Efter att ha ringt till förskringskassan och efter att ha suttit med papper och penna och miniräknare och typ räknat ut vad jag kommer att få i grav-penning så har jag nu fått domen: Ungefär en tredjedel av min lön.

Är detta ett skämt?

Nog visste jag att livet inte skulle vara en dans på rosor, men för i helvete, hur är de ens möjligt att folk i vårat jämställda Sverige har råd att vara hemma och ta hand om sina barn?
Känner att jag bara vill flänna. Jag vill bara få det här året bortgjort och börja jobba igen, så känns de typ.

Ska tycka synd om mej själv hela jävla dagen idag och se om jag kan lösa detta på något vis.
Jag kan bli en sån där äcklig kärring som springer omkring på stan och pantar burkar hela dagarna. Dom kärringarna ödslar inte tid på att byta trosor, sitta i telefonkö och såna värdelösa saker.
Lycko Burk-Kurt, som har ägnat sej åt sitt intresse hela livet, har säkert aldrig fått pengar av försäkringskassan och va ju tydligen miljonär, flera gånger om.