar kollektivt självmord än att Ekonimska Eva gör det?

HOJ!

ps. Har haft ögonskugga idag. Tycker det var vågat gjort av mej.

ps(igen) slötittar på en film med Cher och hon Wynona Ryder på sjuan. Såg den när jag va liten och tyckte den va superbra.

Fet-semester

2013-10-21

21:11:35

I Måndags kom jag och Glenn hem efter en trevlig semester i Spanien.

Vi åkte 7/10 från Falmark till Girona. Flygresan tog ca 4 timmar och min rumpa skrek efter avlastning.

När vi kom fram åkte vi buss från Girona flygplats in till Girona stad. Glenn hade bokat rum på ett hostel som hette Margarit. Vi slängde av oss väskorna, vilade en stund på sängen och sen gick vi ut för att se stan.

Girona kan beskrivas som en labyrint. Trots att vi gick och gick otaliga kilometer runt i centrum, så lärde vi oss aldrig att hitta rätt. Helt omöjligt. Mitt lokalsinne är vanligtvis inget att klaga på och verkligen inte Glenns heller, men det var något med Girona som tog ifrån oss vår lokalsinnes-magi.

I Girona fanns det mer cafeer än jag någonsin sett tidgare. Hur går alla ställen runt? På varje gata fanns minst 3 cafeer. Där serverades kaffe, drinkar, mackor, grillat kött, donuts, öl, omelett, pizza.. Typ allt man kan tänka sej.

Vi hittade ett ställe som ägdes av några kineser. Dom var jättetrevliga(tror jag, för jag fattade inte vad dom sa) och cafeet var mysigt och lugnt. Dom hade historiens godaste tonfiskpizza.

Förutom kinesstället så va Girona inget att hurra för faktiskt.

Dagen efter steg vi upp tidigt, typ vid 6, och gick till tågstationen(även den var svår att hitta, trots att vi hade gått förbi den flera gånger för att försäkra oss om att inte bli sena till tåget) därifrån åkte i 4 timmar till Madrid.

När vi kom till Madrid så skulle vi ta ett annat tåg vidare till Aranjuez, där Glenns storasyster bor.

Allt är så avancerat i stora städer. Innan man har hittat vet man ska, innan man köpt rätt biljett, innan man har hittat rätt perrong, hållplats, nummer hit och dit, så är man galen.

Jag och Glenn har varit sura på varandra en enda gång under resan och det var på Madrids jäkla tågstation. Uppvuxen i vildmarken som jag är, där det inte ens finns lokalbuss och gatulysen, så fattade jag inte vars man skulle stoppa in biljetten när man skulle passera ner till tågrälsen. Glenn som bott i Santiago(population typ 8 miljoner människor) där det finns tåg, gatulysen, buss mm stoppade in biljetten och passerade utan problem. Där stod jag ensam kvar på andra sidan av helvetesmaskinen(ni vet, den där apparaten som coola människor hoppar över för att åka gratis).

"Stoppa in biljetten i springan Moa!" Ropade Glenn stressat, medan ett hav av Madridbor trängdes omkring oss.

Jag glodde på helvetesmaskinen. Det fanns 3 springor. Vilken skulle jag välja?

"Moa, please! Just put the ticket into the slot!" gnällde Glenn irriterat.

Jag stoppade in biljetten överallt. Tillslut slukade helvetesmaskinen biljetten och jag kunde passera genom dom där pinnarna. Glenn var mycket ångerfull efteråt. Jag kände mej som hans bondtölp till fru och ville inte möta stadsbornas blickar. Vi blev vänner igen.

På Aranjuez tågstation stod Glenns syster Cindy och väntade. Liten, supersmal, storögd och jättesöt.

Hon körde oss till vårat hostel, vi checkade in och sen åkte vi och handlade föda.

Vi stannade i Aranjuez i 2 dagar, vilket var synd, eftersom jag gärna stannat längre. Det är en fin stad, folk är trevliga, det finns massor av mysiga parker och vackra byggnader.

Vårat lilla hostel

Glenn med storasyster och hennes 2 gulliga pojkar

En del av ett superstort palats som tydligen va nån kungs sommarstuga

En till bit av lilla sommarstugan

Vi fikar Churros med varm choklad

Dagen efter våran arrival så åkte vi till en by som jag inte minns vad den hette.

Den såg ut såhär

Det var så himla fint. Slott och borgar överallt, gamla katedraler, gulliga restauranger, berg och olivträd. Om jag vore pensionär skulle jag flytta dit och bara äta en massa bröd och titta på fina saker. Tyvärr är jag bara 25 än så länge.

När vi spenderat 2 dagar med systern så var vi tvugna att åka tillbaka till piss-labyrint-Girona. Tågbiljetterna var redan bokade och betalda och det gick inte att ändra datum.

Glenn, Cindy och barnen blev jätteledsna över att måsta säga hej då. Jag också naturligtvis. Vi hade haft det så kul. Spenderat dagarna med att titta på vackra platser och på kvällarna satt jag och Glenn på ett café i närheten av vårat hostel och smuttade på vin. Nu skulle vi återgår till att släpa väskor, åka tåg och stressa.

När vi kom till Girona fanns det ingenstans att bo. Jag gillade tanken på att vara lite wild and crazy och ta dagen som den kom. Glenn blev nästan förkrossad över att alla hostel var fullbokade. Tydligen skulle det dras igång nån festival under helgen, så det var därför det var fullbokat på alla billiga ställen. Vi var tvugna att leka adelsmän och bo på hotell en natt. Vi gick till kinescafeet och lånade wifi av dom så vi lyckades boka nåt hotell som hette Peninsular. Såg snoffsigt ut. Rummet var fint inrett, typ svart och vitt-classy, dyrt klinker i badrummet men ändå en stenård säng. Spanjorer måste älska hårda sängar, tror jag, eftersom varje natt kändes som att sova på en planka. Har aldrig haft ont i höfterna förut i mitt liv, inte ens när jag var höggravid, men efter några nätter sovandes på planka, så fick jag uppleva även det.

Hotellet hade wifi, så vi googlade vidare var vi kunde ta vägen resten av dagarna på semestern. Barcelona?

Efter många diskussioner och ideer kom vi fram till att om vi skulle hinna se Dalímuseet så var vi tvugna att ta oss till Figueres(stan där museet finns alltså) så fort som möjligt. Barcelona skulle inte hinnas med innan vi skulle åka hem igen.

Dagen efter gick vi till Gironas tågstation ännu en gång och åkte i drygt en halvtimma till Figueres.

Glenn på tågstationen

En gata i Figueres

Jesus låg och sov inne i en katedral

Ingången til Dalímuseet

Glenn posar vid lite vigvatten

Vårat boend i Figueres hette typ Sanmar hostel. Vi fick en hel lägenhet för oss själva med vardagsrum kombinerat med kök, sovrum, badrum och en liten hall. I köket fanns ett kylskåp, så vi handlade frukostmat i massor. Allt är ju svinbilligt. Vi köpte ost, bröd, juice, oliver, korv(till Glenn), yoghurt och en massa annat, så vi va inte svältfödda direkt. Det enda jag saknade var riktig kaffe. Inte espresso, som man fick varje gång man beställde kaffe. Tills en dag när Glenn fick nog och frågade personalen på ett café om dom inte har vanligt kaffe i en stor kopp. Jo, det fanns visst, men då heter det Cafe americano. Glöm inte det, du vanliga svensk.

Jag var så lycklig över den stora kaffekoppen, att jag var tvungen att gråta en skvätt. Hoppas ingen såg.

Vi hade bokat biljetter till att få se Dalís konstverk på lördagen. Så klockan 10.30 var vi redo vid dörren, där vi fick trängas med fransmän, tyskar, ryssar och en och annan skåning. Museet var storslaget. Det var en gammal borg som Dalí hade gjort om lite. Det var målat i en konstig röd färg, det var stora ägg på taken och det var fastskruvat några konstiga gula pluttar som såg ut som grillad kyckling/bulldeg.

Theatre-Museum Dalí - Figueres

Jag har tagit så himla mycke kort att det borde vara olagligt. Museumet var storslaget! Allt var surrealistiskt, stort och färgglatt till tusen. Om man åker till Barclona, borde man verkligen ta sej tid för lite kultur och gå och se äkta Dalí-saker. Det märks att hela Figueres lever på Dalí. I varje hörn finns en souvenirshop, massor av byggnader har Dalís signatur och bilder på sej och typ allt har något med Dalí att göra. Jag undrar vad han skulle tycka om detta såhej. Om han skulle bli ledsen och besviken på att han har blivit en produkt, eller om han skulle bli stolt och glad och känna sej framgångsrik. Tål att tänkas på.

Efter lite Dalíkultur så stannade vi i Figueres och bara chillade. Gick och åt en massa goda mackor, gick promenader, åt tapas, drack öl och tittade massor på tvprogram, dubbade till spanska. Söndagkväll tog vi en buss från Figueres till Girona flygplats. Där satt vi på hårda bänkar/låg på ett iskallt golv i 12 timmar innan man skulle få kliva på planet och åka hem. Vi var trötta, frusna och lättstötta mot slutet. Jag tackar Gud att jag lyckades somna i flygstolen 1,5 timma av 4 restimmar.

I Falmark var mamma, Per och Vicente redo att plocka upp oss med deras röda coola Saab.

Vi hade saknat Skellefteå, våran säng och mest av allt Vicente under hela veckan.

Det blev inget sol och bad denna semester. Jag har tyvärr inte gått ner 20 kilo, utan snarare tjockat på mej 2 kilo kanske. Jag har inte blivit ett dugg brun heller. Däremot kom jag hem med tonvis av nytt tålamod, lite mer livsglädje och kubikmetervis av kärlek till både Glenn och Vicente.

Glenn har varit så fin hela resan. Han har varit tålmodig som tusan, alltid glad och positiv. Jag har aldrig behövt använda min knaggliga spanska, utan han har beställt maten, frågat efter vägbeskrivningar, frågat om tåg och bussar. Jag har glidit med som en grönsak. Jag har fått vara tyst, inte behövt ta ansvar. Jag har inte varit någons mamma, arbetskamrat eller hushållerska. Jag har varit mej själv och det behövde jag verkligen.

Borta bra, men hemma bäst!

Vamos a la playa!!!

2013-09-24

12:18:38

Jag har jobbat helg. Jag är duktig. Idag är jag ledig och jätteglad. Jag känner mej utvilad, lugn och lycklig.

Idag har jag hunnit: Färga håret, varit ute med Vicente, gått till öppna förskolan(men dom va ute och grillade nånstans), lagat lunch, försökt tvinga Vicente att äta(blev en hårdmacka och vatten till lunch istället för den delikata pyttipannan med ägg och rödbetor som jag hade slavat ihop), lagt Vicente för att sova middag, suckat över att jag måste ta iu med städningen.

Hade medarbetarsamtal igår. Jag och bossen satt i nästan 2 timmar och pratade. Hade aldrig haft medarbetarsamtal förut, så de va en intressant upplevelse. Hon är söt min chef.

Jag fick berätta om mej själv, min familj osv. Hon ställde frågor, bla om vad man har för mål när man jobbar, hur man trivs med olika saker, vad man vill utveckla osv osv.

2 timmar kändes som 10 minuter, måste jag säga. Det verkar som att det går bra för mej på jobbet iaf. Jag kan pusta ut!

Nu är det mindre än 2 veckor kvar till jag och Glenn åker till Spanien och är borta en hel vecka. Vicente ska vara hos mamma och bli bortskämd.

På resan ska vi gå på Dalímuseet och hälsa på Glenns syster i Madrid. Eftersom jag aldrig träffat någon från Glenns släkt förut, så ska de bli riktigt kul.

Har blivit väldigt less på att jobba, om jag ska vara ärlig. Jobbet i sej är inga problem, det är bara det att jag och Glenn får aldrig tid för varandra, vilket jag tror skapar mer konflikter och frustration än nödvändigt, därför ska det bli extra jävla underbart att åka bort och inte tänka på nåt som måste göras hemma eller på jobbet.

Jag ska ha klänning på mej helatiden, alltid smutta på ett glas vin och bara finnas som en amöba typ. Jag ska bli brun, gå ner 20 kilo i vikt, äta tapas och använda min nya baddräkt. Ni kommer inte att känna igen mej när jag kommer hem med knullrufs och en helt ny fantastisk figur.

Hold on be, strong!

Nu ska jag fundera en stund på om jag ska skrubba badkaret med svinto eller låta det falla i glömska.

HOJ!

Ensam ett par timmar

2013-09-04

11:08:16

Har lämnat Vicente på dagis för en stund sedan, så jag slipper väcka honom och dra honom till dagis innan min jobbarkväll börjar. Det innebär att jag blir ensam ett par timmar, vilket är extremt ovanligt. 7th heaven på tvn, jag har slurpat i mej 2 koppar kaffe och jag äter hårda karameller. Inbillar mej att man blir mindre tjock av hårt godis. Är sötsugen och tycker synd om mej själv som är svullen, ful och flännig. Ja, det är den tiden som infaller en gång i månaden i dom flesta kvinnors liv. Femman är just nu en säker kanal att titta på. Tjatet om att prinsessan är gravid och att Obama har kommit till Stockholm får mej att vilja kräkas.

Tanken på att Madde ska föda en socialbidragstagare gör mej varken rörd eller glad. Vanligt folk får barn hela tiden, jobbar arslet av sej för att det ska gå ihop ekonomiskt, räknar föräldradagar, köper endast kläder på rea och kämpar utan minsta lilla beröm.

Måste kungligheter förresten låtsas att dom inte har knullat före äktenskapet? Varför blir dom gravida så fort dom sagt ja i kyrkan? Bor vi inte i ett ganska fördomsfritt Sverige, där man faktiskt kan räkna ut att Chris och prinsessan inte kunnat hålla sina juvelprydda fingrar i styr?

Jag är numera stolt ägare av ett promenadband. Har promenerat 30 min i rask takt 3 kvällar nu. Det är nog ingen mirakelkur som ska få mej att gå ner 10 kilo i veckan, men måste iallafall inbilla mej själv att så länge man får upp flåset och svettas lite så är ju det bra. Tänker INTE väga mej förrän jag är alldeles säker på att jag gått ner i vikt, annars kommer jag att bli tokig.

Annars är livet bra. Våran förlorade dotter har kommit tillbaka från småland, Vicente är frisk, jag och Glenn är fortfarande kära i varandra, jag har ett jobb, ett hem och en katt. Vad mer kan man begära?

HOJ!

ps. Jo, man kan visst begära mer. Massor för att vara ärlig. Brukar sitta på altanen om kvällarna i mörkret och låtsas att jag är utomlands.

Adiöööö

2013-08-20

21:23:46

Bästa idag. Träffade tanten aka "Jag-har-inte-haft-behå-sedan-1973" som var ute och gick med sin hund när jag va på väg till jobbet. "Hej", säger jag. Hon hälsar med att berätta: "Jag opererade höften för någon månad sedan. Hunden sprang iväg och var borta i minst en kvart. Jag lockade och lockade och letade och letade" Jag svarar: "Jaha, men du vad obehagligt att ha borta hunden." Hon fortsätter: "Tilllslut kom han tillbaka i alla fall. Aga är inget jag tycker om. Jag vet minsann hur vissa(läs invandrare) brukar behandla sina barn. Det har jag sett här borta vid kiosken, hur karlarna smäller till ungarna på huvudet när dom inte lyder."

Vad svarar man på det?

Livrädd över att behöva stå kvar i en timma och lyssna på fler historier svarade jag: "Okej, nu måste jag gå till jobbet. Hej då."

Nyheter sean sist:

1.Jag är tillsvidareanställd

2.Jag ska köpa ett löpband(Skratta INTE!)
3.Jag har varit hos en kiropraktor för första gången i livet
.

I övrigt är allt som vanligt.

HOJ!

Romantik

2013-06-25

20:00:33

Jag älskar Glenn så mycket. Ibland känner jag mej nykär och superförälskad och ibland känns han bara(inte så bara heller) som en mycket fin och värdefull vän som jag bor med.

Igår köpte jag tapeter. Sovrummet har varit alldeles för vitt, alldeles för länge.

Sängen var ful coh brun förut, den målades vit för några veckor sedan och det mörklila överkastet vi har haft tillhör egentligen min mamma. Jag investerad även i ett vitt överkast. Glenn har jobbat som ett djur i värmen för att glädja mej med en ny fondvägg.

Såhär blev det tillslut!

Har tackat Glenn tusen gånger! Med kramar, pussar, komplimanger och jag har klängt på honom av tacksamhet. Jag är så glad och nöjd!

Vicente fortsätter växa. Han går utan problem och äter själv rätt bra med sked/gaffel.

Snart börjar han på sommardagis. Känns väl sisådär att lämna bort honom på ett nytt ställe. Men han får de säkert jättebra ändå. Förhoppningsvis är de några barn från hans avdelning som ska vara där, så han känner igen ett par stycken.

Stadsfesten drar snart igång, Emelie(och Jonas!!!) flyttar hem till A-torp, mitt id-kort är klart, jag blir tillsvidareanställd och Glenn fyller 34 imorgon. Life is good!

Nu ska jag njuta av mitt nya sovrum. HOJ!

Äntligen finns jag.

2013-06-20

12:13:23

Tog mej i kragen nyss och for till polisen för att skaffa ett nytt id-kort. Vill ju inte vara sämre än Glenn och är less på att ljuga för personalen på Systembolaget.

"Jomen, jag har skaffat ett nytt, jag får det nya leget snart." Genomskådad!

Tur att jag inte är där så ofta.

Eftersom mitt gamla gått ut för över ett år sedan och mitt pass gick ut i Maj, så var mamma tvungen att följa med och legitimera mej. Vi satte oss och väntade. Det var två personal som jobbade. En kvinna 50+ och en ung, jättesnygg karl med biffiga armar och raka tänder. Jag bad till Gud att få den gamla kvinnan.

Jag hade nummer 505. Snygg-killen tog just emot nummer 504. "Yes! Jag kommer att få kvinnan!" tänkte jag.

Men kvinnan segade och babblade med kunden som skulle skaffa pass. Vilken mardröm. Kunde hon inte skynda sej lite, och kan inte snygg-killen sega sej?

"505!" Sa killen.

Jag hasade mej fram.

"Hej, jag behöver ett nytt id-kort Jag har papper med mej också där det står att jag bytt efternamn." Pjuuh! Hoppas han fattade att jag va nygift så han inte skulle inbilla sej att jag blev kär i honom. Nä, de skulle jag aldrig bli.. En lång, stilig, supertrevlig och glad poliskonstapel. Nej nej..

Först tog han en bild av mej, då såg jag ut ungefär såhär:

Ja, jag va ju dessutom jättefin i håret och välsminkad, just instigen från spöregnet. Härligt.

Jag dog när jag såg bilden.

"Får man inte ta en ny?" Jo, de fick man. Tack god Gud.

"Du får ju le lite om du vill.. Bara du inte visar tänderna." Sa snygg-killen.

Sen blev de typ såhär:

Lite bättre iaf. Fast jag såg inte lika konstig ut i ögonen som på den här bilden. Suck.

Sen måste man ju signera också. Blev typ såhär snyggt:

Varför skriver jag som en 3åring?

Snygga-poliskonstapel-killen sa tröstande: "Jag hade inte skrivit lika bra som du."

HOJ!

"Pechito is on holiday"

2013-06-18

21:20:32

Jag och Glenn smet iväg till Umeå, bara för att få vara med varandra utan att behöva tänka på annat. Han behövde ändå skaffa ett svenskt id-kort, som dom inte kan fixa i Skellefteå, så vi slog 2 flugor i en smäll.

Mamma kom och hämtade Vicente, med alla sina tillbehör. Filten, välingen, tandborste osv osv. Sen skjutsade hon oss till busstationen. Vi klev på bussen som åkte 10.15 och den skulle vara framme i Umeå strax efter 12.

När det var ca 1 mil kvar till Umeåstan, så stod bussen stilla. Folk började resa sej upp ur sätena, gick av och an, gick ner till busschauffören, gnälla, ringa runt.

"Jag blir nog sen till mötet.."

"Hej, det är jag. Jag kommer inte att hinna med bussen jag skulle ta från Umeå.."

"Kan jag få boka in en annan tid?"

Stackars folk. Vi stod stilla en timme. Eller ja, helt stilla va de inte. Vi åkte ju ca 5 meter/20 minuter. Roligare har man haft. När bussen började rulla såg vi att det var vägarbete på G. Trafikstockningen var total. Hela rondellen stod stilla och alla vägar som anslöt till rondellen likaså.

Tillslut kom vi fram! Jag var hungrig och kissnödig. Glenn gick in på skatteverket och blev fotograferad, fixade papper och fick beskedet att dom ska skicka id-kortet till Skellefteå när det är klart och sen kan han hämta ut de på skatteverket här.

Klockan var strax efter 13.00. Magen skrek och min kissblåsa också. Vi kunde inte checka in på hotellet förrän klockan 15.00.´Vi cruisade omkring i stan och försökte hitta nånstans att äta. Jag började känna mej som Drottningen af Lågt Blodsocker. Jag var irriterad och lättstött. Jag tog kommandot över situationen.

"Glenn, vad vill du äta?"

"Jag vet inte.. Du får bestämma vars vi ska äta."

"Okej, där finns de indiskt. Vi går dit."
"Nää, de vill jag inte ha."

"Okej, pizza där borta då?"

"Neej, inte pizza."

"Kinamat?"

"Nej."

"Men vad vill du ha då?" Säger jag irriterat. Varpå Glenn svarar med sammetslen röst:

"Men de spelar ju ingen roll för mej, du får bestämma sa jag ju."

"?"

Tillslut kom vi till en uteservering i centrum. Glenn åt cesarsallad och jag åt bakad potatis med getostcreme och honung, ruccola och valnötter. Fy fan så god.

Efteråt tog vi kaffe. Vid bordet brevid oss satt en lång blondin och drack en drink, med en liten mexikan och dom pratade engelska. Stämningen var ytterst flirtig. Gulligt, tyckte jag.

Tjejen var nog lite berusad. Hon skrattade högt åt nästan allt han sa. Man såg på honom att han kände sej som en alfahanne, trots sina 150 cm. Tillslut reser hon sej upp och säger lite slöddrigt:

"I'll be back soon, you just wait here, ok?"

Sen går hon. Mexikanen sitter kvar och myser. Kan tänka mej att han satt och tänkte: "Snart kommer hon tillbaka, då lägger jag in stöten."

Han väntade och väntade. Hans självsäkerhet som lyste kring honom som en aura förut, försvann allt eftersom minuterna gick. Jag iakttog på håll. När vi druckit kaffet och betalat satt han fortfarande och väntade. Han gick iväg 5 minuter och kom tillbaka igen och satte sej vid ett annat bord. Stackars kille. Hoppas hon kom tillbaka. Hoppas dom blev kära och gifter sej. Kanske jag blir bjuden på bröllopet?!

Vi gick omkring på stan. Jag köpte presenter till folk, duschdraperi och kakeldekor, till vårat superfula badrum hemma. Det sägs ju att man inte kan polera bajs, men man kan ju alltid försöka. Fulare kan badrummet inte bli iallafall.

Sen checkade vi in på hotellet. Jag sprättade en cider och vi såg tv i den sköna hotellsängen. Vi myste och pratade. Riktigt härligt att bara få vara tillsammans, utan att göra något speciellt.

Sen gick vi på bio. Vi såg After Earth. En bra film. Den får 3,5(starka) stjärnor av 5 möjliga.

Sen gick vi tillbaka till hotellet. Vi hade fått checkar på 50:- var att använda i restaurangen/baren, så vi satte oss i en soffa vid baren och jag tog ett glas rött vin och Glenn tog en öl. Sen blev vi sugna på att gå ut och träffa Umeåbor. Inte det lättaste en måndagkväll, I tell you. Allt va stängt, så vi gick en promenad längst med älven istället.

Kul.

Vi hittade ett konstverk!

..som var förbannat klättervänligt!

Mitt på torget står en staty av en gubbe(se bild nedan) som är läskig. Det är en sån där människostaty som man blir rädd för, även fast man vet att den inte lever. Vi poserade med honom. Min rädsla försvann. Jag undrar vad han heter. Han verkade vara The strong silent type of guy.

Vi blev hungriga. Hela stan va stängd förutom ett ställe, så vitt vi kunde se. McDonalds. Oh no!

Nöden har ingen lag, bestämde vi oss för. Klockan var närmare 24.00 och vi hade inte ätit sen lunch.

Vi gick in och beställde take awaymat. Ingen Umeåbo skulle få se oss stolta Skelletbor sitta inne i deras Syndens näste och vräka i oss hamburgare. Vi gick till hotellet och satt och åt i sängen, glodde på tv och myste. Vi somnade kring 01.00.

Dagen efter pep väckaren 08.30. Vi duschade och gjorde oss i ordning för sista tiden i frihet innan vi skulle hem och bekymra oss över att mjölken är slut, tvätt som behöver tvättas och barn som behöver nattas.

Vi vräkte i oss hotellfrukost och gick ut på stan. Vi köpte onödiga saker och nödvändiga saker. Vi åt lunch i parken.

Här är en liten vän jag fick. Han satt tålmodigt på min sko under hela lunchen.

Sen gick vi till busstationen och åkte hemmåt med bussen som gick 14.15

Vi satte oss längst fram på övre däck. Så jäkla skönt med mycke benutrymme och alternativet att kunna lägga upp fötterna i framrutan. Mmmm!

Trodde vi. Från start, fram till Sävar satt 2 tjejer och babblade. Nu menar jag inte gulligt fjortisprat om att vara kär i killar och köpa bokmärken. Nej nej.. Här kommer några citat:

"Jag sa till pappa ba; 'Pappa, kolla mina knän, jag va typ för full igår.' Hahaha! Han ba: ' Gumman, de va inte bra!' hahaha! Man ba, who cares?!"

"Vi fick dricka skumpa med den här tjejen(visar bild på mobilen) hon typ bjöd, men vi började bråka. Värsta jävla bitchen! What the fuck!"

"Vad kostade din nya häst?"

"70tusen, men hon är värd 100tusen, så vi fick ju typ rabatt."

"Måste du sälja din andra häst då?!"

"Asså nää. Mamma sa ba: 'Det är ju mycke pengar' och jag ba; 'Öööhh, okej? Ni får väl låna av banken då.' Vi ska hämta hästen i Juli."

"Mormor och morfar kom förra helgen. Vi åkte och spelade Bingo. Mormor vann 1050 kronor. Jag fick en hundring av vinsten till att köpa godis. Jag trodde jag och syrran skulle få dela på hela vinsten och få iallafall 500 kronor var, så jag blev typ lessen.. men jag köpte ändå öl för pengarna. Hahahahaaa!"

Högljudda, fnissande, prat om killar och supande, mobil/facebook/instagram, non stop. Jag ville dö. Eller döda dom.

Tjejerna såg ut att vara kring 15, kanske dom var äldre, ingen aning. Jag hatar dom.

Har nog aldrig blivit mer lättad i mitt liv än när dom klev av bussen. Tycker synd om deras föräldrar.

När vi var framme i Skellefteå, kände jag att nu jäklar va vi hemma. Mitt hjärta bankade hårt av kärlek och saknad till den här lilla guldklimpen:

Borta bra, men hemma bäst! Tusen tack till min mamma som barnvaktade så vi kunde få lite egentid.

Först trodde jag att vi inte varit tillsammans ensamma sen Vicente föddes, men man måste ju räkna med tiden då vi var ifrån varandra också!

Glenn och jag levde åtskilda i 7 månader, Vicente är 1 år och 4 månader gammal. Han var 2 månader då Glenn flyttade hit. Alltså 7månader+14månader=1 år och 11 månader sedan vi var ensamma mer än 2 timmar. Jihoo! Nu blir de nog lika länge igen till nästa gång! Vi höll på att sakna ihjäl oss efter Vicente.

HOJ!

ps. har äntligen köpt Kastehelmi-ljuslyktor. Älskar designen! Vill ha allt från hela serien!

Hej världen!

2013-05-22

12:32:25

Här kommer en bloggning utförd av mej, Moa Astete!

Känns coolt att heta nåt annat i efternamn. När man får hem vykort och räkningar(oftast) så känner jag mej verkligen som en 50-talshustru som inte vill annat än att stå i den kalla skuggan av sin äkta make.

Emelie va hemma nyss! Vilket förgyllde min vardag massor! Ska bli så himla kul när hon och Jonas flyttar upp och blir nästan granne med oss på Anderstorp. Vi festade! Vi hade försfest hemma hos hennes föräldrar och ja, det var FF. Som vanligt är förfesterna alltid kul. Man kommer igång, blodet rusar i ådrorna som vatten och känns inte alls lika trögflytande och kolesterolsmittat som i vanliga fall. Man dricker sprit och blir stark som Pippi Långstrump. Man blir frispråkig, öppen och varmhjärtad. Visst är de väl ett bra sätt att droga sej på? Lagligt och helt okej för omvärlden.

Sen skulle vi ut på Verandan. Jag tyckte jag va så häftig att jag cyklade dt fortaste jag kunde in till stan. Jag flåsade inte ens. Lyssnade på Manu Chao hela vägen till stan och fundrade nästan på att vä'nda om och försöka hitta honom och föreslå ett samlag.

Manu Chao!

Istället ställde vi oss i kön, betalade inträde och köpte öl. Hela gruppen av tjejer jag kom dit med splittrades. Naturligtvis. Jag blev äckligt danssugen, men hittade inte någon jag kände. Jag blev Moa Svensson.

Jag vågar inte dansa ensam, vad ska folk tycka? För alla här lär ju minnas Konstiga Tjejen som stod och dansade utan kompisar.

Resten av kvällen gled jag omkring. Pratade med några jag känner, några från högstadiet, en arbetskompis, storasyrran och tillslut hittade jag några kompisar jag kom dit med. Utekvällen blev långdragen och rätt så tråkg. Bestämde mej för att cykla hem. I en ilande fart cyklade jag. Stannade några gånger på vägen för att bröla: "DU DU! HAR DU TÄNDARE!???" Ja, jag brukar feströka också. Ingen hade tändare, eller så hade alla, fast dom tyckte jag va ett äckel som minsann kunde fortsätta suga på det blöta cigarettfiltret utan att röka.

När jag kom hem satt Glenn vid datorn(surprise!) och jag kröp upp i hans knä och ville förföra honom. Sen började jag må illa, jag insåg att stolen vi satt på är för ranglig för att jag ska sitta där och kladda(utan att göra tåtricket) så jag gick och la mej och bad Glenn hämta en hink. Jag tror Glenn va less på mej, för jag fick ingen hink. Sen somnade jag som ett litet barn och vaknade tidigt av att Vicente slog mej i ansiktet. Tack Vicente.

Idag skiner solen som aldrig förr. Istället för att jobba på solbrännan, sitter jag inne och får strålning av datorn. Måste laga lunch. Är så jävla hungrig.

HOJ!

ps. Har googlat skillnadn på dopamin och endorfin. Intressant läsning.

Den döda bloggen

2013-04-16

22:08:15

..har återuppstått för tusende gången.

Här är jag, Moa Lundmark, som bytte till Astete.

Ja, som du kanske vet så gifte vi oss, jag och Glenn.

Vi hade velat göra de länge. Vi har fantiserat om platser, kläder(mest jag!), vilka man ska bjuda, maten osv osv.

I slutändan kom vi alltid fram till samma sak: Bara jag och Glenn, kanske några gäster, borgerlig vigsel och mys hemma i lägenheten efteråt.

Måste hålla med om att "varje liten flickas dröm" är trevligt. Du vet, vit klänning, proffsmakeup och snygg i håret. I drömmarnas land är de kul, men i verkligheten känns de så långt borta från Jag som man kan komma.

Den 5/4 slog vi till. Min familj va där och min barndomsvän Evylin.

Själva vigseln tog kanske 2 minuter. Det kändes mysigt och romantiskt.

Jag hade på mej en klänning, köpt på myrorna för 85:-

Håret hade jag lockat litegrann, sminket smetade jag på mej typ som jag alltid är sminkad, men hör och häpna: Jag hade ögonskugga!

Bannar mej själv över att jag glömde ta bilder. Inte en enda jävla bild har jag på mobilen eller kameran från våran bröllopsdag. Skit. Får gnälla om att få bilder av dom andra som va där och lägga ut senare.

Vi blev extremt bortskämda den dagen. Efter vigseln kom mammas Per och hämtade oss med taxin. Han hade satt fast svenska flaggorna på bilen, som man bara gör med fint folk. Inne i bilen hade han laddat upp med presenter och choklad. När vi kom hem hade mamma tagit med paj och cheesecake som hon hade lagat. Vi åt och drack, fikade och myste. Vi har även fått en TV! Nu kan vi se vad vi vill! Film, serier och såpor! Jihooo!

Evylin gav en sodastream som jag har velat ha sedan dagen den första sodastreamern föddes!

Nu dricker jag mer vatten än någonsin.

Tyvärr blev de ingen sexig bröllopsresa med en lättklädd Moa som smuttar champange och slänger iväg heta, nygifta blickar på Glenn. Däremot blev de en osexig jobbarhelg på hotellstädjobbet. Men de gjorde ingenting, eftersom jag tycker jobbet är riktigt kul. Och påtal om jobb: Har schema på korttidsboendet fram till typ mitten av Augusti! Känns så otroligt skönt. Inget mer ringa till pappa och grina, ingen mer klump i magen som växer sej allt större i takt med räkningshögen, inget mer dåligt samvete, utan en lön som kommer i slutet av varje månad. Jag är så glad och lättad. Jag är så lycklig för allt jag har: Jobb, vänner och familj.

Hade anmält mej som frivillig till att börja lämna blod.

Jag va inbokad för prov på blodcentralen för nån vecka sedan.

Jag cyklade dit i en ilande fart för att hinna hitta rätt. När jag kom fram stod de att dom va på fikarast på en lapp som hängde på dörren. Jag väntade utanför. Ingen kom. Jag började titta på klockan och blev rädd att jag missuppfattat tiden eller datumet. Jag trampade av och an utanför dörren som en nervös karl i ett förlssningsrum. Tillslut tog jag mod till mej och kände på dörrhandtaget. De va öppet! En sköterska kom och undrade om jag hade en tid inbokad.

"Ja" svarade jag "visste inte om ni va här eftersom de står på dörren att ni har fikarast."

Hon hojtade:

"Kicki!" eller "Anna-Britta!" eller vad nu alla sköterskor kan tänkas heta.

"..tjejen här vågade inte komma in för att vi hade glömt ta bort fikalappen på dörren! Haha!"

Sen fick jag fylla i ett formulär.

Har du delat nål med någon crackhora?
Nej.

Har du tagit betalt för ett knull?
Nej

Är du bög och ligger med andra bögar?
Nej.

Är du nyskild och har just upptäckt världen "one night stand"?
Nej.

Svarade ärligt på alla frågor och sedan berättade sköterskan om hur man gör, vad dom har för rutiner osv.

Hon berättade även att man kan få saker för blodet.

"Nä de visste jag inte" ljög jag. Helt i onödan. Hon såg på mej hur jag törstade efter Ittala-ljuslyktorna.

Har nu fått svaren. Jag lider inte av några hemska sjukdomar verkar de som, men jag har en låg nivå av.. Vad de nu hette. Det är iaf några slags extra järnförråd man tydligen har i kroppen(ja, jag googlade) som jag har för lite av. Jag ligger på 8, men jag har ingen aning om vad man ska ligga på.

Så inga Ittala-lyktor för mej. Känns tråkigt.

Imorgon är jag ledig. Jag ska njuta! Både Glenn och Vicente ska vara hemma med mej dessutom. Jag har bestämt att vi ska gå in till stan och dricka kaffe. Det är lyx på hög nivå :)

HOJ!

Ett inlägg i bloggen

2013-03-26

09:35:04

Hejsan!!!

Har nu två jobb. Två springvik. Två karriärer. (Kallas de karriär trots att de inte går så himla bra?)

Trots detta så är jag ledig för de mesta. Håller tummarna att jag ska få gå på schema så snart som möjligt.

Här hemma är vi väldigt ensamma. På både gott och ont.

Jag, Glenn och Vicente hade blivit så vana att ha Sandra här för det mesta, så nu är de ganska tomt och tyst om kvällarna. Dessutom har vi ju haft finbesök från Chile i ungefär 2 veckor också.

Först lämnade Chile-Felipe oss. Han åkte tidigt på morgonen och skulle fortsätta sin Europaturné, från lilla Skellefteå till stora London. Kvällen innan va vi lite dystra allihopa. Vi satt vid köksbordet och drack varsitt glas rött och småpratade. Felipe smög iväg och kom tillbaka med två blommor han hade köpt till mej och Sandra. Vilken perfekt gäst! Jag och Sandra grinade lite måste jag erkänna.

Sen va de Sandras tur att åka. Hon smet till hem till Växjö, till sin Leo. Hon kommer tillbaka till hösten, så de känns inte lika sorgligt, men ack så tomt.

Första kvällen jag och Glenn var ensamma satt vi i soffan, chockade över hur tyst de kunde vara i vårat hem.

Sedan dess har jag nog blivit snällare med Glenn. Vi hade nog hunnit glömma bort varandra lite, utan att jag ens har tänkt på de.

I vanlig ordning växer Vicente. Han lär sej nya saker varje dag. Det går bra på dagis och han är frisk som en nörkärna. Hoppas hoppas hoppas att han inte blir sjuk mer på ett väldigt bra tag. Han har varit förkyld av och till hela vintern. Han hostar fortfarande på nätterna ibland, men inte så mycke så de låter som att han ska kräkas.

De är såna här dagar då han är frisk och glad som man vill ha hundra barn till, men när han är grinig och sur funderar jag på att sterilisera mej.

Idag vill jag vila. Gå ut och njuta av solen en stund. Har varit på himla trött senaste veckan att jag skulle ha kunnat lägga mej kl 19 och ändå vara dötrött på morgonen. Har lyckats få himla ont i fötterna också. Misstänker att de är min fetma blandat med mycke promenerande på jobbet som är skurken.

Sa till Glenn här om dagen att jag vill plastikoperera mej när vi blir rika. Naturligtvis förväntade jag mej att han skulle säga: "Men Moa! Du som är så vacker!"

Istället säger han: "Jaha? Vad vill du göra då?"

"Allt." Svarar jag besviket.

"Okej, bara du inte gör nåt i ansiktet."

Nu ska jag ut.

HOJ!

Wappaaah!

2013-03-02

20:01:43