Idag vaknade jag tidigt(som vanligt..) pga att jag va kissnödig(ja, som vanligt..) sen gav de ju som inget att lägga sej igen, så jag satte mej och åt frukost i soffan(som vanligt) och tittade på tusen avsnitt "Kniven mot strupen" på tv3play(inte så vanligt). Jag fullkomligt älskar Alex! Vilken man! Jag vet att jag har nämnt detta förut på bloggen, men ååhh, han skulle man inte tacka nej till!

Nån mer jag inte tackar nej till, är min egen söt-Glenn. Det har blivit lite glesare kontakt mellan oss två, sen han började jobba. Jävla tidsskillnad, rent ut sagt. Jag satt och snurrade på min förlovingsring här om dagen, och kom på att den 1/9 hade i varit förlovade ett helt år. Shit, undra om Glenn vet om de?!
Vad fort tiden går. Det var inte länge sen jag suktade efter honom och tyckte han va värsta het, men nu helt plötsligt är han min och jag är hans for evah and evah.
Tänk hur livet kan te sej. Överraskningar på löpande band egentligen, ibland är de önskvärda överraskningar och ibland inte. Men som Alfons pappa skulle ha sagt: Om man inte har tråkigt ibland, så vet man inte när man har roligt.
Eller va de Tjorvens anhängare som sa så? Strunt samma. Det är sant.
Utan besvikelser, så kan vi inte uppskatta det som verkligen är värt något. Förutom Dalai Lama då, som verkar uppskatta allt, även fast han inte ens får ligga.

Jag har mycket att vara glad för, är summan av kardemumman.

På måndag drar jag och Cia ner till Umeå igen, för ytterligare ett ultraljud.
Det ska bli spännande att få se lillpojken när han har blivit lite större och jag hoppas att hjärtat ser normalt ut och slår bra :)
Ett som är säkert är att han är pigg som en mört. Jag känner sparkar, kullerbyttor och danssteg hela dagarna nästan. Förutom när han tar sej en powernap, men vem gör inte de ibland?


HOJ!