Yes, jag lever. Jag har inte blivit insnöad. Jag kan öppna lägenhetsdörren, mitt internet funkar och jag är inte fast på nån flygplats.

 

Den 24e november åkte jag, Linnea, Ida, Anna, Julia, Sandra och Hanna till Umeå och bodde på hotell.

LYX! Hotellet va jättefint och fancy med en massa coola discoljus i korridorerna. Umeå är en väldigt fin stad, med ett trevligt torg(alla torg är nog snygga om man jämför med Skellefteå, som bara kan erbjuda en kuk, kebab och kläder från pakistan på torget). Vi började med att lämna bagaget på hotellrummet. Sen blev de shoppa på stan, indisk lunchbuffé(fanns mycke vegetariskt) och uppladdning inför kvällen.

Vi började dricka tidigt och jag hade inte sovit natten före, så trötheten tog över i slutändan.

Vi gick på Allstar för att äta middag. Först fick vi en otrevlig servitris som snäste och verkade jättestressad. Jag känner igen syndromet, jag hatade också mitt servitrisjobb som jag hade när jag va 18, men jag tror aldrig jag va otrevlig mot gästerna. Sen fick vi en superservitris! Vi beställde mat och dricka som smakade gudomligt och lite senare började de droppa in festfolk. Jag hade köpt en klänning for the occasion, en svart kort sak som döljde valspäcket ganska bra. Något jag inte hade räknat med, var att den gled upp för varje gång jag rörde mej. Jag kan alltså konstatera att ungefär 10% av Umeås befolkning har sett mina knalrosa trosor som sken igenom under mina strumpbyxor. Härligt.

 

Efter ett par timmar pallade jag inte längre. Ida och jag gick till hotellet och la oss i varsin säng. Fan att jag inte va piggare. Dagen efter åt vi hotellfrukost! Åh vad jag älskar de! Jag åt tusen amerikanska pancakes, frukt, yoghurt, mackor, ostar, bär, müsli, kladdkaka och drack kaffe, juice och mjölk. Vilket paradis för den glupske!