Japp, de har varit dop för ett bra tag sedan nu.

De va en fin tillställning, med en gullig präst, alla mina vänner och min familj va där.

Vicente skötte sej exemplariskt. Inget flännande eller gnäll på hela dagen, trots att han va helt slut.

Under själva cermonin så grät väl 50 barn. Skrek, tjöt, pratade i de oändliga. Typiskt. Men så blir de väl alltid. De gjorde ingenting tyckte jag. Gudfar Leonardo spelade "Jag vill tacka livet" på spanska/svenska. Så himla fint. Gudmor Sandra läste ur bibeln. Jag hatar att läsa högt inför folk. Jag vet aldrig vilken slags röst jag ska använda, hur ofta jag ska andas, eller hur fort man får läsa. Typ när man hade redovisning i skolan. Klumpen i magen som jävlas, tungan som väger femton ton och rösten som blir stressad och alldeles för hög.

 

 

 

 

 

 

Mamma och mina systrar va så duktiga på att hjälpa till i köket. Vi åt pastasallad och till efterrätt hade mamma gjort supergoda marängbottnar me färska hallon och grädde med lemoncurd. Mjau! Per tog kommandot över diskmaskinen och diskade bort alla tallrikar och bestick. Duktig!

Vicente fick massor med presenter. Kläder, tavlor, presentkort, pengar, en supersöt tand-ask med en grodprins på, ramar, leksaker, smycken, blommor mm. Jag tackar å Vicntes vägnar(eller hur man nu säger).

 

Jag vet inte om jag har berättat om supandet? Jag har beklagat mej över mina biggest fears förut, angående min första fest+fylla. De gick bra. Dansade pinsamt: Check! men resten av mina farhågor hände aldrig. Jag kan tala om att Glenn bor kvar, jag tappade inte plånboken och jag blev inte för full.

Ikväll tänkte jag göra om de! Har inte köpt vin, för en gångs skull. Tänkte prova dricka sånt som ungdomar brukar dricka, nämligen alkoläsk. Jajjemen, ikväll ska jag sockra mej. Har ett par shorts som alltid varit för stora, som jag kan klämma mej ner i nu. Har alltid gillat shorts och blev lyckligast i världen då jag gjorde upptäcken att jag faktiskt kan ha dom utan att krossa tarmarna.

 

Jag och Glenn vill gå ner i vikt. Går väldigt sakta nu för mej när Vicente inte blir ammad så mycke. Men jag går ju inte upp iaf. Glenn tycker han är tjock, fast om man jämför med förut så är han nog ganska normalviktig nu, förut va han ju mager. Stackarn. Vi ska försöka äta regelbundet, inte äta mackor och istället äta frukt till mellanmål. Vi får se hur de går. Helt ärligt så tror jag att vi äter för lite, så kroppen tror att den är i svälttider och försöker spara på energin. Oftast blir de bara frukost och middag, med kaffe som mellanmål. Inte smart!

 

Wish me luck!

 

HOJ!