Its a boy!

Bättre sent än aldrig! Lillen är redan mer än 2 veckor gammal, och massor av dessa dagar har vi slösat bort på en massa jobbig sjukvård. Ska försöka skriva ner hela storyn med inte alltför många snuskiga förlossningsdetaljer. Here we go!

Jag och mamma kommer till akademiska den 25e januari och jag blir undersökt av läkaren Eva, som konstaterar att min kropp är redo för förlossningen. Sweet. Men vi får lugna oss till dagen efter, för att dom har mycke att göra på förlossningsavdelningen osv.
Jag och mamma får ett rum på bb och sover där, i dom oskönaste sängarna som finns(har klagat och skrivit mer detaljrikt om detta i föregående inlägg).
Den 26e klockan 08.00 far vi ner till förlossningen och möts av en barnmorska som skrattar nervöst helatiden och en undersköterska som verkar ganska anonym, minns dock att undersköterskan va söt och lite playboymansion-aktig på nåt vis.

Den nervösa barnmorskan(kan hon ha hetat Maria? Äsch, vi kallar henne så iaf) ska sätta fast en elektrod på bebbens huvud, och i samma veva så spräcker hon hinnorna, två flugor i en smäll!
Hon lyckas med detta, vatten rinner all over. Kändes som att jag låg och kissade ner mej typ 1 timma i sträck. Nasty. Elektroden lyckas släppa 2 ggr och nervösa Maria måste hämta en mer erfaren barnmorska som fixar allting. Maria är inte bara lite småklantig och nervös, hon har absolut ingen humor heller. Både jag och mamma skojar och busar lite med henne för att lätta på stämningen, men vi möts av en iskall Maria som inte förstår nånting. Typ som när mamma skojade om att kaffet i automaterna på sjukhuset är så svagt när Maria ska hämta en kopp till henne.
Mamma: Då får du fixa starkt och gott kaffe, hehe.
Maria: Ja, alltså, jag kan inte rå för att kaffet är svagt, det finns inget jag kan göra åt det!
Rolig tjej.

Här nånstans börjar mina värkar(ca 10.00) som inte är alltför farliga. Jag får varma kuddar som smärtlindring och jag kan fortfarande bete mej någorlunda normalt.
Dessa pågår till ungefär klockan 15.00, då ett annat skift börjar. Barnmorksan Helen och undersköterskan Caroline. Båda två är jättegulliga. Ungefär nu början jag bli lite gnällig. Den varma kudden är inte så jävla varm och skön längre, utan jag befaller mamma att öppna fönstret, för jag höll på att svettas ihjäl. Jag får en kall blöt handduk att badda pannan med och jag får också lustgas. Vilken trevlig uppfinning! Som att vara på fyllan, men helt tillåtet.  Fick lite såna känslor då man bara har lust att sluddra fram: Faan va jag tycker ni är bra, ni tjejer! Jag älskar er! Men de gjorde jag inte, tack gode Gud.

Lustgasen slutar vara kul efter ett tag. De gör ont! Förstår nu vad folk menar när dom har sagt: Tänk dej din värsta mensvärk och gångra sedan den med tusen!
Jag gnäller för barnmorskan att jag minsann vill ha epidural. Helen ger mej lite snabb info, typ att en narkosläkare ger epiduralen, han sätter den i ryggen, man blir bedövad från the waist down osv osv.
Väntandet på läkaren känns som flera flera timmar. Tillslut kommer en läkare in och hälsar glatt och han har med sej en sidekick, båda två är jättesnygga, förstås. Där ligger jag naken, svettig, ful och grinig.
Helen gullar med mej och säger: Men ser du Moa! Vad fort läkaren kom!
Fort? Jaså.

Läkaren ber mej ligga på sidan och kuta med ryggen som ett katt.
- Lite till! Lägg armen där! Nu måste du skjuta ut ryggen igen! Flytta axeln en liten bit innåt! Andas! Du måste komma ihåg att andas! Säg till när du får en värk! Andas!
Befallningarna haglade i förlossningssalen. Och jag tycker bara synd om mej själv.
Mitt i allt går läkaren och en annan kommer in(även denna är väldigt snygg).
Han hälsar lika glatt som den förra och förklarar att den förra killen va tvungen att gå för han skulle hämta på dagis. Befallningarna börjar om igen. Gör så Moa! Flytta dit! Säg till då du får en värk! Stå på huvudet! Gå ner i spagat! Heja Moa!
Det där "Säg till då du får en värk" blev så inpräntat i huvudet att jag fortsatte tala om för läkaren när jag fick en värk, trots att han va klar med att lägga bedövningen för längesen.
Helen upplyste mej om att jag inte behövde säga till om värkarna längre, efter att jag hade sag till typ 10 gånger i onödan. Dom kanske trodde att jag skulle fatta själv tillslut. Men icke!
Läkaren petade med en spritad tuss på olika ställen på mina ben och frågade hur de kändes, sen kunde han konstatera att bedövningen funkade.
Och jäklar så skönt. No more tears, för tillfället iaf.

Här blir mitt minne lite grumligt. Jag vet iaf att jag börjar känna av krystvärkar(världens största och jobbigaste tryck neeeråt!) efter ett tag och Helen och Caroline blir utbytta till barnmorskan Maria(en annan Maria) och undersköterskan Susanne. Dom undersöker mej och säger att jag är öppen si och så många centimetrar, tiden går, krystvärkarna blir alltmer jävliga och Vicente vägrar rotera neråt som han ska.
Fan vad tiden gick sakta, även fast jag inte alls hade nån koll på vad klockan va.
Jag får prova olika förlossningsställningar medan vi väntar på att Herrn ska åka ner, men de är han inte alls inställd på.
Jag går på toa och kan inte kissa, hade antagligen inte lyckats även fast någon hade lockat med 10 miljoner kronor(tur att de inte va så påriktigt!). Och jag som hade oroat mej inför att få kateter om jag skulle bli snittat! Hah! Istället blir jag tappad på kiss typ 4 ggr. Sweet.

När jag har legat och plågats med krystvärkar i hundra år så blir jag mer gnällig än någonsin. Säkert otrevlig också. Barnmorskan Maria ser lite bekymrad ut, för nu har de verkligen tagit massor av tid. Hon hämtar stålkvinnan: Fatema från Iran!
Fatema är inte bara stålkvinna, hon är även födsloHitler.
Medan jag ligger och tycker synd om mej själv och skriker: Hjääälp! Nu får ni fan snitta mej eller ta sugklockan!
Så säger Fatema: Sluta skrika! Du ska inte skrika!
Jag blir livrädd för denna lilla mörka kvinna, ca 1.50 lång, och jag håller käften för första gången på säkert flera timmar. Fatema tvingar mej upp ur sängen, jag får luta med överkroppen mot sängen och gunga av och an med underkroppen och sedan sätta mej på huk vid varje värk. Måste citera Fatema: Ta i som om du skulle bajsa! de gör inget om du bajsar, gör de bara!
Vi håller på så ett ganska bra tag, sen får jag lägga mej i sängen igen. Vid det här laget är jag så slut och less så jag lipar. De riktiga krystarbetet påbörjar, äntligen.
Fatema håller i min vänstra fot och säger: Tryck ifrån med benet! Gör de! Ta i!!!!
Och jag gör de, jag tar i som fan, till jag tror att mina ögon ska hoppa ut ur skallen.
Mamma står på sidan, Fatema och Maria och en läkare står och håller i mina ben.
Tillslut kommer de ut en varm och slemmig liten sak som dom lägger upp på min bröstkorg. Jag ser bråcket lite tvärt, men de ser inte så farligt ut. Stor som en kiwi ungefär.
Det lilla barnet skriker och jag har nog aldrig varit så lättad i hela mitt liv. Så jävla skönt att slippa värkar, svettas, gråta och skrika.


Klockan 02.28 den 27/1-2012 har världens finaste pojke fötts, 52 cm lång och 3750gram.
Mormor Barbro klipper navelsträngen och följer med då dom väger, mäter, lägger om bråcket med kompresser och bandage, undersöker osv. Det är en frisk liten pojke. Jag blir sydd, går och duschar och lägger mej sen i en annan säng och vilar.
Jag och mamma får in fika på rummet, jättegoda mackor och bubbel i fina glas, men jag är inte alls hungrig. Jag ringer Glenn som är världens gladaste och stoltaste pappa.
Mamma följer med då dom tar lillen till neonatalavdelningen, 95F.
Jag får åka dit liggandes i sängen. På 95F ligger Vicente med öppen mun brevid sin mormor och sover. Så himla söt :)



Vi stannar på akademiska i ungefär en vecka, efter en mycket lyckad operation. Vicentes mage fungerar utmärkt, ärret syns knappt och allt är frid och fröjd.
Nu är vi hemma i Skellefteå och stortrivs i varandras sällskap.
Även fast vi inte kan vara med pappa Glenn, så är vi otroligt lyckligt lottade. Vicente är frisk, vi är hemma, Glenn kommer snart och allt går bra hittills.





HOJ!





Kommentarer från er söta läsare.
» Emelie Olsson

Gud vilken härlig blogg du har Moa, jag skrattar högt flera gånger!



Jättegrattis till bebben! Det gjorde du bra!



/Emelie

2012-02-12 // 19:05:00
URL: http://emelieolsson.wordpress.com
» Elina

Måste instämma med Emelie! Både jag och Mattias satt och småfnissade :)



Vad härligt att allt är bra med er! Kram! :)

2012-02-12 // 19:13:20
URL: http://shelley.blogg.se/
» ina

stort grattis Moa, vad stolt jag är över dig!

2012-02-14 // 14:30:53
» Moa!

Tack allihopa :) Kul att ni gillar bloggen!

2012-02-14 // 22:36:30
URL: http://moalundmark.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu
Spela poker, casino, bingo m.m online. Massor av bonusar på Bonusar inom Poker, Casino, Slots med mera - PokerCasinoBonus