Imorron är de exakt en vecka kvar till Glenn kommer.
De är helt sjukt att vi har varit åtskilda i ett halvår, och lika förbannat är jag störtkär och tänker inte på annat än Glenn, dygnet runt, hela veckan lång.
Hela de här halvåret har bara kännts som att jag sitter i ett väntrum och slösar tid på en massa strunt som egentligen inte spelar så stor roll. Tick tack, tick tack! Visst har jag haft superkul med vänner, familj och på jobbet, men ändå är de alltid nåt som fattas. Alltid när de händer nåt kul tänker jag:
"De här skulle Glenn ha sett!"
"Synd att Glenn inte är med!"
"Glenn skulle skratta ihjäl sej!"

Samma sak när något dåligt händer. Inte att han skulle skratta ihjäl sej, men han är så himla bra på att lyssna och trösta när livet känns skit.
Hoppas den här veckan går fort.
Imorron är jag ledig! JIHOOO!

//Glenns stalker och psykotiska livskamrat
HOJ!