Har fått tid i Umeå imorron på specialistmödravården klockan 10.00
Där ska jag träffa nån läkare som är specialiserad på ultraljud.

Vissa sekunder är jag inställd på de värsta, och ibland lyckas jag intala mej att de säkert inte är någon fara.
Glenn är livrädd och orolig. Vi är maktlösa båda två, men visst hade vi väl åtminstonde fått vara maktlösa tillsammans?