2013?!

Sitter här i mitt kök, med spotify och bloggen som sällskap. Emelie, Jonas och Glenn har gått till grannen på fest. Vicente sover som en liten stock.
 
Här får ni läsa min nyårskrönika. Heter de så?
 
2012 har varit ett superbra år!
2009 träffades jag och Glenn på internet och blev väldigt goda vänner(tur att internetdating inte är tabu längre, annars hade jag dött pinsamhetsdöden.). Hade aldrig trott i hela mitt liv att en karl från Chile skulle resa hela vägen hit för att träffa mej. Tydligen är jag väldigt fantastisk, så 2010 kom min Glenn och vände upp och ner på hela mitt universum. Efter ett par års längtande, turistvisum och svindyra telefonsamtal så flyttade Glenn hit den 26 Mars 2012. Då fick Glenn träffa sin son, Vicente, för första gången. Vicente var då 2 månader gammal. Kan inte ens föreställa mej hur de känns att ha en son som man aldrig träffat på andra sidan jorden. Som Glenn måste ha längtat!
Jag är lyckligt lottad som aldrig har behövt hålla på med att byta jobb, lägenhet, sälja alla mina saker och att flytta hem till mina föräldrar för att ha råd att åka till Glenn. Men det har han gjort, för min och för våran skull.
Glenn är en man med mycke tålamod. När jag är gnällig och tvär blir han aldrig arg. Han är öppen med sina känslor och har aldrig lekt katt och råtta med mina känslor. Han har uppmuntrat mej att sluta äta middag i vardagsrummet och plocka bort smutsiga kläder från golvet. Glenn visar ofta att han älskar mej, precis som jag är. Han vill inte ha nån som är bättre på att laga mat, nån smalare eller nån som rakar benen oftare. Jag får vara Moa, som är impulsiv och har sämsta tålamodet i världens historia. Glenn är min solstråle, kort och gott.
Och det bästa måste vara att han är åtminstinde 50% av Vicente.
 
Glenn och jag, nyårsafton.
 
Den största händelsen 2012 är Vicente, född i blod, svett och litervis med tårar. Den 27/1 klockan 02.28 kom han ut i friska sjukhusluften i Uppsala. Alldeles blå och skrynklig med kolsvarta, misstänksamma ögon och en liten boll på magen som Fru Doktor opererade bort. Han är min största källa till lycka, även fast han är sur ibland. Den lilla sovande klumpen har förvandlats till en stor och stark pojke som snart blir 1 år. Han har alltid varit ett sk. snällt barn. Han ger oss sovmorgon till 08 på morgonen, han äter som en häst och han skrattar högt och ljudligt åt allt. När jag tittar på honom känns de som mitt hjärta ska hoppa ut ur bröstkorgen och jag kan fortfarande inte fatta att han är min. Det känns tryggt att vad som än händer, kommer han alltid att vara mitt kött och blod, och även fast han kommer att bli en tjurig 6åring, en tjuvrökand tonåring eller en stor karl med fruga och ungar så kan han inte smita ifrån mej och mitt hjärta kommer fortfarande nästan att hoppa ut ur min bröstkorg när jag ser honom.
 

Vicente nyårsafton, 11 månader.
 
 
Så man kan säga att 2012 är året då jag lärt mej ÄNNU mer om kärlek.
Tack till alla er som finns i mitt liv som gör de så rikt och värt att leva.
 
Gott nytt år! HOJ!

Kommentarer från er söta läsare.
» Barbro

Moa du kan verkligen uttrycka dig i ord, och jag blir varm i hela kroppen av att ni älskar varandra så mycket, Glenn är så fantastisk han me o sen så är det ju Vicente också... Älskar er så mycket! Gott Nytt 2013 på er /Kram

2013-01-01 // 09:00:53
» Tassar´n

Så fint skrivet!
Vicente är så vacker, ni föräldrar också såklart.
Finare gudson får man leta efter :)

2013-01-02 // 23:53:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu
Spela poker, casino, bingo m.m online. Massor av bonusar på Bonusar inom Poker, Casino, Slots med mera - PokerCasinoBonus