Ja, för fasiken.
Har ju glömt berätta de viktigaste(som ni säkert har fattat i mina förra inlägg) Att jag och Glenn ska få en baby i Januari. Känns viktigt att berätta, för jag vill ju inte att nån ska se mej på stan och ba: Den där Moa har verkligen gått upp i vikt..

Den 24e augusti ska jag på ultraljud och eftersom den blivande och mycket lycklige fadern inte kan närvara, så har storasyster Cia fått äran. Förhoppingsvis kommer vi att få veta om de är en liten kille eller tjej som ligger och växer i min mage.

Eftersom varken jag eller Glenn eller någon annan vet när han kommer tillbaka(ja, möjligtvis Gud kanske vet) så får vi väl se om han hinner hit till förlossingen eller inte.
En del som jag har pratat med har spärrat upp ögonen och liksom i panik halvskrikigt: Men Guuuuuud! Så trååkigt! Tänk om han inte hinner hiiit?! Vad ska ni göra dååååå???!

Ja, inte fan vet jag. Men nåt jag vet är iaf att jag inte kommer att dö för att jag kommer att måsta ligga och krysta utan att Glenn står vid min sida. Naturliugtvis hade de varit det ultimata, men livet blir inte alltid som man vill och de har jag accepterat. Så, enough with the: "Men Guuuuuud!!!!" och tycka-synd-om-panik.
Det hjälper mej inte ett dugg att bli stressad, klappad på huvudet eller liknande.
Jag har inte cancer, utan vi ska få ett barn :)

Med utökning i familjen krävs utökning av rum.
Står på kö i skebo. Har andraplats på 2 lägenheter på mitt älskade a-torp och femteplats på 2 andra. Nån borde man ju få??!
Hade en 3a på G på älvsbacka, men de visade sej att hyresvärden inte ville hyra ut till någon som ska få en liten unge som ska ligga och skrika mitt i nätterna. Haha!
Jag älskar min nuvarande lägenhet. Jag älskar tapeterna, den turkosa färgen i sovrummet (som jag målade dit i panik eftersom de va orange när jag flyttade in)