Vaknade i vanlig ordning tidigt. Har inget emot att vara uppe med tuppen, så länge man är utvilad och glad.
De är mysigt att se nyheterna och äta yoghurt på morgonen.
När jag hade latat mej i soffan i tusen år, så fick jag dåligt samvete för bebisen, som aldrig får komma ut och röra på sej nu för tiden. Förr i ti'n när jag bodde i staan så gick jag ju iaf typ en timma per dag, nu åker jag ju buss helatiden och är lat.

Jag trotsade höstvädret och gick ut på en promenad och ringde Julia, som också var ute och gick med Sandra.
Vi gick allihopa tillsammans i ungefär 45 minuter. Härligt att vara ute, men jag får så otroligt ont i fotlederna ibland att jag vill dö. Men de är värt de faktiskt.

När jag kom hem så åt jag lunch, la mej i soffan och somnade. Vaknade vid 14-tiden och tyckte synd om mej själv, som skulle måsta fara och jobba kväll.
En timme senare stod jag och väntade på bussen med 2 kvinnor.
Den ena var i 50års åldern och den andra var kanske 70.
50åringen såg ut att vara utav de nervösa slaget, nerverna utanpå kroppen, antagligen en livslång biverkning av flera års använande av narkotikaklassade medel.
70åringen hade toppeluva från 70-talet, gammal täckjacka och gympaskor och såg väl inte ut att vara den som köper nya kläder i första taget.

50åringen frågade nervöst 70åringen vad klockan va. Hon vaggade av och an och hoppad lite från den ena foten till den andra, som om hon vore väldigt kissnödig typ.
- Fem i, svarade 70åringen.
- Fem i två?!! Frågade 50åringen skräckslaget.
- Nej, i tre, lugna dej, bussen kommer...
- Jag är inte rasist, men visst är de väl mycke utlänningar här på anderstorp? Dom släpper ut hundarna på gräsmattan och låter dom göra ifrån sej! Och inte plockar dom upp! Säger 50åringen och fortsätter skutta nervöst.
70åringen berättar att hon väger 63 kilo, och att hon minsann inte har några problem att böja sej ner och plocka upp saker från marken. Dom som inte kan plocka upp, får väl banta ner sej lite.

En kort farbror av utländsk härkomst gick över vägen, fram mot busskuren.
- Näe, där är den där jäveln som förföljer mej! Jag ska polisanmäla honom! Berättar 50åringen och blänger ilsket på farbrorn. Hon går iväg ungefär 10 meter från busskuren i protest.
70åringen tittar på mej och säker kontakt. Hon berättar saker som har hänt på a-torp, folk som står utanför kiosken och rycker i dörren trots att de inte är öppet och hur hon minsann har sagt åt dom att inte stå där och leva om, för "de öppnar inte förrän om en timme!"
Jag nickar, och hon pratar, jag nickar igen och säger "mmm.." och "jahaja" hon pratar, pratar och pratar. Tillslut kommer bussen. Hon släpper in mej före, för att vara artig mot en gravid kvinna.
-Tack tack, säger jag, går in i bussen och ser fram emot en resa på 10 minuter i tystnad.
Jag hinner bara sätta ner väskan i knät och titta upp, och ser att 70åringen sitter brevid mej och börjar genast prata om var hon har jobbat. Tydligen har hon jobbat bland annat i Hedensbyn och som vaktmästare på a-torp.
- I Hedensbyn lärde grabbarna mej hur man ska klä sej för att slippa halsfluss, jag har haft halsfluss många gånger! Man ska ha flanellskjorta, rejäla handskar och långkalsonger. Inte tajta långkalsonger, nää, dom ska vara vida, då är dom varmast. Och jag har sagt till grabbarna att vill man ha problem med nacke och rygg, då ska man ha behå. Själv har jag inte haft behå sen '64!

Den 70åriga kvinnan malde på hela vägen till stan. Hon har varit med om allt, minns exakta årtal på allt hon har gjort och hon har alltid haft de värst. Liggsår på vänster ben, överbett(Fick äta med sugrör i hela 3 månader efter operationen!)värk osv osv.

I tell you, de va en blessing att få hoppa av bussen i stan och kliva på bussen till sjungande och inse att 70åringen nog inte skulle åka längre än till centrum.

HOJ!