Jag hatar mina tänder.
Speciellt en som envisas med att göra ont.

Jag kom hem från anderstorp på kvällskröken efter en underbar middag hos Linnea.
Jag gjorde alla mina kvällsrutiner, la mej i sängen och kände hur de började värka.
Flummig(som man ofta blir i sömnens värld) så steg jag upp och hämtade typ 100 meter tandtråd som jag låg och "trådade" med mellan tänderna. Det hjälpte inte påriktigt, men i min hjärna gjorde de väl de antar jag.
Jag började vicka på Djävulstanden i hopp om att den skulle lossna. Men de gjorde den inte.
Tillslut somnade jag av utmattning, och jag har typ runkvärk i armarna av hetstrådande mellan tänderna idag.


När jag en vacker dag ska beställa tid hos tandläkaren, så ska jag be Herr Tandläkare dra ut tanden.
Om han/hon vägrar ska jag lipa mej till det. Fast det ska väl inte behövas hoppas jag. Det är ju min Djävulstand, och jag vill att den ska dö! Jag ska be att få ta hem tanden sen och ha den i en burk. Sen då jag blir gammal ska jag hota mina barnbarn med Djävulstanden.