Har lovat mej själv att ta tag i det där med bloggandet, så mina fans vet att jag lever.

Och nu(trumvirvel!) ska jag skriva! Tadaa!

 

Vi kan ju börja med att gratulera mej. Jag har återigen blivit moder, Glenn har blivit fader och Vicente förvandlades från liten liten baby(en baby på 2år) till en storebror(som fyllde 3 år nyss).

Vi fick en liten flicka som heter Constantina(det betyder ståndaktiga och uthållig) och hon är så fin att jag nästan dör. Hon är så mjuk, glad och fantastisk. Hon är 3 månader gammal, ler nästan jämt och har börjat skratta för ett par veckor sedan. Världens finaste skratt.

 

 

 

Vicente är inte överdrivet förtjust i lillasyster, men är ändå väldigt snäll. Han har aldrig gjort illa henne med flit(en gång råkade han slå henne med sin lightsaber då han lekte, men då grät han hysteriskt i ca 20minuter för att han ångrade sej så mycket, lilla gubben) men han skulle gärna vilja lämna bort henne.

Det är nog större skillnad på att gå från 1 barn till 2, än det är att gå från 0 till 1.

När man har två, måste man lära sej att dela på sej, göra många många saker samtidigt och känslan av att vara otillräcklig kommer man inte ifrån på några som helst villkor.

Det är tur att man äskar sina barn gränslöst, annars skulle man väl blivit tokig.

 

Det är tydligen 2015 nu.

Jag brukar aldrig ha nyårslöften, men sådär lite i smyg är det väl att 1. Gå ner i vikt 2. Klara körkortet 3. Bli en ordentligare och mer organiserad människa. Har man inte sagt det högt, så gör det inget om man inte uppfyller målen. Det är bara att hålla tummarna.

Under 2014 lärde jag mej framförallt att saker och ting i livet är inte bara svart eller vitt. Det finns gråskalor, i det oändliga. Man måste inte tycka si eller så, eller göra si eller så. Man får blanda. Man får ångra sej och testa igen. Jag har även lärt mej, återigen, att pengar inte gör en lycklig. Jag är inte rik, har inte dyra saker, inget hus, ingen bil. Men ändå är jag glad varje dag. Jag är glad för att jag har mina barn som gör mej lycklig på så många vis, jag har min fina Glenn, som älskar mej precis för den jag är( och inte blir han en sämre kille av att vara väldigt snygg också) och jag har syskon, syskonbarn, en mamma+make, pappa, kompisar, arbetskamrater.. listan kan göras lång och allihopa är så himla bra! Tack för att ni finns!

 

 

Ikväll är jag ensam. Inte "ensam" med bitterhet i rösten, utan "ensam" med en lättnadens suck. Typ.

Glenn är med en kompis, Vicente somnade i sin säng med sitt Star Wars Lego och Constantina sover brevid mej. Jag ska passa på att njuta. Kanske se nån film som bara jag vill se, plugga lite teori och kaaaanske färga håret.

Jag har lugg igen. Jag ångrar mej lite, men det gör väl alla när dom klippt lugg?

Det är såååå jävla jobbigt att hålla på och fixa den och dessutom har jag ju lockigt hår, vilket inte gör saken bättre. Det är snyggt, men ändå inte.

Ska i alla fall börja med Balsammetoden. När vet jag inte än, men jag ska göra det. Har googlat före och efter-bilder, och jag kan säga att efterbilderna är supersnygga. Jag kommer att se ut som en prinsessa inom några månader.

 

Har missat massor som jag borde skriva, men nu ids jag inte mer. So long!